Vi vet alla att jordbruket i världen står inför formidabla utmaningar: Klimatförändringarna försvårar odling på många håll, samtidigt som miljöeffekterna av ohållbara odlingsmetoder blivit så omfattande att de på många håll försämrar de långsiktiga förutsättningarna att odla mat. Befolkningen ökar i världen, och i takt med att människor i stora delar av världen får det bättre växer aptiten för resurskrävande kött och mjölkprodukter. Jordbruket måste producera tillräckligt med mat, på ett ekologiskt hållbart sätt, och till skillnad från nu måste det ske på ett sätt som gör att världens småbrukare kan försörja sig.
Kan denna ekvation gå ihop? Ja, svarade 400 experter i en gemensam rapport, uppbackad av Världsbanken, en rad FN-organ och regeringar. Men det går inte om vi kör på i samma riktning som tidigare. Business as usual is not an option. Det krävs en grundläggande omorientering i jordbruket – i forskning, rådgivning, jordbrukspolitik, bistånd m.m.
Hittills har forskning och förädling ofta fokuserat ensidigt på kortsiktiga avkastningsökningar. I stället behöver jordbruket ses som en helhet. Om man räknar in alla värden som jordbruket skapar – inte minst olika ekosystemtjänster – visar sig andra metoder vara effektiva. Vi behöver satsa mycket mer på att utveckla lokalt anpassade och ekologiskt hållbara metoder och effektivare vattenhushållning. Forskarna måste arbeta tillsammans med de småskaliga jordbrukarna på ett helt annat sätt än tidigare.
Det är alltså detta, och inte i första hand mer konstgödsel och större satsningar på GMO som vi behöver, sa man för tre år sedan när rapporten från IAASTD presenterades. (IAASTD – International Assessment of Agricultural Science and Technology for Development – detta måste var världsrekord i hopplös förkortning…) Men vart tog det budskapet vägen? I Sverige har det i alla fall inte gått fram särskilt tydligt. Här händer det t o m att de som talar om ökad hållbarhet i världens jordbruk anklagas för att bidra till ökad hunger.
Svenska kyrkan vill ge fler möjlighet att ta del av den gedigna rapporten med det utmanande budskapet. Tillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund och Naturskyddsföreningen har vi tagit fram en svensk sammanfattning av rapporten. Jordbruket vid ett vägskäl heter sammanfattningen, och den presenterades vid ett seminarium i Stockholm den 8 september.
Professor Hans Herren har forskat länge och framgångsrikt kring biologisk insektsbekämpning i Afrika och var en av de som ledde arbetet med den internationella rapporten. På seminariet i Stockholm visade han dels att budskapet från IAASTD långsamt börjar ge eko i en rad andra rapporter, dels att motståndet mot förändring är mycket starkt. Motkrafterna finns i de stora jordbruksföretagen, menar han – de företag som tjänar på att utveckla och sälja utsäden och jordbrukskemikalier.
En uppmuntrande signal gavs av Sarah Olembo från Afrikanska Unionen, AU. Hon berättade att de konkreta erfarenheterna av att det faktiskt är bra för både bönder, miljö och ekonomi att satsa på ekologisk hållbarhet nu har slagit igenom på högsta politiska nivå. De afrikanska ledarna har sagt att man ska satsa på agroekologi – nu gäller det bara att detta budskapet går fram i de konkreta utvecklingsprogrammen.
Åt vilket håll går jordbruket nu? Var finns drivkrafterna till förändring och vilka puttar på i olika riktningar? En fråga som hänger sig kvar efter seminariet är: Var finns de företag som tjänar på den hållbara omställningen av jordbruket? Företag som tjänar på att sprida kunskap och lokalt anpassade metoder, snarare än standardiserade tekniker och utsäden som säljs i så stor skala att all mångfald och lokal anpassning blir omöjlig?
Lämna ett svar