För några veckor sedan avslutades två möten i Kapstaden. Ett var ett mingel- och nätverksmöte för den globala gruveliten med affärsmän och kvinnor, lobbyiset och ministrar, beslutsfattare och internationella organisationer, privata banker och utvecklingsbanker. De var många som minglade runt på det som kallas för Kapstadens Mining Indaba.
Det andra mötet var det alternativa Mining Indaba som samlat engagerade ur det afrikanska civilsamhället, människor som representerade kyrkor, fackföreningar och organisationer som arbetar på gräsrotsnivå bland annat i Zambia, Tanzania, Ghana och Sydafrika.
På två olika platser i Kapstaden diskuterades Afrikas gruvindustri men ur olika perspektiv. Men en av dagarna möttes man genom en manifestation utan för det officiella mötet.
Avståndet mellan gruvindustrin och det civila samhället blev denna dag tydligt kännbar av en fysisk väg mellan konferenslokalen och den plats som aktivisterna fått tillstånd att uttrycka sin åsikt på.
Män i kostym kom ut och fotade gruppen som sjöng och ropade – vi är arga, våra byar och våra barn påverkas av gruvindustrin, vart går alla vinster? Vi ser inga bevis på vinster i våra byar, vi är arga. På allas t-shirtar stod det: Just Mining or just profit? Where is the justice? – Var är rättvisan? Det blev ett tydligt vi och dom.
Så kom en representant från Världsbanken ut och tog emot den deklaration som tagits fram under två dagars diskuterande och argumenterande. Några av kraven från civilsamhället var:
- att regeringar bör tvinga gruvindustrin att bli mer ansvarsfull och exempelvis reformera skattesystemen. Skatteintäkterna måste sedan användas på ett öppet sätt så att de bidrar till hållbar utveckling på lokal och regional nivå. Detta innebär att regeringar måste sluta subventionera gruvföretagen eller ge dem skatteundantag
- att det officiella Mining Indaba ska bidra till öppna diskussioner kring hur mineraler och gruvdrift på allvar kan bli en katalysator för ekonomisk förändring i Afrika.
Och kanske blev överlämnandet av deklarationen och handskakningen en brygga mellan vi och dom. En början, eller en fortsättning på en diskussion kring hur utveckling kan skapas, och hur företag och beslutsfattare kan ta ansvar för att skapa verklig hållbar utveckling på lokal nivå. Framförallt var det en påminnelse till företag och beslutsfattare att lyssna på alla de historier om negativa konsekvenser som finns lokalt i fattiga byar.
Det skriver John Caple från organisationen Bench Marks Foundation en av organisatörerna bakom – the Alternative Mining Indaba – i en debattartikel i Business Report.
“We would talk about corporate social responsibility and the truth, and contest these corporations in their sustainability reports, where they tell us how good they are, ignoring the voices of communities; communities who are more often than not worse off, whether they are local mining communities or broader society. We would tell the world that profit beyond all else, material greed and shareholder returns dominate resource extraction and not sustainable development. “
John Caple menar även att vi måste börja tala om de strukturella problem som finns så som fattigdom, skatteflykt och hemliga kontrakt. För den återkommande frågan under det alternativa Mining Indaba var just hur gruvindustrin på alvar skall kunna leda till verklig utveckling för de människor som bor och verkar runt om kring gruvor och dagbrott. Fina ord från företagen räcker inte när bevisen på marken visar en mörk verklighet. Vilka etiska riktlinjer finns och hur ska de följas upp? Hur ska skattesystem kunna utvecklas som bidrar till hälsa, skolgång och sjukvård? Den globala mekanism för öppenhet – EITI – som finns i dag är inte är tillräcklig.
Det alternativa mötet visar på en vilja för verklig förändring mot en hållbar utveckling som skapar utveckling för alla, inte enbart för några få.
”Perhaps the Alternative Mining Indaba is idealistic, but what alternatives do we have other than to promote an agenda that incorporates the interests of communities? It is no longer acceptable to dig for resources in our back yard, leaving nothing but a hole behind. We need a developmental path that lifts Africa out of its doldrums, which gives returns and addresses marginalisation and exclusion.”
Tills nästa år kommer förhoppningsvis fler kontakter att knytas och dialogen bli än bättre. Planer finns redan på hur det alternativa Mining Indaba kan utvecklas och bli större och bättre. Nationella platformar har skapats och mina kollegor på den afrikanska kontinenten fortsätter att arbeta för att förändra orättvisa maktstrukturer.
Sofia Svarfvar
Policyhandläggare global ekonomi
Lämna ett svar