I DN på midsommardagen går centerpartisten Staffan Danielsson och SLU-professorn Torbjörn Fagerström till angrepp mot de som vill att det ekologiska jordbruket ska öka i Sverige. Skribenterna menar att det är fel att inte maximera produktionen i en värld där nära en miljard människor lider av hunger och att det vanliga, icke-ekologiska svenska jordbruket är ett ”rätt likvärdigt miljöalternativ”.
Som om ökad produktion i Sverige skulle kunna minska hungern i Afrika. Som om det inte produceras mer än tillräckligt med mat i världen – det är minskad fattigdom och inte mer mat som krävs för att utrota hungern. Känner inte skribenterna till all den forskning och erfarenhet som visar att ett av de viktigaste sätten att öka livsmedelstryggheten är att förbättra förutsättningarna för småskaliga odlare, särskilt kvinnor, så att produktionen ökar och fattigdomen minskar i de länder där hungern är utbredd? Har de glömt att jordbruket är den sektor som orsakar mest negativ miljöpåverkan?
De utmaningar som klimatförändringarna, befolkningsökningen och jordbrukets negativa miljöeffekter skapar är idag av en sådan omfattning att det krävs en genomgripande kursändring i utvecklingen av världens jordbruk, hävdas det i ett antal internationella forskar- och FN-rapporter. ”Business as usual is not an option” var budkapet i Agriculture at a Crossroads, rapporten från IAASTD, världens hittills största tvärvetenskapliga utvärdering av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till en hållbar utveckling. Svenska kyrkan, LRF och Naturskyddsföreningen gav för några år sedan ut en svensk sammanfattning av denna.
Det finns idag en rad olika strategier för att samtidigt öka den globala produktionen och den ekologiska hållbarheten – agroforestry, Low External Input Sustainable Agriculture, conservation farming och ekologiskt jordbruk. Gemensamt för dessa är strävan efter att i första hand använda lokala resurser och kunskaper om naturliga processer, snarare än insatsmedel utifrån, för att öka produktionen. Allt oftare används agroekologi som ett samlande begrepp för dessa metoder. Många av Svenska kyrkans samarbetspartner har goda erfarenheter av detta.
Det ekologiska jordbruket skiljer sig från de andra metoderna genom att ha strikta regler för vilka kemikalier och metoder som får och inte får användas. Poängen med det är att det ger konsumenterna garantier. Många konsumenter som vet att produkterna har tillverkats på ett så hållbart sätt som möjligt är beredda att betala mer för det, och kan därmed bidra till den omställning av jordbruket som behövs. Är inte det något att glädjas åt?
För bönder i utvecklingsländer som inte säljer på ekologiska marknader är det förstås inte lika viktigt att följa de ekologiska reglerna. Men de har all anledning att använda sig av agroekologiska metoder, eftersom de i många fall visat sig vara ett effektivt sätt att öka produktionen och minska sårbarheten.
I Svenska kyrkans positionspapper om jordbruksutveckling anges en rad ställningstaganden om vilka förutsättningar som krävs för att realisera jordbrukets potential att bidra till fattigdomsbekämpning och en hållbar utveckling. Några av de som berör de frågor som tas upp i DN-artikeln är att:
– Konsumenter betalar de fulla sociala och miljömässiga produktionskostnaderna för den mat de konsumerar.
– Stöd till jordbruksutveckling utgår ifrån småskaliga odlares förutsättningar och stärker odlares möjligheter att samarbeta och få tillträde till marknader.
– Allt jordbruk inriktas på ökad ekologisk hållbarhet. Ökad ekologisk hållbarhet kräver ett effektivare resursutnyttjande, minskad klimatpåverkan och en ekologiskt hållbar intensifiering som baseras mer på kretslopp och lokalt tillgängliga resurser, förnyelsebar energi, biologisk mångfald och ekosystemtjänster än på kemiska insatsvaror och fossila bränslen.
– Jordbruksforskning och -utveckling utgår ifrån jordbrukets multifunktionalitet och småskaliga odlares prioriteringar och bidrar till ökad ekologisk hållbarhet.
Danielsson och Fagerström menar att ekologiskt och oekologiskt är ”rätt likvärdigt” ur miljösynpunkt. Men vi vet att den biologiska mångfalden är högre på ekologiska gårdar, och att dessa inte läcker skadliga kemikalier. De flesta svenska miljömålen nås inte idag, men möjligheterna att nå fler av dem skulle öka rejält om jordbruket var ekologiskt i högre grad.
Sveriges möjligheter att bidra till den kunskapsutveckling som krävs för att öka den globala produktionen på ett hållbart sätt – särskilt i produktionen i Afrika – skulle öka om svensk jordbruksforskning i högre grad inriktades på att utveckla de agroekologiska metoderna. De är de metoderna som har störst potential att öka produktionen hos resurssvaga odlare – odlare för vilka handelsgödsel, dyra utsäden inte är ett realistiskt alternativ.
Gunnel Axelsson Nycander
Lämna ett svar