”Vi måste ställa tydligare krav på länderna vi hjälper.” skriver biståndsminister Gunilla Carlsson, i en artikel på Brännpunkt idag. Vi välkomnar Sveriges agerande för att snabbt skjuta till mer pengar för att bistå de krisdrabbade människorna på Afrikas horn. Men vi delar inte helt biståndsministerns analys om vad som är den bästa lösningen för att förhindra att hungerkatastrofer sker igen och igen.
Ja, det är oerhört centralt att vi stödjer demokratiutvecklingen i regionen, och verkar för att öka säkerheten och respekten för mänskliga rättigheter. Men vi behöver också se att vi i omvärlden bär en del av ansvaret till det som sker; t ex genom EU:s jordbrukspolitik, klimatförändringar, en orättvis handelspolitik, kriget mot terrorism, de rika ländernas rovfiske vid Somalias kust, livsmedelspriserna. Går vi längre tillbaka ser vi hur aktörerna i kalla kriget hade Etiopien och Somalia som spelplan, och ännu längre tillbaka hur kolonialmakterna drog nationsgränser med linjal, rakt genom etniska gruppers områden.
Ja Gunilla Carlsson, vi är skyldiga de miljontals lidande människorna på Afrikas horn att agera både omedelbart och långsiktigt. Men för en långsiktigt hållbar utveckling räcker det inte att ställa tydligare krav på länderna vi hjälper, utan att också Sverige tar sin del av ansvaret.
Vi måste stödja utvecklingen av jordbruket, så som du också säger i en intervju i dagens eko, men då framför allt det småskaliga och ekologiskt hållbara jordbruket. Vi måste också höja ambitionerna i klimatarbetet och verka för en rättvis jordbrukspolitik.
Sofia Oreland, handläggare opinionsbildning.
Lämna ett svar