Biståndets innehåll och arkitektur är frågor som vi inom Svenska kyrkans internationella arbete både berörs av och arbetar aktivt med. I november sker det fjärde högnivåmötet om biståndseffektivitet i Busan, Sydkorea. Det handlar om ett möte där givarländer, mottagarländer och representanter från civilsamhället förhandlar om de stora övergripande dragen för hur bistånd ska se ut. Tidigare möten i Rom, Paris och Accra har på olika sätt lett till åtaganden från givar- och mottagarländerna när det gäller hur biståndet ska utformas och implementeras.
Mötet i Busan skall följa upp hur detta arbete sett ut, främst utifrån den så kallade Parisdeklarationen om biståndseffektivitet. Parisdeklarationen bygger på fem principer: att givare ska harmonisera sig med varandra, att givarna ska anpassa sig till mottagarländernas system, att biståndet ska nå tydliga resultat, att ansvaret för biståndets resultat är ömsesidigt mellan givare och mottagare och att det i mottagarländerna finns ett legitimt ägarskap över biståndet och att mottagarländerna respekterar detta. Vad mötet i Busan kommer att landa i är i dagsläget svårt att veta. OECD:s utvecklingskommitté DAC kommer under sommaren att presentera utvärderingar av hur Parisagendan genomförts, vilket kan ge vägledning för hur arbetat ska gå vidare.
Samtidigt som förhandlingar om den globala biståndsarkitekturen pågår finns en rad andra politiska processer, som kanske egentligen är minst lika viktiga för hur biståndet kan komma att se ut framöver. EU kommissionen kom i höstas ut med en rapport där skissar man på hur EU:s framtida bistånd kan se. En av de aspekter som lyfts fram handlar om så kallad inclusive growth , och man lägger stor vikt vid hur den privata sektorn kan bidra till utveckling och att biståndsmedel kan öka de privata investeringarna i utvecklingsländer.
Att just näringslivets bidrag till utvecklingssamarbetet uppmärksammas alltmer är en tydlig trend. I Sverige har B4D (Business for development) skapats för att på olika sätt skapa samarbeten mellan statligt bistånd och den privata sektorn. Privatsektorutveckling och utländska investeringar är ju en självklar del av utveckling och fattigdomsbekämpning och nya och fler aktörer inom biståndet kan ge en mer sammanhållen politik för global utveckling. Samtidigt finns det en del funderingar kring detta. Eurodad har i sitt svar till EU:s grönbok bland annat pekat på att tidigare satsningar i denna riktning har haft svårt att visa på tydliga utvecklingsresultat och menar att det krävs tydliga regleringar kring företagens ansvar och resultat när det gäller miljö och socialt hållbar utveckling.
En annan ny typ av samarbete inom biståndet är den nya landkonstellation inom vilken biståndsminister Gunilla Carlsson har börjat föra diskussioner deltar. Det handlar om en grupp bland annat bestående av Storbritannien och Danmark . I ett brev läckt från den brittiske biståndsministern till Gunilla Carlsson talas bland annat om den privata sektorns roll och om ansvarsutkrävande och resultat. Den globala sammanslutningen av civilsamhällets organisationer för biståndspolitik, Better Aid, har i ett brev till bland andra Gunilla Carlsson diskuterat vissa av dessa punkter. De välkomnar att den privata sektorn ska ha en viktig roll, men påpekar att biståndet snarare bör inriktas på att utveckla företagandet och den privata sektorn som redan finns i utvecklingsländerna. Vad gäller ansvarsutkrävande så måste det begreppet inbegripa att de människor som biståndet syftar till att gynna ska kunna utkräva ansvar, inte bara att skattebetalarna i mottagarländerna ska kunna se resultat av biståndet.
Biståndets utformning och innehåll, och den politiska dynamiken kring biståndet är ständigt aktuella frågor som kommer vi att fortsätter att följa och diskutera.
Carl-Henrik Jacobsson
Lämna ett svar