Tack Expressen och Johan Norberg i Metro, för att ni uppmärksammar Världsbankens nya siffror som visar att antalet extremt fattiga i världen minskar. Enligt preliminära siffror har till och med FNs första Milleniemål att halvera andelen extremt fattiga redan uppnåtts. Detta är verkligen värt att fira.
Jag vill dock påminna om att det första milleniemålet inte bara handlar om extrem fattigdom, utan också om att halvera andelen hungrande. Hunger är ett brutalt uttryck för fattigdom. Men fattigdom och hunger är faktiskt inte samma sak, och det är tyvärr alldeles för tidigt för att fira att andelen hungrande halverats.
Det är FNs livsmedelsorgan FAO som redovisar siffror om hungern i världen. De har rapporterat om att antalet hungrande sedan mitten av 1990-talet har ökat, och att andelen hungrande krupit neråt mycket långsamt, trots den positiva ekonomiska utvecklingen i många länder.
Man skulle kunna tro – och hoppas – att det första som händer när ett samhälle blir rikare, är att man ser till att alla kan äta sig mätta. Men det tycks inte vara så. Smulorna trillar inte ner på den fattiges bord av sig själv, det krävs i stället aktiva åtgärder för att fördela rikedomen. I länder som Brasilien, som har utvecklat omfattande sociala transfereringar, som ger fattiga familjer en ekonomisk grundtrygghet har såväl ojämlikhet som hunger och fattigdom minskat snabbt. Familjebidraget Bolsa de Familia omfattar idag 12 miljoner familjer i Brasilien, och glädjande nog byggs system för folkpensioner, barnbidrag med mera ut i allt fler utvecklingsländer.
Vad är slutsatsen av detta, att fattigdomen minskar men hungern finns kvar? Kanske att det till skillnad från tidigare är ojämlikhet, snarare än generell fattigdom, som är det största problemet i många länder. Och att det går att minska både hunger och ojämlikhet.
Hur hungersiffrorna ser ut idag vet vi faktiskt inte, eftersom FAO ser över sina beräkningsmetoder och inte redovisade någon global siffra alls i 2011 års rapport. 2010 hade antalet hungrande minskat efter den kraftiga ökning som följde i matpriskrisens och den ekonomiska krisens spår. Men vi var långtifrån att uppfylla det första milleniemålet – på tjugo år hade andelen hungrande bara sjunkit från 20 till 16 procent.
Även om den hungerrapport som FAO kommer med i höst visar att också hungerdelen av milleniemålet är på väg att uppfyllas finns ingen anledning att slå sig till ro. I Svenska kyrkans kampanj Allt för att utrota hungern som pågår just nu, menar vi att vi aldrig kan vara nöjda om var tionde människa har för lite att äta.
Lämna ett svar