Vid FN-förhandlingarna i New York som avslutades på skärtorsdagskvällen fanns en stor enighet om att världen behöver ett nytt globalt vapenhandelsavtal, Arms Trade Treaty (ATT). Ändå föll avtalet på mållinjen pga att Iran, Syrien och Nordkorea blockerade beslutet som krävde konsensus. Men förhoppningarna är mycket stora att FNs generalförsamling som samlas redan på tisdag 2 april kommer att rösta igenom det utkast som nu blockerats.
Efter att mötesordförande Peter Woolcott hade presenterat slututkastet i onsdags så hade stora förväntningar byggts upp om att det nu fanns ett starkt avtal som hade chans att gå igenom, och Woolcott hade skickligt manövrerat mellan stormaktsintressen, skeptiker och den stora majoritet stater (ivrigt uppbackade av civilsamhälle och kyrkorna) som aktivt pushat för att få till så starka och restriktiva skrivningar som möjligt. Men när beslutet skulle tas igår kväll, i en fullpackad sal (själv såg jag förhandlingarna via videolänk – också spännande!) var tre stater som själva är föremål för vapenembargon och själva är bland de värsta exemplen på stater som använder vapen för att förtrycka sina medborgare snabbt framme och blockerade konsensus. Man kunde liksom se luften gå ur ambassadör Woolcott, när han satt där och lyssnade på Iran, Syrien och Nordkoreas negativa diplomat-lingo, som Huffington Post sammanfattade bra i en kommentar. Kritiken lät inte vänta på sig i sociala medier – där t.ex FNs generalsekreterare twittrade: #UNSG ”deeply disappointed by failure of Conf on #armstradetreaty 2 agree 2 treaty txt”. #UNSG ”strongly hopes States will continue exploring ways 2 bring #armstradetreaty in2 being”.
Men precis som långfredagen inte ensam definierar vad påsken är, så slutade inte hoppet om ett Arms Trade Treaty här. För efter en snabb ajournering tog stat efter stat ordet och gav sitt stöd för att ATT behövs och att det måste få bli verklighet så snart som möjligt – ”om vi inte får ett avtal ikväll, så får vi rösta om det på tisdag i generalförsamlingen”. Kenya offentliggjorde snabbt ett förslag till beslutstext för generalförsamlingens möte nu på tisdag och fick omedelbart stöd av USA (som naturligt nog inte vill vara på samma planhalva som Iran, NK och Syrien – läs blogg från Capitol Hill), Argentina, Australien, Costa Rica, Finland, Japan, Mexico, New Zealand, Nigeria, Norge och UK. De föreslog att ATT röstas igenom den 2 april (2/3s majoritet), att generalsekreteraren öppnar upp ATT för underteckningar från och med 3 juni 2013 och att alla medlemsstater skyndsamt undertecknar avtalet så att det kan träda ikraft (utkastet föreslår 50 ratifikationer för ikraftträdande).
Men vad är det då som 190 stater kunde acceptera och 3 ville blockera? Och vad innehåller den avtalstext som förhoppningsvis röstas igenom på tisdag? Som jag skrivit på bloggen tidigare var utkastet från 22 mars en besvikelse och därför var förhoppningarna inte så högt ställda på slututkastet. Men när vi fick texten den 27 mars så gick det som ett försiktigt sus genom förhandlingssalen, i alla fall från oss hundratalet representanter från civilsamhälle och kyrkor som var på plats. Många kryphål hade rättats till, många skrivningar hade stärkts! Avtalstexten uppfyller flera av de viktigaste kraven som Svenska kyrkan, Kyrkornas världsråd och civilsamhället har jobbat för. Här är de viktigaste:
1) Brott mot internationell humanitär lag (IHL) och mänskliga rättigheter är för första gången på global nivå skäl till att hindra vapenexport. Skrivningarna kring mänskliga rättigheter och skyddet av civila är stärkta (om Amnestys MR-jurister är glada, så får vi också vara det!), även om den mycket otydliga termen ”overriding risk” fortfarande finns i texten och riskerar att tolkas godtyckligt av exporterande stater.
2) Om vapenöverföringar riskerar att underminera fred och säkerhet, eller leda till att vapnen kommer i orätta händer (diversion), är det legitima skäl till att hindra exportbeslut.
3) De konventionella vapen som finns i FN-registret + små och lätta vapen, ammunition och komponenter inkluderas i avtalet, även om t.ex handgranater, landminor och personlösa attackplan (drönare) faller utanför dessa definitioner och inte kommer att regleras, vilket förstås är en stor brist.
4) Staterna måste göra en nationell riskbedömning om det finns risk att genusbaserat våld underbyggs av en vapenöverföring. Detta är mycket bra, även om det inte finns krav på att affären ska stoppas så måste frågan beaktas.
5) En frivillig fond ska skapas för att hjälpa staterna att genomföra avtalet. Förhoppningsvis kan denna fond också ge stöd till människor som fallit offer för väpnade konflikter.
6) Uppföljningsmekanismer har skapats med krav på nationella exportkontrollistor som årligen ska bedömas av det ATT-sekretariat som ska bildas. Avtalet kan också ändras med 3/4s majoritet (efter 6 års löptid), istället för konsensus (som t.ex USA krävde).
Lämna ett svar