Förra veckan anordnade Svenska kyrkans internationella arbete tillsammans med Jokkmokks församling ett seminarium om gruvindustrins samhällsansvar. Det blev en intressant eftermiddag på församlingshemmet i Jokkmokk. Talade gjorde Henrik Blind och Tor Lundberg, båda bosatta i Jokkmokks kommun och aktiva i frågan om en gruvetablering i Kallak. Även David van Wyk, forskare vid Svenska kyrkans partnerorganisation Bench Marks var på plats. Bench Marks är baserat i Sydafrika och arbetar med att granska företag, bland annat inom gruvindustrin. Sydafrika är ett av världens mest mineralrika länder och det finns flera svenska och internationella kopplingar till utvinningen i landet.
Under hösten 2013 lanserade Svenska kyrkan och Swedwatch en rapport om svenska företags kopplingar till Sydafrikansk gruvindustri, och deras ansvar för att bidra till att förbättra situationen där. Atlas Copco och Sandvik säljer utrustning till gruvor i Sydafrika, och Volvo och Scania köper katalysatorer som innehåller platina som kommer därifrån. Gruvdriften leder till negativ miljöpåverkan och andra negativa effekter för lokalbefolkningen, och gruvarbetarnas arbetsvillkor är mycket dåliga, vilket innebär allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter.
Genom seminariet i Jokkmokk gjorde vi dialog möjlig mellan människor som lever och arbetar med relationer mellan gruvbolag och lokalbefolkningar i väldigt olika sammanhang. Även om gruvdrift i Sverige och Sydafrika har sina skiljepunkter finns också likheter. I många fall upplever de människor som bor där en gruva ska öppnas att politikerna sätter företagens intressen före folkets. De kan också uppleva att de har svårt att göra sig hörda, att deras synpunkter varken når eller värdesätts av gruvföretag och politiker. Gemensamma problem finns också i omplacering av lokalbefolkning vid gruvöppning och i negativa miljöeffekter.
Just nu pågår en beslutsprocess kring att öppna en gruva i Kallak, fyra mil från Jokkmokk. Å ena sidan skapar en gruva arbetstillfällen, å andra sidan inskränker den samernas livsutrymme på flera sätt. Kallak ligger mitt i den naturliga transportled som samerna använder för att transportera sina renar mellan fjäll och skog, och en gruva skulle därför skära av transportleden. Eftersom det handlar om ett fjällandskap är det inte lätt gjort att ändra rutten för förflyttning. En gruvetablering skulle också påverka rennäringen på så sätt att det kräver utbyggd infrastruktur. Renarna tycker precis som vi människor att det är lättare att gå där det är mindre snö, och de drar sig därför till vägar och tågspår. Utöver detta planeras gruvans avfallsområde till en yta som genomskärs av en å. Detta ökar risken för att tungmetaller ska läcka ut i yt- och grundvatten vilket är skadligt för både människor och djur. Hittills har 8 tillstånd för provborrning givits för området kring Kallak till flera olika företag. Det finns en oro för att ett första gruvtillstånd kommer att leda till att flera gruvor öppnas allt eftersom. En oro som känns befogad då regeringen planerar en tredubbling av antalet gruvor till år 2030.
Ärkebiskop Anders Wejryd skrev i augusti i år en debattartikel i Dagens Nyheter där han uppmärksammade hur den accelererande prospekteringen för mineraler och expansionen av nya gruvor i rennäringsområden utgör ett hot mot rennäringens framtid. Han lyfte också problemet med att samernas röst inte blir hörd. Anders Nygårds, kommunchef Jokkmokks kommun, kallar Jokkmokk för ”den självklara samiska huvudstaden”. Det återstår att se om det är ett epitet som håller in i framtiden.
Lämna ett svar