Förra veckan höll palestiniernas president Mahmoud Abbas ett känsloladdat tal i FN och han lämnade även in en ansökan till FN:s säkerhetsråd om fullvärdigt medlemskap i FN för Palestina. Ett sådant medlemskap skulle erkänna ett Palestina inom 67-års gränser med östra Jerusalem som dess huvudstad. Det skulle i ett första läge inte förändra något på marken. Ca 500 000 bosättare skulle fortfarande finnas kvar på Västbanken och Israels militär skulle fortfarande kontrollera palestiniernas gränser och rörelser inom området. D.v.s. Gaza och Västbanken, inklusive östra Jerusalem, skulle fortfarande betraktas som ockuperat.
USA har redan klarlagt att man kommer lägga in sitt veto i säkerhetsrådet vilket omöjliggör det fullvärdiga medlemskapet. USA:s motiv är att det försvårar fredsprocessen, men Obama har ännu inte klargjort på vilket vis Palestinierna nu inte är redo för en egen stat. Motståndet förenar USA i en ohelig allians med Israel, Iran och Hamas.
President Abbas nästa steg, vid ett veto, blir att ansöka hos FN:s generalförsamling om en förhöjd observatörsstatus. Sannolikheten är då stor att man får de två tredjedelars majoritet som krävs för att bli en ”non-member state” på samma vis som Schweiz var fram till 2002 och som Vatikanstaten fortfarande är. (Det är något av en ironi att just Vatikanen och Jerusalem kommer få samma status inom FN.) Även om detta inte är ett fullt medlemskap möjliggör det för palestinierna att ingå i FN:s samtliga organ och, framförallt, att kunna skriva på och bli en part i internationella avtal. Det, för palestinierna, kanske viktigaste avtalet är Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Som medlem av romstadgan har palestinierna möjlighet att anmäla israeler som bryter mot folkrätten till brottmåldomstolen (ICC). Och det innebär samtidigt att man kommer ha samma förpliktelser som en stat att leva upp till dessa internationella avtal.
Just ICC är förmodligen det som skrämmer israelerna, och EU och USA, mest. Inför Abbas tal och ansökan om medlemskap var det många europeiska regeringar som hörde av sig till Abbas och sa att de skulle stödja en omröstning i generalförsamlingen om palestinierna lovade att inte dra israeler inför ICC. Svaret från palestinierna blev att den amerikanska och de europeiska regeringarna snarare borde se till så att Israel inte gör något som ger palestinierna anledning att gå till ICC.
Obama har satt sig i en oerhört obekväm sits. Det är presidentval nästa år och han hade nog önskat att denna fråga kom upp efter valet i stället för nu. Då hade han haft avsevärt större manövreringsutrymme och möjlighet att sätta press på Israel. Men palestinierna är besvikna den 20‑åriga fredsprocessen och framförallt på Obama som såg ut att lova så runt för ett par år sedan. Palestinierna kan inte röra sig lika fritt som för 20 år sedan och antalet bosättare på Västbanken har fördubblats sedan Osloavtalet. 20 års förhandlingar har förvärrat situationen på många sätt och för varje dag som går är möjligheterna till en tvåstatslösning allt längre bort. Så sent som igår godkände Israel byggandet av 1100 nya bostäder i östra Jerusalem.
Både USA och Israel spelar ett högt spel och det finns en överhängande risk att både Obama och Netanyahu kommer framstå som förlorare om ett par månader. Inget datum är ännu satt för omröstningen i säkerhetsrådet och allt tyder på att man försöker förhala frågan så mycket som möjligt för att vinna tid samtidigt som man hoppas att den värsta stormen har lagt sig. Och av medierapporteringen att döma verkar frågan redan död.
Lämna ett svar