En ny utvecklingsagenda efter 2015.
Det är två år till dess att millenniemålen ska vara uppfyllda. Millenniemålen som sattes upp av FN och bland annat satte mål för att minska fattigdom, barnadödlighet, och spridning av hiv till 2015.
Nu pågår en global process att ta fram nya utvecklings- och hållbarhetsmål för alla länder – post 2015. I FNs regi ordnas konsultationer och samtal kring olika tematiska områden så som hälsa, jämlikhet, vatten och sanitet. Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson har ingått i en högnivåpanel för att ta fram en rådgivande rapport till FNs generalsekreterare. Denna rapport släpptes i slutet av förra veckan och presenterades i dag på Sida av en engagerad biståndsminister. Det är en ambitiös rapport som är tydlig med att fokus ligger på att utrota extrem fattigdom inom ramen av en hållbar utveckling innan år 2030.
Svenska kyrkans internationella arbete har på flera sätt bidragit med kunskap och perspektiv in i processen och vi har framförallt fokuserat på två frågor: behovet av sociala trygghetssystem i en ny global utvecklingsagenda och vikten av att säkerställa jämställdhet och rätten till sexuell och reproduktiv hälsa (SRHR). Det är därför särskilt glädjande att se att rapporten som idag presenterades på ett tydligt sätt lyfter detta.
Svenska kyrkans internationella arbete ingår i den svenska styrgruppen av civilsamhällesorganisationer som regelbundet har dialog med Sida och Utrikesdepartementet. Det finns en svensk position från civilsamhället där vi skriver att det övergripande utvecklingsmålet måste vara att de universella mänskliga rättigheterna ska uppfyllas. Vi menar även att ett särskilt viktigt åtagande är att utrota den extrema fattigdomen och att detta bör kombineras med att minska den totala ojämlikheten.
Under de senaste månaderna har både kritik och beröm getts till biståndsministerns arbete med den kommande utvecklingsagendan post 2015. Beröm för att processen hittills varit öppen för dialog, och för att jämställdhet och kvinnors roll varit ett tydligt fokus i biståndsministerns agenda. Samtidigt har vi inom det svenska civilsamhället också framfört att vi ser att dessa frågor på europeisk nivå riskerar att urvattnas om inte Sverige blir än tydligare. (Se brev som skickats till biståndsministern i maj.) Under seminariet idag på Sida lyfter även styrgruppen att ”det är dags att sätta fokus på det socialt och miljömässigt hållbara. De ekonomiska systemen får anpassa sig därefter. Och transformativa förändringar kring den ekonomiska dimensionen handlar även om att rikta alla de stora finansiella flödena bort från fossilt och till en hållbar och förnybar framtid.” Här kom inte rapporten ända fram.
Arbetet måste nu fortsätta. Vi lever i en delvis ny värld, där fattiga och rika länder inte alltid är relevanta kategorier. Människor som lever i fattigdom och utsatthet finns i länder med snabb tillväxttakt. Ekonomiska klyftor splittrar människor som bor i samma land. Samtidigt går det inte att blunda för att miljarder människor lever fattigdom och utsatthet. Vi måste därför se en utvecklingsagenda som säkerställer ett gott liv för alla, där de mänskliga rättigheterna respekteras till fullo och allt detta inom ramen för de begränsningar som finns på vår planet. En sådan agenda ställer krav på beslutsfattare, på politiska och ekonomiska makthavare. Men det ställer också krav på våra konsumtions- och produktionsmönster och oss som medborgare.
Det är två år kvar till 2015. Innan dess måste vi fokusera på att nå de mål som är uppsatta. Samtidigt börjar nu förhandlingar inom FN om den nya utvecklingsagendan. Med högnivåpanelens rapport finns en god plattform. Men det krävs ett globalt tryck, folklig opinion och modiga politiker för att vi ska få tydliga utvecklings- och hållbarhetsmål där makthavare kan hållas ansvariga och där kvinnors och flickors rättigheter till fullo respekteras. För det är först då vi kan se en mer jämställd, jämlik och rättvis värld år 2030.
Vilken spännande tanke ändå.
Sofia Svarfvar
Handläggare för utvecklingspolitik
Lämna ett svar