Alla människor ska ha rätt att äta sig mätta – rätten till mat är en erkänd mänsklig rättighet. Men för att en rättighet ska ha någon betydelse för människor måste den gå att utkräva.
Den här veckan genomför kyrkor och utvecklingsorganisationer runtom i världen ”Världshungerveckan” – Global week of action för att uppmärksamma frågor om hunger och fattigdom. I samband med den lanseras årsrapporten ”Right to food and nutrition watch av 16 organisationer i 20 olika länder, bland andra FIAN International och Ecumenical Advocacy Alliance , ett globalt nätverk där Svenska kyrkan ingår. Årets rapport Claiming human rights – The accountability challenge visar vikten av att rätten till mat ska kunna gå att utkräva.
Rätten till mat är en mänsklig rättighet som har erkänts av alla länder som har skrivit under konventionen om ekonomiska, social och kulturella rättigheter, men om inget görs för att tydliggöra att den här rättigheten gäller på nationell nivå är det troligt att den för många, särskilt dem som är fattiga och inte får sin rätt uppfylld, fortsätter vara okänd och utan värde som rättighet.
De flesta av dem som inte får sin rätt till mat erkänd är fattiga och tillhör de mest utsatta i samhället. De känner inte till sina mänskliga rättigheter och vet kanske inte att deras rätt till mat är en mänsklig rättighet som de skulle kunna utkräva. De möter stora hinder för att kunna kräva sina rättigheter, bara genom det faktum att de troligtvis är hungriga, inte har några medel för att förflytta sig för att nå myndigheter eller domstolar där de kan klaga.
Trots det mobiliserar sig människor världen över för att kräva sin rätt till mat. Ursprungsfolk i Guatemala kräver land och protesterar mot gruvdrift som genomförs på ett sätt som innebär att deras rättigheter kränks. Det är ett exempel på mobilisering för att kräva rätten till mat. Att tillerkänna ursprungsfolk och andra grupper som småbönder land kan bidra till att uppfylla rätten till mat genom att de får möjlighet att försörja sig.
För att säkerställa kvinnors rätt till mat måste många centrala frågor behandlas på både nationell och internationell nivå. För att nämna några: Våld mot kvinnor i hemmet och kvinnor utsatthet i väpnade konflikter påverkar starkt deras möjligheter att få sin rätt till mat uppfylld. Traditionella kvinnoroller som inte erkänner kvinnors rätt att delta i beslutsfattande i familjer och samhället förhindrar kvinnor från att få sin rätt till mat uppfylld.
I dag har ett antal länder erkänt rätten till mat antingen i sin grundlag och/eller i nationell lagstiftning. Sydafrika, Brazilien, Colombia, Bolivia, Ecuador, Moldavien, Malawi och Vitryssland är några av de länder som har skrivit in rätten till mat i sin konstitution. Brasilien håller just nu på att lagstifta om rätten till mat i en nationell lagstiftning.
Det finns exempel på länder där högsta domstolen eller konstitutionsdomstolen har haft en viktig roll för att säkerställa att rätten till mat uppfylls. Högsta domstolen i Indien har i mer än hundra domslut bekräftat rätten till mat bland annat utifrån en tolkning av artikel 21 i konstitutionen. De har genom sina domslut t ex drivit igenom gratis skolluncher för 120 miljoner barn, tillerkänt änkor pensioner och erkänt andra grupper som funktionshindrade sociala rättigheter. Genom sina domslut har högsta domstolen i Indien skapat juridiska garantier som gör rätten till mat möjlig att utkräva.
Rapporten lanseras globalt den 11 oktober och kommer att finnas tillgänglig på: www.rtfn-watch.org/.
Den 17 oktober kl. 18 hålls en paneldiskussion om den globala matkrisen i Stockholm.
Seminariet hittar du här: http://www.fian.se/nyheter/hur-loser-vi-den-globala-matkrisen/
Sofia Nordenmark
Policyhandläggare för mänskliga rättigheter
Lämna ett svar