Svensk biståndspolitik är under omstöpning – en ny biståndspolitisk plattform håller på att tas fram och nya resultatstrategier för Sveriges samarbetsländer har utarbetats under sommaren. Regeringen har också meddelat att såväl riksdagen som svenska civilsamhällesorganisationer kommer att få en möjlighet att kommentera innehållet i den nya politiken. Det är givetvis goda nyheter för att få en öppen och konstruktiv diskussion om det svenska biståndet. Nu gäller frågan hur Sveriges biståndspolitik ska se ut i framtiden!
Frågan om resultat i bistånd är del i en diskussion kring det svenska biståndet som pågått under en längre tid. Den 10 augusti intervjuades Gunilla Carlsson i P1-morgon där hon lyfte vikten av resultat i biståndet för att kunna redovisa för riksdag och skattebetalare vad biståndet går till. Även i media förs diskussionen, där bl.a. DN den 14e augusti publicerade en ledare som argumenterade för behovet av mer anslag till utvärderingar av svenskt bistånd, medan Gunilla Carlsson fick kritik i Svd den 21e augusti för att Sverige idag ger mycket till bistånd samtidigt som det saknas en granskande myndighet av de resultat som biståndet faktiskt ger.
Under Almedalsveckan 2013 organiserade Svenska kyrkans internationella arbete m.fl. ett seminarium som tog upp om de ökade kraven på mätbara resultat faktiskt leder till ett mer effektivt bistånd, eller om vi håller på att hamna i en resultathysteri, där ett för givarstyrt bistånd istället riskerar att leda till ökad byråkratisering av biståndet. Janet Vähähäki från Stockholms Universitet lyfte då också fram att forskning har visat att även om strävan efter resultat i sig är bra för en verksamhet så kan ett för stort fokus på att redovisa mätbara resultat snarare utgöra en överbelastning för organisationer, som i vissa fall måste redovisa till många olika givare samtidigt. I en debattartikel som Vähämäki skriver tillsammans med andra forskare lyfter man fram ett det idag finns en allt större insikt om att ett resultatfokus inom internationellt utvecklingsarbete inte per automatik leder till bättre resultat, det kan till och med vara kontraproduktivt.
Därför är det nu viktigt att i debatten hålla fokus på det vi vill uppnå i vårt internationella engagemang, Sveriges bistånd grundar sig lika mycket på en moralisk övertygelse och solidaritet som på ekonomiska grundvalar. Det är viktigt att svenskt bistånd inte diskuteras ur ett navelskådarperspektiv utan fokuserar på att bidra till långsiktig utveckling och hållbar fattigdomsbekämpning för människor som lever i fattigdom och utsatthet i världen. Sveriges bistånd behövs för att bidra till demokratiska processer och långsiktiga samhällsförändringar som sker med lokalt ägarskap, där samarbetsländer och organisationer tillåts hitta sin egen väg mot en hållbar utveckling. Ett för stort fokus på kortsiktiga mätbara resultat riskerar istället att göra biståndet mer givarorienterat, och styra det mot kortsiktiga, mätbara projekt.
Frågor om Sveriges ansvar för global utveckling och fattigdomsbekämpning måste få en större plats i svensk samhällsdebatt.
Lämna ett svar