Idag släpper Swedwatch och Svenska kyrkan släpper också i år en rapport som granskar bärbranschen. Det är den tredje rapporten i serien. Vi kommer fortsätta följa frågan tills branschen kommit till rätta med de problem som årligen dyker upp i våra svenska skogar. Även i år handlar det om bärplockare som lurats hit av olika mellanhänder med löften om lätta pengar, men som sedan lämnats ensamma med sina skulder. Det handlar om en bransch som med få undantag anser att de har något ansvar för plockarnas villkor. Det handlar om parallella regelverk för olika plockare. Och det handlar om en bransch som tillsammans omsätter miljardbelopp och gett ägarna unikt stora vinster.
I en intervju med Radio Uppland idag får Martin Engström, vd för Olle Svensson Partiaffär AB – en del av en företagsgrupp som köper upp bär både i Sverige och i Östeuropa med varumärken som bland annat Finnerödja och Trensum, frågan om vilket ansvar de har för de så kallade fria plockarna som kommer till Sverige utan arbetstillstånd.
”Egentligen inget”, svarar han men tillägger vid ett senare tillfälle att ”alla företag med någon form av seriositet” borde se över sina rutiner efter en sådan här säsong.
Missförhållandena i bärbranschen har varit kända länge. Fortfarande saknas dock viljan hos många aktörer att ta ett ansvar för villkoren i hela kedjan. När vi gjorde vår första rapport om branschen inför säsongen 2011 uttryckte aktörerna istället stark oro för att förbättrade villkor och nya regleringar skulle bli för dyrt. Visst ville man ha bättre villkor, men det fick inte öka kostnaderna.
Problemet hänger ihop med de olika systemen för bärplockare i Sverige. Den del av plockningen som sker genom registrerade utländska bemanningsföretag med filialer i Sverige har numera garanterade minimlöner före omkostnader (hyra av bilar, baracker, resor, bensin, mat, etc som dras av från lönen). Men det finns också en helt oreglerad plockning som sker av folk som kommit till Sverige på turistvisum eller från andra delar av EU. En stor del av den så kallade fria plockningen är dock organiserad av mellanhänder och villkoren är ofta bedrövliga för den här gruppen. Plockningen inom båda kategorierna sker dock fortfarande skattefritt.
Om situationen ska kunna förbättras till nästa säsong krävs det att de stora grossistföretagen tar ansvar för hela produktionsledet. Den massiva kritiken de senaste åren verkar ha ökat medvetenheten hos aktörerna om problemen, men branschen är fortfarande så komplicerad och så full med kryphål att det förefaller osannolikt att nästa bärsäsong kommer vara helt problemfri. Det finns helt enkelt stora pengar att tjäna på människors usla villkor.
Det ökade konsumenttrycket och därpå följande agerande från de stora livsmedelshandelskedjorna sedan 2010 hjälper bara till viss del efter som en majoritet av blåbären som plockas säljs vidare för tillverkning av kosmetika eller hälsokost i framför allt Asien på grund av de svenska blåbärens höga halter antioxidanter. Där har vi som konsumenter ett begränsat inflytande.
Sverige ska vara ett land som välkomnar arbetskraft utifrån. Ett system som år efter år medger slavliknande villkor för migrantarbetare kan dock aldrig accepteras. Därför måste både branschens aktörer och tillståndsgivande myndigheter ta ett helhetsansvar för situationen för de bärplockare som arbetar i våra skogar.
Henrik Fröjmark
Handläggare för CSR-frågor samt ordförande i Svedwatch
Lämna ett svar