Världen är inte jämställd. Vi vet det, men vi har inte lyckats ändra det faktum att kvinnor och flickor utsätts för orättvisor, diskriminering, våld och förtryck – bara därför att de är kvinnor eller flickor. Ojämställdheten mellan kvinnor, män, flickor och pojkar är en av de största utmaningarna världen står inför – det skapar ett oerhört lidande för enskilda och är samtidigt ett enormt slöseri med resurser. Globalt sett är brist på jämställdhet en direkt orsak till såväl fattigdom som låg utbildning och hunger. Så kan vi inte fortsätta ha det.
För kyrkan handlar det om att varje människa är älskad och född lika inför Gud, med samma oinskränkbara värde och rätt. Därför borde och ska kyrkan aldrig acceptera orättvisor eller ojämställdhet.
Jämställdhet måste vi aktivt skapa i varje situation. Där mänskliga relationer finns, finns också makt. Den makten kan vi medvetet försöka fördela jämnt, eller låta hamna lite varsomhelst. Och i ett samhälle eller en relation, där det finns hierarkier, hamnar makten hos den eller dem med högst status, om den inte aktivt fördelas. Och eftersom vi människor är experter på att bilda hierarkier – baserade på kön, ålder, sexuell orientering, genusidentitet, familjehävd eller bara konturlös status i en grupp – så måste vi medvetet bygga jämställdhet. Annars skapar vi eller accepterar ojämställdhet, även om vi inte vill det. Det finns inget varken eller.
Politik har alltid med genus att göra – frågan är bara hur och om den bygger ett jämställt samhälle eller förstärker ett ojämställt. Pedagogik är alltid genuspedagogik – frågan är bara om den är medveten om vilka mönster den skapar. Religion och teologi är aldrig könsneutral – frågan är bara om riter, språk och tolkningar för människor samman och stärker dem, eller om den lyfter vissa på andras bekostnad.
Därför utmanas du och jag, på den internationella kvinnodagen, att reflektera ett ögonblick över maktfördelningen i världen och i de situationer vi befinner oss. Du och jag är med och alstrar den. Jag kan inte frånsäga mig ansvar över alla situationer, beslut eller relationer jag finns i. Det finns förtryck, våld och situationer som jag inte rår över. Jag kanske drabbas av ojämställdhet utan möjlighet att skapa en annan situation eller maktbalans. Men många av oss rår över någon situation. Och i den situationen har vi ansvar för att snickra jämlikhet och jämställdhet. I politiska beslut, i skola och förskola, i predikstolar, i konferensrum, i samtal med anställda eller kollegor, i biståndsprojekt, i relation till din dotter eller son, i TV-soffan, i mötet med utsatta människor, på styrelsens kick-off, på bussen. Om du stör dig på att en lucka i språket blivit fyllt av innovationen ”hen”, om du tycker att kvinnor får sluta gnälla nån gång, om du känner dig uppgiven inför omöjliga patriarkala strukturer – jag utmanar dig ändå att reflektera över var du kan vara med och skapa jämställdhet idag.
Marit Norén
Policyhandläggare för genus och teologi, Svenska kyrkans internationella arbete
Lämna ett svar