I söndags sändes första dokumentären i det globala dokumentärfilmsprojektet WhyPoverty på svt. Under hela veckan kan vi vara med och ställa den svåra frågan – varför fattigdom? Vi fick se och beröras av att barn och mödrar dör under förlossning. Det var tuffa bilder som visades.
Ibland behövs starka bilder och berättelser för att förstå och se problemen i världen. En sådan bild är Kapstaden för mig. För mellan flygplatsen och statskärnan i Kapstaden ryms fattigdomsproblematiken. Vid inflygningen syns de vackra vingårdarna där välstånd råder. Sen landar man i närheten av en av väldens största kåkstäder. Hiv, aids, och utsatthet är vardag. Ju närmare statskärnan man åker desto finare hus. Varför lever kvinnan i kåkstaden Khayelitsha i ekonomisk fattigdom? Varför lever kvinnan vid Taffelbergets sluttning inte i ekonomisk fattigdom? Varför når inte välståndet från vingårdarna de människor som lever bara några kilometer bort? Varför drabbas bara barn i slummen av översvämning när regnet kommer?
När jag reser där mellan flygplatsen och statskärnan kommer jag alltid till samma slutsats: det är något fel på den värld vi lever i. Vi kan inte bara acceptera fattigdom. I dokumentären talade en föreståndare för ett sjukhus om girighet och maktmissbruk.
Sydafrika är speciellt med en historia av Apartheid. I Kapstaden blir orsakerna bakom fattigdomen enkla att förstå. Det handlar om maktstrukturer från historien och från i dag, om diskriminering och om brist på omfördelning av makt och resurser. Trots en ekonomisk tillväxt lever människor i fattigdom. Jag tror på utveckling och ekonomisk tillväxt när den inte sker på beskostan av människor och miljö. Men utmaningen är att skapa en utvecklig som inte enbart är för redan välbärgade. Då förblir klyftorna, den sociala utsattheten och fattigdomen. I Kapstaden blir allt tydligt men lärdomarna kan användas bortom Sydafrika.
På en hearing i Riksdagen förra veckan om Sveriges politik för global utveckling betonade biståndsminister Gunilla Carlsson att även människor som lever i fattigdom ska delta och bidra till den globala utvecklingen. Jag håller i princip med men politiken och makthavare måste skapa förutsättningar för att det ska bli möjligt. Sjukvård och god samhällsstyrning är sådana förutsättningar för att människor ska kunna kräva sina mänskliga rättigheter.
I mentorsprogramet Philani för unga utsatta mödrar i Khaylitcha visar de på en modell för fattigdomsbekämpning och ställer krav på bättre hälsovård. Biståndet och politiken skapar förutsättning för att kvinnor med sin egen förmåga kan förändra sin livssituation.
Ett ord som återkom genom hearingen i Riksdagen var ordet ansvar. När vi vet orsakerna kan vi börja jobba med att förändra och ta ansvar och utkräva ansvar. Politiken i utvecklingsländerna, men också hos oss i Sverige måste förändras. Allt från handelspolitik till klimatpolitik. Från vapenhandel till skattepolitik. Tänk om det vore så att innan varje beslut som fattas på alla nivåer i samhället, från kommunpolitik till nationell politik, i Säffle och Kapstaden lika väl som i New York eller Stockholm, denna fråga ställs: hur påverkar detta beslut människor som lever i fattigdom?
Det är dags att ställa frågan Varför Fattigdom och börja leva för visionen om en rättvis och hållbar värld. Jag hoppas att WhyPoverty skapar debatt och engagemang. För vi måste börja se möjligheter och gå till orsakerna. Varför finns fattigdom?
Sofia Svarfvar
Handläggare för global ekonomi
Följ diskussionen på twitter #WhyPovertySE
Lämna ett svar