För snabb expansion, och för lite förmåga och vilja att anpassa sig till det lokala sammanhanget. Det var därför Västerås stifts skogsinvestering Chikweti i norra Mocambique gick så fel de första åren. Det är i korta ordalag analysen i den rapport som Svenska kyrkans presenterade vid seminariet Lärdomar från Niassa tisdagen den 3 juni och som Kyrkans Tidning rapporterat om.
Den svenska delegationen på besök i en by på vars mark Chikweti planterat träd.
Det är inte lätt att skapa utveckling genom att investera stora pengar i storskaliga trädplantager om gränserna för byarnas markområden inte är registrerade, det saknas infrastruktur, och befolkningens utbildningsnivå och erfarenhet av marknadsekonomiskt tänkande är mycket begränsad. Det blir dessutom dyrt, eftersom det krävs utländska experter och utländsk företagsledning. Overheadkostnader kallas det, och det gör att verksamheten måste bli tillräckligt stor och lönsam för att bära flera höga chefslöner.
Vi behöver alla lära av våra misstag, och för verksamhet som är förknippade med så stora risker som investeringar i utvecklingsländer ofta är, är uppföljning och lärande helt centralt. Det är därför märkligt att Sveriges bistånd genom privata företag i så låg utsträckning utvärderas. Den frågan diskuterades vid ett seminarium torsdagen den 5 juni, då Svenska kyrkan och Diakonia presenterade rapporten Näringslivet och biståndet – en uppföljande kartläggning om öppenhet, utvärderingar och bundenhet i svenskt bistånd 2011-2014.
Rapporten om Chikweti beskriver inte bara problem, utan också en rad positiva förändringar som har genomförts de senaste åren. Under de senaste månaderna har förutsättningarna för företaget förändrats kraftigt. I maj i år gick Chikwetis ägarbolag GSFF ihop med det norska skogsbolaget Green Resources. Det innebär att Västerås stift blir en mindre andelsägare i Green Resources. Förhoppningsvis finns nu möjlighet att driva vidare de positiva förändringar i företaget som beskrivs i Svenska kyrkans rapport.
Green Resources representant som medverkade på seminariet berättade bland annat att de planerar att expandera i långsammare takt och att de är på väg att införa en klagomålsmekanism. Det senare är en av de rekommendationer i rapporten som riktas till Chikweti. De flesta av rekommendationerna är relevanta också när Green Resources klivit in som ägare.
Flera rekommendationer som riktade sig till andra aktörer handlade om att vid sidan av Chikweti, och när så är möjligt i samverkan med företaget, stödja lokalbefolkningens möjligheter att försörja sig – på ett hållbart sätt – på de lokala naturresurserna.
Främst handlar det om en övergång från det traditionella roterande svedjejordbruket till permanent jordbruk, och om att skapa förutsättningar för bönderna att få tillgång till marknader som gör att de kan få betalt för sina grödor. Det går att öka skördarna kraftigt med ekologiskt hållbara metoder och samtidigt minska behovet av mark. Idag finns rad initiativ kring detta i provinsen, men det saknas samordning och resurser för att få dem att bli annat än enstaka goda exempel.
Det handlar också om att lokal förvaltning av naturskogar och nyplanterade byskogar kan ge inkomster. Biodling kan fungera väl tillsammans med trädplantager, och ge förhållandevis stora inkomster. Sådan näringsverksamhet är svår att investera i, men har förutsättning att skapa en hållbar försörjning för lokalbefolkningen.
Det borde inte vara svårt att motivera att sådan verksamhet stöds med biståndspengar. Men om man vill investera pengar i utvecklingen av jord- och skogsbruk i Afrika, är det möjligt att göra på annat sätt än genom stora plantager som riskerar att ställa småskaliga odlare utan mark och försörjning? Med andra ord: Kan man kanalisera stora pengar till småskaliga bönder – och få en avkastning på pengarna?
Uppgiften är inte lätt, och mycket mer kraft borde läggas på att utveckla olika mekanismer för detta. Men det finns exempel på att det går, om bönderna organiserar sig. Svenska kyrkans samarbetspartner Oikocredit arbetar sedan 1975 med att stödja lokala mikrofinansorganisationer, producentkooperativ och små- och medelstora företag som bidrar till lokal utveckling. Oikocredit arbetar idag i 70 länder och många av de organisationer som producerar Fairtrade-produkter som vi kan handla i svenska affärer har fått lån och investeringar liksom kapacitetsstöd från Oikocredit. Divine Chocolate, People Tree (kläder) och eguale (kaffe) är några exempel.
Arbetet går ut på att stärka lokala aktörer, småskaliga producenter och kooperativ. Oikocredit köper inte mark, utan hjälper småproducenter att nå nationell och internationell marknad genom att hjälpa dem utveckla den odling som småodlaren bedriver.
Avkastningen från Oikocredit är inte lika hög som den som utlovas vid storskaliga markinvesteringar, men den är säkrare. Både för den som satsar pengarna och för de bönder som berörs.
Gunnel Axelsson Nycander
Rapporten Assessment visit to Chikweti, Niassa. Report from the joint delegation visit October 15-23, är skriven av en delegation som besökte Niassa i oktober 2013. I delegationen ingick representanter får nationella nivån och stiftet, We Effect som har egen verksamhet i området, samt Världsnaturfonden WWF. En svensk sammanfattning av rapporten finns här och den presentation som visades på seninariet finns här.
Lämna ett svar