Det mest akuta hotet om en militär insats mot Assad-regimen i Syrien är för tillfället avblåst genom den diplomatiska överenskommelsen i lördags mellan USA:s utrikesminister Kerry och Rysslands utrikesminister Lavrov om en handlingsplan för att eliminera Syriens arsenal av kemiska vapen. Överenskommelsen har setts som en diplomatisk seger för Ryssland. Man kan tycka att det är märkligt att det både i den svenska och internationella Syrien-bevakningen den senaste tiden har fokuserats så mycket på stormaktspolitiken. Det är som att journalisterna haft ett uppdämt behov av att återuppleva den kittlande spänningen från kalla kriget och nu har varje litet politiskt drag analyserats om hur det stärker eller försvagar de olika aktörerna, inte minst inrikespolitiskt i USA respektive Ryssland.
Detta spel är förstås oerhört viktigt i en realpolitisk värld där globala utmaningar alltför oftast får står tillbaka för nationella intressen. Därför är det viktigt att världens stater, och inte minst USA, Ryssland, Kina och övriga säkerhetsrådsmedlemmar i FN, hittar förhandlingslösningar som kan få slut på blodbadet i Syrien och verkligen rädda liv. För det är människorna som måste hamna i fokus, inte politiken, som Jim Wallis skriver i en viktig analys i Huffington Post.
Den analys som Svenska kyrkan och våra internationella nätverk (Kyrkornas världsråd, Lutherska världsförbundet och ACT-alliansen) har gjort av konflikten, inte minst utifrån sitt arbete bland de 2 miljoner flyktingar som flytt Syrien, och genom sina kontakter med kyrkorna i regionen, har varit att ett militärt angrepp skulle bidra till ännu större mänskligt lidande och att större diplomatiska ansträngningar måste till för att hitta fredliga lösningar på konflikten. Därför är vi glada över att Kerry och Lavrov tagit intryck av den starka opinion mot militärt ingripande som mobiliserats. Det är dags för FN:s medlemsstater att ta ett samlat grepp för att få partnerna i konflikten till eldupphör, till förhandlingar, till politiska lösningar på de många komplicerade problem som behöver lösas i Syrien och i regionen. Så att inte fler människor dödas, skadas eller tvingas på flykt.
Våldet i Syrien kan ibland kännas långt borta. Men närvaron av våld i vår värld är något som vi alla måste förhålla oss till. Det gäller även oss i Sverige. Det finns i samhället, i skolan, i nära relationer. Vad gör du om du möter våld? Våldets verklighet är oftast svår att bemöta, men det är en fråga som du och jag måste fundera över och ha beredskap för att hantera. Ett viktigt steg är att vända på perspektivet: Hur kan du och jag vara med att bygga fred? Och då inte bara en ”kall fred” där det direkta våldet lyser med sin frånvaro. Utan en ”verklig fred” som ibland kallas rättfärdig/rättvis fred (inspirerad av Bibelns shalom) där människor lever i upprättade relationer med Gud, varandra och skapelsen. En fred som omfattar både rättvisa och försoning. En fred som berör inte bara nationer, utan också lokalsamhällen och nära relationer. Läs mer om detta i Kyrkornas världsråds arbete eller i kyrkostyrelsens samtalsdokument ”Fred är vägen till fred”. Sveriges kristna råd har också samlat en massa bra dokument och praktiska tips här.
På lördag den 21 september är det den internationella fredsdagen som uppmärksammas på många platser i Sverige. Under temat Bygg Fred! hålls en fredshelg i Uppsala för att dela erfarenheter, inspireras av varandra och gäster från kyrkornas fredsarbete i Moçambique, utmanas, be och agera för fred. En utgångspunkt är utmaningen att ”i varje stund välja fredens väg”. Exakt hur fredens väg ser ut i varje situation, kan inte förutbestämmas, men ett gott råd är att hålla sig nära Jesus och inspireras av honom. Fredens väg innebär vilja, fantasi, mod, bön och hårt arbete och många före oss har visat att den är möjlig att gå. Det gäller både dig och mig … och Kerry och Lavrov.
Peace please! La paix, s’il vous plaît!
Niklas Eklöv, policyhandläggare för fred och mänskliga rättigheter
Lämna ett svar