Ge inga nya bidrag till Världsbankens klimatfonder, Climate Investment Funds (CIF). Stöd istället utvecklingsländernas klimatarbete genom FN:s gröna klimatfond. Den uppmaningen skickade nyligen 117 organisationer, däribland Svenska kyrkan, till finansministrarna i de 17 länder som idag stödjer CIF, däribland finansminister Anders Borg.
Världsbanken har i dag ett antal så kallade klimatinvesteringsfonder, som ska bidra till en klimatsmart utveckling i utvecklingsländerna. Här förvaltas idag en stor del av de så kallade snabbstartspengar som industriländerna utlovade vid klimatmötet i Köpenhamn 2009. Även Sverige har bidragit till fonderna. Tveksamheten var emellertid stor från flera håll när fonderna upprättades. Utvecklingsländerna ville att pengarna skulle förvaltas av en institution där makten är mer jämnt fördelad – i Världsbanken har givarländerna fortfarande mest makt. Många miljö- och utvecklingsorganisationer ifrågasatte dessutom om Världsbanken verkligen är kompetenta att stödja en klimatsmart utveckling, med tanke på dess historia av att finansiera miljöskadliga och starkt klimatpåverkande projekt.
Det faktum att det då fanns få alternativ till Världsbanken som hade kapacitet att snabbt förmedla den här typen av pengar gjorde att CIF ändå sjösattes. Men det slogs samtidigt fast att detta var en tillfällig lösning – på sikt ska klimatstöden förmedlas inom ramen för FN:s klimatkonvention, snarare än av Världsbanken. Man skrev en så kallad utfasningsklausul (sunset clause) som innebär att fonderna ska upphöra så snart en ny finansiell arkitektur finns på plats.
Kritiken mot CIF och Världsbanken som värd för fonderna beskrivs närmare i rapporten Makten över klimatpengarna som Svenska kyrkan publicerade 2010 tillsammans med Diakonia.
Nu finns ”en ny finansiell arkitektur på plats”. Vid klimatmötet i Durban i december 2012 lyckades länderna enas om hur FN:s gröna klimatfond ska styras och fungera. Med inspiration från den tidigare Anpassningsfonden, som sorterar under Kyotoprotokollet, har man kommit fram till en modell som inte är perfekt men har förutsättningar att fungera förhållandevis väl. Makten fördelas jämnt mellan i- och u-länder och fondens arbete ska präglas av stor öppenhet.
För att den Gröna fonden inte ska bli ett vackert men tomt skal är det viktigt att den nu fylls på med pengar. Det är dags att Sverige tillsammans med andra industriländer lever upp till löftena i FN och tydligt signalerar att det huvudsakligen är genom fonden som ligger under FN:s klimatkonvention som vi i framtiden kommer att kanalisera vårt stöd till utvecklingsländernas klimatarbete.
Gunnel Axelsson Nycander
Lämna ett svar