När nätverket schyst resande, som Svenska kyrkan är en del av, för ett tag sedan presenterade rapporten ”All inclusive – utsugning av vissa, guldkant för andra” var det flera som höjde på ögonbrynen och frågade sig om det verkligen är så här det står till på våra semesterparadis? Dit vi åker för att koppla av och ladda batterierna.
Studien bygger på tre nya underlag som Schyst resande har tagit fram: En forskningsöversikt, en fältstudie genomför i Dominikanska republiken och en enkät till de svenska resebolagen Fritidsresor, Vin och Apollo.
I korta drag visar studien på tre övergripande tendenser:
- Det ekonomiska läckaget från destinationsländerna tillbaka till rika länder är särskilt omfattande vid all-inclusive turism.
- Det ekonomiska läckaget är särskilt högt när turismen bedrivs i utvecklingsländer
- Följaktligen ger kombinationen av de båda, all-inclusive turism i utvecklingsländer, det största ekonomiska läckaget.
Inte så överraskande kanske men rapporten sätter gång på gång fingret på hur reseföretagen bör ta större ansvar. Till exempel genom att utnyttja det lokala näringslivet genom att köpa mat och tjänster från lokala entreprenörer och säkerställa att anställda på anläggningarna har drägliga arbetsförhållanden.
I söndags lyfte Kaliber i P1 åter ämnet med en halvtimmeslång granskning av vad all-inclusive innebär för dem som inte är turister. Den bild Kaliber ger överensstämmer med Schyst resandes iakttaganden, dessutom upptäckte de flera fall av olagligt övertidstvång och hotellarbetare som arbetar under respektive lands lagstadgade minimilön.
Små steg framåt har tagits men mycket återstår innan resebolagen kommer att ta sitt fulla ansvar. Som konsumenter har vi ett ansvar att reagera på missförhållanden och skynda på utvecklingen åt rätt håll.
Besök till exempel Schyst resandes hemsida för att få tips på vad du kan göra.
Alexander Sjöberg
handläggare
Lämna ett svar