Gunilla Carlsson vill se mindre dialog och möten (”pratbistånd”) och mer aktion. Det sa hon i ekot i lördags. Jag vill se förändring i politik och då menar jag förändring som skapar mer öppna och rättvisa samhällen. Möten mellan människor och dialog är då en förutsättning.
Gunilla Carlssons uttalande handlar bland annat om mitt arbete. På resa i södra Afrika för att möta kollegor är jag en av dem hon pekar ut.
Måndag till onsdag deltog jag på en konferens där organisationer från det civila samhället i södra Afrika träffades för att utbyta erfarenheter från effekter av gruvindustrin, en industri som på många håll exploaterar Afrika och som inte genererar den rikedom som kontinenten förtjänar. Vi diskuterade strategier för hur kyrkor och organisationer ska kunna vara en aktiv röst i samhället och hur utrymme ska kunna ges för dem som verkligen påverkas negativt av gruvindustrin. Strategier för hur gruvindustrin på allvar ska kunna leda till utveckling genom att bidra med skatteintäkter och genom att ta ansvar för människor och miljö. Alla deltagarna jobbar i sina länder med att påverka sina regeringar.
Senare i veckan träffade jag Afrodad, ett panafrikanskt nätverk som varit en viktig kraft för att få fram de skuldavskrivningsprogram som det kan sägas mycket om, men som trots allt har haft positiva effekter. Genom att vara en professionell röst i den afrikanska debatten har de tvingat regeringar att lyssna och Världsbanken och IMF har ändra förhållningssätt. Afrodad har tagit fram en lånestadga” (Borrowing Charter) som ett verktyg för regeringar att bli ansvarsfulla i sitt lånande. Vi diskuterade hur viktigt det är med planering för att sedan kunna följa upp verkliga resultat och då inte bara rapportera aktiviteter utan verklig påverkan och politiska förändringar.
Bistånd är komplext men för mig handlar det om solidaritet. Bistånd kan skada när det missgynnas för givarländers egenintressen. Därför behöver det granskas. Den pågående globala diskussionen om biståndets effektivitet och hur mottagarnas ägarskap ska stärkas är viktiga steg. Exempelvis skrev förra året mottagarländer och givarländer tillsammans med civilsamhället under nytt globalt partnerskap för effektivare bistånd. I dagens debattartikel i DN av Segerfeldt och Nilson som i dagens DN debatt helt dömer ut 50 år av bistånd verkar ha missat att detta pågår.
Genom min resa hoppas jag kunna stärka samarbetet mellan det arbete som Svenska kyrkan bedriver i Sverige och det arbete som Svenska kyrkans partner gör här i regionen. Tillsammans vill vi förändra politik, skapa rättvisa samhällen, demokratisk förändring och skapa förutsättningar för fattiga att skapa de liv som de vill leva. Och vi vill påverka företag att ta ansvar och inte skapa mer fattigdom. Detta vill vi göra genom förståelse, dialog och mänskliga möten.
Sofia Svarfvar
Policyhandläggare för global ekonomi
Lämna ett svar