I förra veckan tog regeringen beslut om den biståndspolitiska plattformen, som också presenterades inför riksdagen under tisdagen. Plattformen kommer nu utgöra en central del i styrningen av det svenska biståndet och ersätter samtidigt en stor mängd styrdokument som tidigare varit gällande för den svenska biståndspolitiken.
Skrivelsen, som var ute på remiss under januari och februari i år, mottog kritik från olika instanser. Svenska kyrkan lyfte i det fyra sidor långa remissvaret bl.a. att det saknades en referens till religioners betydelse för utveckling, och ett resonemang kring rollen som civila samhällsorganisationer har när det gäller att utkräva ansvar av beslutasfattare, bilda opinion och agera watch dog, i synnerhet i relation till hur Sverige lever upp till politiken för global utveckling.
Regeringens biståndspolitiska plattform uppvisar nu många tecken på att förändring skett. Många av de kommentarer som Svenska kyrkan lämnade i sitt remissvar har blivit hörsammade i skrivelsen. Bland annat står det i plattformen att svenskt bistånd ska förhålla sig till religiösa aktörer. Detta är givetvis mycket viktigt med tanke på att, även om Sverige i många avseenden är ett sekulärt samhälle, så verkar det svenska biståndet i en, i stora drag, religiös omvärld. Här är betydelsen av religiös dialog stor!
Plattformen anger också vikten av lokalt ägarskap och hänvisar till Sveriges internationella åtaganden om biståndseffektivitet. Detta är grundläggande för att det svenska biståndet ska kunna bidra till att stödja människor som lever i fattigdom och utsatthet, och att det svenska biståndet präglas av ett mottagarperspektiv snarare än ett allt för starkt givarperspektiv.
Plattformen har ett stort fokus på ekonomisk tillväxt, ökad produktivitet och på näringslivet som utvecklingsaktör. Svenska kyrkan riktade i sitt remissvar kritik mot att man i ett av plattformens delmål fokuserade på människors möjligheter att delta i ekonomisk tillväxt […]. Detta ansåg vi var problematiskt då det bortser från de människor som av olika anledningar inte har möjlighet att delta i den ekonomiska tillväxten. Nu lyder delmålet istället;
”Förbättrade möjligheter för fattiga människor att bidra till och dra nytta av ekonomisk tillväxt och erhålla god utbildning”
Detta är välkomnande och återspeglar tydligare vikten av att den ekonomiska tillväxten i sig inte är tillräcklig, utan att man också behöver se till sådana faktorer som jämlik distribution och sociala trygghetssystem för att bekämpa ekonomiskt utanförskap och för att få till stånd en långsiktig och hållbar utveckling.
Plattformen tydliggör också vikten av att näringslivet som aktör i utvecklingssamarbetet agerar med ett tydligt fattigdomsfokus och med respekt för mänskliga rättigheter och företags sociala ansvar (CSR). Fokus på näringslivet i utvecklingssamarbetet är stort, såväl globalt som i Sverige, varför det är bra att regeringen nu understryker vikten av att agera med ett tydligt rättighetsperspektiv och i syfte att bekämpa fattigdom och utsatthet.
Samtidigt är det problematiskt att plattformen inte diskuterar ekonomisk tillväxt och ökad produktivitet utifrån ramar om hållbar utveckling, välmående ekosystem och hänsyn till miljö och klimat. Det är oroväckande, i synnerhet med tanke på de pågående globala diskussionerna om miljöhot och klimatförändringar, att plattformen inte tydligare genomsyras av behovet att ta hänsyn till vår omvärld. Här borde Sverige kunna ta en mycket mer framträdande roll globalt!
Lämna ett svar