Idag startar ett viktigt men kanske bortglömt toppmöte i den sydkoreanska staden Busan. Det handlar om hur världens biståndsmedel på ett mer effektivt ska kunna bidra till fattigdomsbekämpning och utveckling. Ett möte som samlar 2000 delegater från givar- och mottagarländers regeringar, civila samhället och privata aktörer. Svenska kyrkans har genom ACT alliansen en stark delegation av kyrkoledare från bland annat Swaziland, Kenya, Zambia och Sydafrika på plats.
I en föränderlig värld där fattigdomen fortfarande är utbredd måste biståndet utvecklas. Med den globala finanskrisen har gjort att många länder dragit in just på det internationella biståndet. Samtidigt ökar kraven på kortsiktiga synliga resultat.
Det politiska engagemanget inför mötet har hittills varit svalt. De utvärderingar som gjorts visar att många givarländer inte levt upp till sina åtaganden som gjordes 2005 i den så kallade Parisagendan. EUs gemensamma position är urvattnad när det gäller konkreta åtaganden och tidsramar. När Kina nu kommer till förhandlingsbordet är det många som tror att skrivningar om mänskliga rättigheter och öppenhet kommer nedprioriteras. Kina är en viktig utvecklingsaktör som alla vill få med sig runt bordet, frågan är vad Kina vill.
Det civila samhället sitter nu med vid förhandlingsbordet som en av många olika utvecklingsaktörer. Förhoppningsvis kan kyrkoledare och deltagare från ett brett globalt civiltsamhälle sätta press på mötet och tillsammans utgöra en stark påtryckningskraft så att viktiga steg tas. För även om biståndet är en mindre del av alla finansiella resurser som går till fattigare länder så är det fortfarande en viktig maktinstans. Biståndet måste förändras för att vi ska nå en mer rättvis global fördelning av resurser, men också av makt.
Den fråga som ACT alliansen tar till mötet handlar om den oroande trend som många av våra samarbetsorganisationer vittnar om, nämligen att regler och lagar blir allt striktare när det handlar om människors rätta att organisera sig. Vid ett ministermöte i Angola i höstas med SADC – Södra Afrikas ekonomiska samarbetsorganisation – togs flera av våra kollegor till förhör vid flygplatsen. De skulle till ett helt fredligt möte för civila samhället. Någon förklaring har inte getts till behandlingen. Händelsen är som jag skrivit om tidigare här på bloggen är bara ett exempel på ”shrinking political space” för det civila samhället.
Det är därför viktigt att toppmötet i Busan åter erkänner det civila samhällets roll som en viktig aktör i en utvecklingsagenda. Men det krävs mer. Enligt ACT bör slutdeklarationen tydligt förmedla att regeringar måste skapa en möjliggörande miljö ”baserat på medborgerliga och politiska rättigheter, föreningsfrihet, mötesfrihet och yttrandefrihet”.
Så låt detta möte inte bara handla om tekniska termer för en biståndsarkitektur. Nej, det måste in politik i förhandlingarna. Mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, demokrati, rättvisa och solidaritet måste upp på agendan. Världens utsatta, fattiga och marginaliserade människor behöver mer än löften. Det behövs handling, gemensamma ansträngningar, tidtabeller och framförallt ansvar. Ett land som Sverige har här både makt och ansvar som stor biståndsgivare och som en historisk trovärdig aktör.
Sofia Svarfvar
Handläggare för Global ekonomi
Följ ACT delegationens blogg här
Lämna ett svar