Under sommaren har EU släppt två dokument som rör finansieringen av dess utvecklingsarbete, EU Accountability Report 2013, en redovisning av EU:s bistånd, samt ett meddelande från EU-kommissionen om framtidens utvecklingsfinansiering; Beyond 2015 towards a comprehensive and integrated approach to financing for poverty eradication and sustainable development.
Rapporten visar på en nedåtgående trend för andra året i rad för det europeiska biståndet (se särskilt sektion 4.2.3.2 på sida 56 i Volume 1). Under 2012 sjönk det samlade EU-biståndet med 4 %, 2,2 miljarder euro, och är nu nere på samma nivåer i reella termer som år 2005. Med ett samlat bistånd på 0,39 % av BNI är EU långt ifrån det uppsatta målet om 0,7 % av BNI för 2015, året då FN:s milleniemål når sitt slutdatum och ett nytt ramverk tar vid. Trenden bekräftas i en rapport från maj 2013 av brittiska biståndsorganisationen ONE som visar på hur dalande biståndsnivåer från EU slår särskilt hårt mot de allra fattigaste i södra Afrika – trots att EU 2005 åtog sig att utöka biståndet till just denna region. Rapporten pekar istället på hur många länder i EU, däribland Danmark, Frankrike och Spanien, 2012 faktiskt gav mindre till bistånd till södra Afrika än vad de gjorde 2004.
I spåren av den ekonomiska krisen och sjunkande bistånd lägger man i de båda dokumenten också ett stort fokus på alternativa vägar för att finansiera utveckling i fattiga länder. EU-kommissionen lyfter framför allt fram vikten av att mobilisera inhemska resurser, utöka skatteintäkter och bekämpa illegitima pengaflöden i mottagarländer, dock utan att komma med några konkreta förslag eller åtaganden. Man uttrycker också ett starkt stöd för att genom offentliga medel utöka finansieringen av insatser via det privata näringslivet för att uppnå utvecklingsmål – en alltmer framträdande trend inom det globala utvecklingssamarbetet.
Idag saknas dock klara bevis på hur sådana insatser faktiskt leder till hållbar utveckling och effektiv fattigdomsbekämpning, något som bland annat lyfts av det europeiska nätverket Eurodad som manar till försiktighet och ett nyanserat förhållningssätt. Eurodad menar bland annat att det finns en risk att insatser via näringslivet ofta följer marknadstrender och kan leda till en koncentrering av resurser i stabila marknader i medelinkomstländer och i starka sektorer såsom till exempel utvinningsindustri och finansmarknad. Det finns idag heller ingen garanti för att sådana insatser automatiskt sammanfaller med utvecklingsmålen i ett land eller att de främjar utvecklingsinsatser som till exempel stöd till demokratiska processer eller ökad respekt för mänskliga rättigheter.
Det är positivt att EU-kommissionen lyfter vikten av inhemska resurser för att bekämpa fattigdom, samt behovet av att stoppa illegitima pengaflöden. Starka institutioner och god administration är grundläggande för en hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning. Uppbyggnad av t.ex. en effektiv skatteadministration kan bidra till att finansiera sociala trygghetssystem – något som Svenska kyrkans internationella arbete länge har lyft fram som grundläggande för att människor ska kunna ta sig ur fattigdom. Här har EU:s bistånd en viktig katalytisk roll varför det är avgörande att man inte fortsätter skära ner i biståndet utan istället fokuserar på att nå det uppsatta målet på 0,7 % till år 2015. Med färre än 1000 dagar kvar för att uppfylla Millenniemålen är det nu centralt att fortsätta stödja den positiva utvecklingen som skett i många fattiga länder, inte minst i södra Afrika.
Lämna ett svar