”Du kan inte äta fred”. Orden som yppades av en frustrerad och hungrig somalier stämmer naturligtvis. Du kan dö av hunger om du inte får dina basala behov mötta. Men utan fred kommer världens människor att fortsätta att hungra, och dö. Därför måste vi i uppmärksammandet av Världshungerdagen också skärskåda begreppet livsmedelssäkerhet, med betoning på kopplingen mellan osäkerhet – konflikt – hunger, och tar Afrikas horn som aktuellt exempel.
Afrikas horn har sedan länge varit skådeplats för strider om politisk och ekonomisk makt, kontroll över naturresurser och geostrategiska områden. Inte minst under kalla kriget då öst och väst om vart annat använde sig av t.ex Etiopien och Somalia i sin ideologiskt färgade terrorbalans.
Men faktum är att detta regionala och internationella maktspel om och på Afrikas horn fortsätter idag och spelar in som en avgörande faktor i den nuvarande krisen och människors möjlighet att få mat för dagen och bygga hållbara samhällen. Två exempel från regionen där idag över 13 miljoner människor är i behov av livsmedel och många fler av fred och mänsklig säkerhet:
- I Somalia pågår sedan 1991 ett inbördeskrig med regionala konsekvenser. Idag lever ca 2,2 miljoner (UNHCR) människor på flykt i sitt eget land eller i grannländerna och landet är ett av världens fattigaste. Grannländerna är i högsta grad inblandade genom att ge politiskt, ekonomiskt och militärt stöd till olika grupper i Somalia för att stärka sin nationella säkerhet. Somalia är också på det internationella samfundets radar i den globala jakten på terrorister och pirater utanför Somalias kust. Dessa säkerhetsproblem måste självklart hanteras internationellt men tyvärr har man arbetat mycket litet med att länka dessa insatser med seriösa försök att hitta lokala lösningar på Somalias styrelseproblem. Och så länge detta inte har gjorts så kommer civilbefolkningen fortsätta att vara de som främst drabbas av effekterna av konflikt och torka.
- I Sudan (norra) har flera nya väpnade konflikter inletts de senaste månaderna som tyvärr fått mycket begränsad uppmärksamhet. Det gäller bl.a de två delstaterna Abeyi och Southern Kordofan. Mönstret är det samma: Militärt övervåld från regeringsarmén från Khartoum; civila mål som skolor, sjukhus, kyrkor och moskéer har bombats och människor har arkebuserats på öppen gata för att de tillhör fel folkgrupp. Striderna i gränsregionen har de senaste månaderna genererat över 300.000 flyktingar, där de flesta gömmer sig i bergs- eller skogsområden – de som inte har lyckats fly till Sydsudan eller Etiopien. Men hjälp kan inte kan nå fram pga av Khartoum förbjudit internationella hjälpinsatser. Jag träffade radiomannen Ismael Zakaria Ismael den 1 okt i utkanten av Juba dit han flytt från Kadugli i Southern Kordofan. Ismael berättade att han blivit vittne till hur människor avrättats framför ögonen på honom, att han jagats av regeringstrupperna men lyckats fly, och han undrade varför regeringen i Khartoum ville utrota hans folkgrupp. Han historia bekräftar också den humanitära skandalen att FN misslyckats totalt i att skydda civilbefolkningen.
Förutom att krig skapar akuta behov av mat och förnödenheter till de drabbade och sårade så bryts också möjligheterna för hållbar livsmedelssäkerhet ner. Människor kan inte skörda eller förbereda marken för kommande säsonger; traditionella boskapsvägar stängs; handeln mellan olika regioner avbryts; inflationen och matpriserna skjuter i höjden. Det strategiska arbetet för att omvandla konflikter och bygga fred är därför oerhört viktigt och måste få större plats i omvärldens hantering av den humanitära krisen på Afrikas horn.
Svenska kyrkan har genom sina nätverk en unik möjlighet att bidra och vill möta de akuta humanitära behoven i Somalia, Etiopien, Kenya och Sydsudan och verka för hållbara och fredliga samhällen genom långsiktigt utvecklingsarbete i hela regionen.
Vi vill uppmana Sveriges regering, EU och FN att sätta mänsklig säkerhet i centrum för alla sina insatser och att dessa kompletteras med verklig politisk vilja att inte bara hantera effekterna av konflikter (t.ex livsmedelshjälp till flyktingar) utan också stödja konfliktlösning, demokratisering och nationellt och lokalt fredsbyggande i denna viktiga region.
Var med du också att bidra till en mer rättvis och fredlig värld!
Niklas Eklöv
Policyhandläggare för fredsbyggande och mänskliga rättigheter
Lämna ett svar