När allting rasar i livet – när någon närstående blir allvarligt sjuk, när någon vi älskar dör, när samhället inte längre kan ge oss skydd och trygghet, när vi utsätts för övergrepp eller våld – då räcker det inte med mat och tak över huvudet. Vi behöver alla, oavsett om vi är fattig eller rik, stöd i en social gemenskap. För många av oss är detta en religiös gemenskap i den lokala kyrkan, moskén, synagogan, samtalsgruppen eller annat. Där får vi också möjlighet att söka hopp, tröst och kan med stöd av riter hantera en utsatt situation.
På Aftonbladets debattsida 4 mars skriver Patrik Lindenfors att biståndspengar inte ska användas till missionerande verksamhet. Vi är de första att skriva under på detta. Svenska kyrkan bedriver en professionell biståndsverksamhet, vilket också visar sig i förtroendet från Sida att kanalisera biståndspengar. På senare år har vi och många med oss, däribland Sida och flera internationella forskningsinstitut, också allt mer uppmärksammat mervärdet av religiös kompetens i såväl långsiktiga som humanitära utvecklingsinsatser.
Att inte se religionens betydelse för utvecklingsfrågor kan leda till eurocentrism och sämre kvalitet i arbetet. De flesta människor i världen har religion som en avgörande del i sin världsbild och religion är en självklar del av de flesta samhällen. Så är det också för många av de människor och samhällen vi stödjer genom biståndsverksamhet och humanitära insatser. Om vi inte erkänner och bejakar det i vårt arbete, bidrar vi då inte till ett slags, för att låna Lindenfors ord, ”utplånande av kulturarv”? Att erkänna religionen som en viktig aspekt av ett samhälles liv och utveckling, är att göra upp med bilden av Europa som förebild för all utveckling där sekularisering betraktats som ett mått på utveckling och modernitet.
Att i biståndsverksamhet erkänna religionens betydelse för såväl individer som för samhällen i stort handlar också om att se människan i sin helhet. Om vi exkluderar dimensioner i livet som är grundläggande för en människas välbefinnande, t ex andliga, känslomässiga, kulturella och sociala dimensioner, räcker vårt stöd inte särskilt långt. Så visade det sig exempelvis efter insatserna i spåren av tsunamin 2005 att de samhällen som fått moskén återuppbyggd snabbare återhämtade sig.
Frågor om religionens roll i utveckling är något som man internationellt forskar och debatterar kring, t ex vid det internationella forskningsprogrammet Religion and development, baserat vid Birminghams universitet, England. Även Oxfam arbetar kring samma frågor. I Holland finns Knowledge centre Religion and Development.
I Sverige bedrivs forskning om religion och samhälle vid bl a Linnémiljön The Impact of Religion vid Uppsala universitet.
Vår förhoppning är att fler samtal kring religion och utveckling ska föras i Sverige. Samtal som också inbegriper religionens negativa inverkan på utveckling, när religion hämmar utveckling och legitimerar förtryck, diskriminering och övergrepp.
Hoppas vi möts för samtal, nu närmast förslagsvis på Faith in Civil Society – Religious Actors as drivers of Change
Sofia Oreland
Handläggare för Hiv och teologi
Lämna ett svar