Den fyra veckor långa FN-konferensen om ett internationellt vapenhandelsavtal stupade på mållinjen. I fredags avslutades förhandlingarna om det så kallade Arms Trade Treaty, men utan att de 193 FN-medlemsländerna lyckades enas om ett avtal. Detta efter att ett fåtal tongivande länder, däribland USA och Ryssland, på konferensens sista dag bett om mer tid för förhandlingar. Nu skickas det förslag på avtalstext som arbetats fram vidare till FN:s generalförsamling.
Det betyder att alla de människor som varje dag drabbas av det väpnade våldet runt om i världen får vänta ytterligare på ett historiskt avtal. Ett avtal som kan göra skillnad och rädda liv. Ett avtal som kan kontrollera den internationella handeln med vapen, som än idag är oreglerad. Bara under FN-konferensens fyra veckor förlorade ungefär 50 000 människor sina liv på grund av väpnat våld. Vikten av detta avtal går inte att betona tillräckligt.
Tillsammans med Kyrkornas världsråd arbetar Svenska kyrkan i en ekumenisk kampanj för att ett starkt och effektivt vapenhandelsavtal ska bli verklighet. Som Svenska kyrkans representant i Kyrkornas världsråds delegation deltog jag i New York under FN-förhandlingarnas två sista veckor. Det var en oförglömlig upplevelse att se förhandlingstaktik och diplomati möta aktivism och påverkansarbete. Den fuktiga värmen i New York stoppade varken mobiliseringsivern eller de långa nattmanglingar som FN-ländernas delegater tvingades sitta i mot slutet av förhandlingarna då tiden började rinnna ut.
Kyrkornas världsråds delegation träffade representanter för en rad olika länder, bl a Brasilien, Italien, Kanada, Mexico, Tyskland, Uganda och de skandinaviska länderna. Vi lyfte de viktiga aspekter som behövs för att avtalet ska bli starkt och effektivt, däribland ett tydligt förbud för vapenöverföringar om det finns allvarlig risk att vapnen kommer att användas för kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Likväl kräver ett heltäckande och verkningsfullt avtal att små och lätta vapen och ammunition finns med. I vår delegation fanns representanter för kyrkor i länder som drabbas hårt av den oreglerade vapenhandeln i såväl Afrika som Latinamerika. Vi förmedlade berättelserna om vapenhandelns smärtsamma konsekvenser för människor runt om i världen.
Trots att förhandlingsprocessen blev försenad de första dagarna på grund av procedurfrågor, växte hoppet mot slutet att ett bra avtal skulle kunna nås. På torsdagen, den näst sista dagen av konferensen, presenterades ett utkast som de flesta länder verkade kunna stå bakom. Men så kom sista dagen och spelplanen förändrades då några länder begärde mer tid. Eftersom konsensus krävdes för beslut, räckte det inte med att många länder var för ett avtal. Som en tydlig markering uttryckte 90 länder, däribland Sverige, sitt stöd för ett vapenhandelsvtal och en fortsatt arbetsprocess. ”We are dissapointed, but we are not discouraged”, löd budskapet.
Det rådde trots allt en stämning av anti-klimax efter att förhandlingsdagens sista session avslutats. När den stora skaran av deltagare lämnade konferenssalen var det många trötta ansikten som möttes. Så många hade jobbat så hårt under dessa fyra veckor. Många hade ägnat år av arbete inför konferensen. Samtidigt fanns där redan i denna stund en vetskap om att mycket hade uppnåtts. Ett stort steg hade tagits. Världens länder hade suttit ned för att förhandla fram ett avtal för att reglera den internationella vapenhandeln. Det hade aldrig hänt förut. En beslutsamhet att detta viktiga arbete bör och ska fortsätta, delades av många.
-Kyrkor runt om i världen har i årtionden efterfrågat ett internationellt bindande avtal som kan skydda människor från oansvariga vapenöverföringar. Vi kommer inte att ge upp detta krav, sa Kyrkornas världsråds generalsekreterare i ett uttalande.
Svenska kyrkan kommer, tillsammans med Kyrkornas världsråd, att fortsätta arbetet för ett bärkraftigt vapenhandelsavtal. Det stöd och engagemang, den mobilisering och det momentum för en kontroll av vapenhandeln som vi sett under de senaste veckorna är viktigt att ta till vara och bygga vidare på.
Eva Palmqvist
Policyhandläggare för fred och mänskliga rättigheter
Lämna ett svar