Svenska kyrkan har de senaste månaderna bidragit i flera olika sammanhang till att uppmärksamma potentialen i sociala trygghetssystem. Vi vill sprida insikten om att folkpensioner, barnbidrag, rätt till beredskapsarbeten och andra typer av sociala trygghetssystem – vilka länge har varit förbisedda inom biståndet – är en effektiv metod att minska fattigdom och hunger.
Vid Bok & Biblioteksmässan och Internationella troget berättade författaren Armando Barrientos, en av författarna till boken Just Give Money to the Poor om sin forskning kring effekterna av kontanta stöd. Se gärna presentationen.
I september gästades Sverige och Svenska kyrkan av Uhuru Dempers från den namibiska BIG-koalitionen (Basic Income Grant: grundläggande inkomststöd). Uhuru träffade bland annat riksdgsledamöter och medverkade i seminariet Cash Transfers, Resilience and Agriculture Development som arrangerades i samarbete med bl a SIANI och Sida.
Namibia är ett av världens mest ojämlika länder, och trots en relativt hög BNP är fattigdomen mycket utbredd. Uhuru berättade om hur de sociala trygghetssystem som finns idag, bland annat folkpension och vissa begränsade barnbidrag, är helt avgörande för dem som har tillgång till dem. Problemet är att de omfattar en alldeles för liten del av befolkningen. Därför kan ett litet inkomststöd till alla medborgare, motsvarande 100 kr, spela en så viktig roll.
BIG-koalitionen genomförde ett pilotprojektet med BIG, som utgör ett av de allra mest illustrativa exemplenpå hur kontanta stöd kan förändra människors liv. Undernäringen bland barn, som varit mycket utbredd, utraderades nästan helt. Hälsan, skolnärvaron och skolresultaten förbättrades. Och, berättades Uhuru, byn fick liv:
– Kritikerna menar att BIG skapar beroende och passivitet. Men vi såg det fullständigt motsatta hända. Vi såg människor starta små affärsrörelser – affärer, bagerier, skrädderier i liten skala. Tidigare fanns bara en affär i byn, som ägdes av en vit storfarmare. Nu finns där 6-7 små butiker.
De här effekterna på den lokala ekonomin illustrerar väl det som var fokus på seminariet: Bidragssystem som inrättats för att ge direkta effekter på människors välfärd ger också indirekta effekter på människors möjligheter att försörja sig, och på den lokala ekonomin.
Salomon Asfaw från FN:s livsmedelsorgan FAO berättade vid seminariet om hur man nu börjar studera och förstå mer om dessa indirekta effekter. FAO driver tillsammans med UNICEF projektet From Protection to Production (PtoP): the role of cash transfer programmes in fostering broad-based economic development in sub-Saharan Africa. De första preliminära resultaten från projektet visar bland annat att studier från Kenya och Lesotho har gett en så kallad multiplikatoreffekt på mellan 1,08 och 1,57, vilket utgör ett uttryck för att pengarna cirkulerar flera gånger i den lokala ekonomin. Också de som inte själva får kontanta stöd gynnas, om de säljer varor eller tjänster till dem som får bidragen. Man ser också att dessa positiva följder kan förstärkas om kontantstöden kompletteras med insatser som förbättrar de lokala marknadernas funktion. FAO är också en av organisationerna bakom ett projekt för att öka kunskapen kring sociala transfereringar i Afrika: The Transfer Project: Learning How Social Transfers Work in Africa.
På seminariet diskuterades helt kort en av de första frågor som svenska politiker ställer när de hör talas om sociala trygghetssystem: Hur stor är risken för korruption, och hur man kan undvika att pengarna försvinner i orätta händer? Bland andra Salomon Asfaw menade att det förmodligen är mindre risk att pengarna kommer på avvägar när de fördelas till ett stort antal fattiga människor, än när de samlas i händerna på enstaka bolag som kontrakteras för att t ex bygga vägar.
Nu gäller det att de nya kunskaperna om de sociala trygghetssystemens effekter tas tillvara i diskussionen om global utveckling och fattigdomsbekämpning. Tidningen Omvärlden publicerade i sitt septembernummer en debattartikel under rubriken Satsa på social trygghet i biståndet där från Svenska kyrkan uppmanade biståndsminister Gunilla Carlsson att dels lyfta fram stödet till sociala trygghetssystem i Sveriges bilaterala bistånd och den kommande biståndspolitiska plattformen, dels göra social trygghet till en central fråga i diskussionerna om utvecklingsmålen efter 2015 i FN:s högnivåpanel.
Lämna ett svar