Den sista tiden har vi nåtts av oroväckande rapporter om ökad hunger i Sahelområdet. Enligt FN riskerar minst 15 miljoner människor i regionen att drabbas av akut hunger idag och under de närmaste månaderna. I de värst drabbade länderna Chad, Gambia och Niger är cirka en tredjedel av befolkningen drabbad. I Mali, Mauretanien, Burkina Faso och Senegal är andelen lägre, men antalet drabbade räknas ändå till miljoner eller flera hundratusen.
I den aktuella krisen ser vi en olycklig samverkan av flera av faktorer: torka, höga matpriser och politisk oro. Under 2011 sjönk spannmålsproduktionen kraftigt på grund av torka, i Mauretanien med nästan 50 procent, och även boskapsuppfödare drabbas hårt. Det är inget nytt att väderförhållandena i regionen varierar kraftigt. Torkan kan inte kopplas direkt till den globala uppvärmningen, men utgör en tydlig illustration av hur klimatförändringarna i framtiden väntas förstärka vädervariationerna, med både förvärrad torka och översvämningar som följd.
Konsekvenserna av torkan förvärras av att de internationella spannmålspriserna stigit kraftigt. Flera av länderna var redan tidigare starkt importberoende, och kostnaderna för importen ökar nu ytterligare.
Sist men inte minst bidrar den politiska oron i flera länder, vilket har lett till flyktingströmmar inom och mellan länderna. Människor som tvingas bryta upp från sina hem och lämna alla tillgångar får ännu svårare att försörja sig.
Svenska kyrkan går nu med stöd från Sida in med ett akut stöd på 2,5 miljoner till ett humanitärt projekt i Mauretanien. Pengarna används till att rädda livet på de mest utsatta människorna genom att ge barn, gravida, nyblivna mödrar och gamla personer näringsrik mat, men också kontanta stöd. I insatsen ingår också åtgärder för att förebygga nya katastrofer genom att minska sårbarheten för jordbruket. Vår insats är en del av en större helhet, den globala ACT-alliansen som Svenska kyrkan tillhör agerar i hela regionen. Insatsen är också ett tydligt exempel på hur pengar som samlas in genom kampanjen Allt för att utrota hungern används.
Även om situationen är akut i Sahelområdet är de drivkrafter bakom hungern som vi kan se där – torka, höga matpriser och politisk oro – inte unika. På olika sätt bidrar de till den omfattande och långsiktiga hunger som idag drabbar inte bara Sahelområdet, utan ca 900 miljoner människor runtom i världen.
För den som med jämna mellanrum får höra om hungerkatastrofer i olika delar i Afrika kan det tyckas som om dessa är oundvikliga, som om hungern aldrig kan utrotas. Men det finns också andra bilder. En handlar om erfarenheterna från Etiopien, där man i stället för att år efter år ge katastrofbistånd, har utvecklat ett bristfälligt, men ändå oerhört betydelsefullt socialt trygghetssystem. En kombination av kontanta bidrag och beredskapsarbeten som når 8 miljoner människor gjorde att Etiopen inte alls drabbades lika hårt som andra länder under fjolårets hungerkris på Afrikas horn.
Exemplet från Etiopien är en liten del i en större trend. Sociala trygghetssystem utvecklas i alltfler fattiga länder, och humanitärt bistånd ges allt mer i form av kontanta bidrag. Det finns stora fördelar med kontanta stöd – det ger valmöjlighet och värdighet för mottagarna, är billigare att förmedla och stimulerar lokal matproduktion och lokalt näringsliv.
Det är mycket positivt att regeringen nu stödjer FN:s arbete med att i ökad grad ge livsmedelsstöd i form av kontanter eller matkuponger. Men det behövs också ett större engagemang från regeringen i frågan om hur Sverige kan stödja utveckling av breda program för social trygghet som kan minska långsiktig hunger och fattigdom. Världsbanken, UNICEF och andra internationella organisationer förordar idag att biståndsorganisationer ska stödja utvecklingen av sociala trygghetssystem i en helt annan skala än tidigare.
För att dagens akuta hungernöd ska bli den sista i Sahel krävs både att livsmedelsproduktionen i regionen stärks på ett ekologiskt hållbart sätt, och att människorna i regionen får del av sociala trygghetssystem. Dessa kan buffra i dåliga tider och ge en grundtrygghet till barn, sjuka, äldre och andra som riskerar att drabbas av hunger i alla samhällen som saknar nödvändiga skyddsnät.
Gunnel Axelsson Nycander
Policyhandläggare
Lämna ett svar