I juni i år började ett antal människor tälta i Tel Avivs finare kvarter i protest mot höjda bostadspriser. Dessa protester, som delvis var inspirerade av den ”arabiska våren” spred sig snabbt och folk med väldigt olika bakgrund, mestadels från Israels medelklass, slöt sig snart till demonstrationerna som kulminerade i helgen med mellan 300 000 och 500 000 deltagare. Protesterna handlar inte längre enbart om bostadskostnader, eftersom regeringen snabbt införde vissa reformer där, utan har blivit bredare och handlar om en rad sociala frågor från matpriser till utbildning. Kommentatorer i Israel fascineras över hur dessa protester kan locka rekordmånga i ett land där de flesta, när de varit missnöjda över något, har tänkt att det nog inte går att göra något åt saken.
I grunden till protesterna ligger frågan om Israels ekonomi där subventioner till bosättningar (främst låga hyror, billigare el och vatten), kostnaderna för militären på Västbanken och runt Gazaremsan samt en snabbt växande ultra-ortodox befolkning (Haredim) som knappt bidrar till ekonomin och som lever till största del på bidrag från staten, har tärt större och större hål i statsbudgeten. Till syvende og sist är det medelklassen som fått betala och nu har de börjat säga ifrån.
Netanyahu har tillsatt en kommission som ska se över de socioekonomiska frågorna men det är många som menar att det bara är ett sätt för regeringen att köpa sig tid och försöka rida ut proteststormen. En del menar att samhällssituationen är ett större hot än raketattacker från Gazaremsan.
Om ett par veckor är det dessutom tänkt att FN ska rösta om att godkänna Palestina som medlem av FN. PLO har representerat palestinierna som observatörer i FN sedan 1975, men nu har president Abbas lyft frågan till att erkänna Palestina som en egen stat. USA kommer, om frågan lyfts till säkerhetsrådet, lägga in sitt veto så det kommer inte röra sig om en fullvärdig medlem, utan snarare att Palestina tar över rollen som observatör i FN. Även om det lutar åt att Abbas får en majoritet i generalförsamlingen är det många stater som inte vet hur de ska agera. EU har inte heller lyckats enas om synen på en eventuellt utropad stat. Och nu börjar det blottas en del juridiska komplikationer med ett eventuellt godkännande. Ett oberoende juridiskt utlåtande pekar på att alla palestinier som idag befinner sig utanför det av den palestinska myndigheten kontrollerade området, och det rör sig om en majoritet av alla palestinier, kommer bli av med sin representation det ögonblick den Palestinska myndigheten tar över PLO:s roll i FN.
Slutligen måste jag bara passa på att nämna något om den diplomatiska kris som blossat upp mellan Turkiet och Israel i kölvattnet till den läckta FN-rapport som skulle granska Israels agerande vid förra årets Ship to Gaza, där åtta turkiska och en amerikansk medborgare dödades. Turkiet har återkallat sin ambassadör från Tel Aviv och skickat ut Israels ambassadör ur Turkiet. Man har avbrutit allt militärt samarbete och så sent som idag har en grupp israeler på flygplatsen i Istanbul blivit utsatta för den typ av behandling många är vana att bli utsatta för i Tel Aviv.
Det är, som sagt, mycket som sker just nu och det kommer finnas all anledning i världen att återkomma i ämnet om inte alltför länge.
Lämna ett svar