– Ge inte den fattige fisk, lär honom att fiska i stället!
Vi känner igen talesättet, och det har i olika varianter kommit att beskriva mycket av det vi försöker åstadkomma genom biståndet. Men kanske är detta en sanning som vi kommer att behöva ompröva. Alla kan inte fiska, även om de får både fiskespön och fiskarutbildning. Många är helt enkelt för gamla, för sjuka eller för unga. De har likväl rätt att äta sig mätta, precis som alla andra.
I Sverige har vi vetat detta länge, vi har folkpensioner, allmän sjukförsäkring och barnbidrag som gör att alla kan äta sig mätta, även de som inte har möjlighet att försörja sig själva.
Många utvecklingsländer – främst snabbt växande ekonomier som Brasilien, Mexiko, Sydafrika och Indien, men även riktigt fattiga länder – har under senare år också börjat utveckla olika former av sociala trygghetssystem som familjebidrag, folkpension, rätt till beredskapsarbete.
Vetenskapliga utvärderingar visar att sådana sociala transfereringar överlag ger mycket tydliga resultat: undernäringen minskar, särskilt bland barn, fler barn går i skolan och människors hälsa förbättras. Fattiga människor är överlag kloka. Får de regelbundna kontantbidrag använder de dem i regel för barnens bästa. Ungefär hälften av pengarna går till att skaffa mer och bättre mat, resten går till skolavgifter och kläder till barnen samt till olika investeringar för att öka familjens framtida inkomster.
Detta borde inte komma som en överraskning. Det förvånande är snarast varför utvecklingen av trygghetssystemen – ibland kallad för ”en tyst revolution” – inte uppmärksammas mer, och varför detta aldrig har varit en viktig fråga i Sveriges bistånd.
I den internationella biståndsdebatten talas det allt oftare om sociala trygghetssystem. Förhoppningsvis kommer vi att prata om det mer i Sverige också. Idag publicerar Svenska kyrkan antologin Pengar i handen: sociala trygghetssystem som metod för att bekämpa fattigdom och hunger i samarbete med Nordiska Afrikainstitutet.
Tolv författare ger olika perspektiv på diskussionen om hur sociala trygghetssystem kan bidra till att bekämpa fattigdomen i världen: forskningsläget, den internationella utvecklingsdebatten samt konkreta exempel från Mexiko och Namibia. Sist men inte minst diskuteras den svenska välfärdens utveckling och Svenska kyrkans historiska roll i förhållande till social välfärd eller, som det tidigare kallades, fattigvård. För den som inte vill läsa hela rapporten finns en sammanfattning.
Ibland är det pengar i handen, snarare än ett fiskespö, som den utsatta människan behöver.
Lämna ett svar