Opinion • 8 augusti 2014 • Lästid 2 minuter

Inga militära lösningar har visat sig kunna bygga en varaktig fred här

Vid gränsen till Gaza som Svenska kyrkans utsände med hjälpsändningar 2009, såg jag bombningar på nära håll med stor förödelse och fick frågan från SRs Ekot om min reaktion. Orden föll då ungefär så här:

”Det känns absurt att stå här och se hur bomber faller över en nästan skyddslös befolkning. Inget självförsvar i världen kan rättfärdiga det massiva dödandet och förstörelsen, den kollektiva bestraffning av civila som sker i detta krig. Dubbla måttstockar för människovärdet är oacceptabelt. Övergreppen och lidandet måste få ett slut. Inga militära lösningar har visat sig kunna bygga en varaktig fred här.”

Hemma i Sverige fem år senare och ett tredje Gazakrig, med nyhetsrapporter om bland annat 10 barn som dödas per dag, tar det tag i mig när jag leker med vårt lilla barnbarn- och det är samma ord jag skulle använda idag.

Krigets vanvett måste få ett omedelbart slut. Det internationella samfundet måste ta ansvar för att våld och massförstörelse upphör. Respekt för människoliv måste innebära ett stopp för krigets fasor och moraliska kollaps. För den som följt utvecklingen kommer inte detta oväntat. Decennier av misslyckade fredsförhandlingar präglade av kringskurna palestinska rättigheter, tvångsförflyttningar och brist på kännbara påtryckningar eller sanktioner har lett fram till denna katastrof.

Det internationella samfundets oförmåga och likgiltighet inför berövandet av palestiniers mänskliga rättigheter med israelisk kontroll och dominans på nästan alla områden i deras liv: brist på fri rörlighet, vägspärrar, ökat bosättarvåld och ovilja att lagföra det, ständigt utökade nya bosättningar, sju års blockad av Gaza, administrativa godtyckliga arresteringar, husdemoleringar. Kort sagt oviljan att upphöra med ockupationen och en uppgörelse med lika mänskliga rättigheter där internationell lag och fjärde Geneve konventionen respekteras.

Albert Schweizer talade för 100 år sedan om ” vördnaden för livet” i en mörk tid med kolonialism, utsugning och förtryck. I erkännandet av livets helighet och okränkbarhet -i medkänsla och solidaritet för alla människors lika värde och värdighet finns vägen till fred, rättvisa och försoning.

Kjell Jonasson
Tidigare Svenska kyrkans utsände i Mellanöstern

Just nu pågår en katastrofinsats för konfliktdrabbade Gazabor. Här kan du läsa mer om vad Svenska kyrkan gör och bidra med ditt stöd: http://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/katastrofinsats-stod-konfliktdrabbade-gazabor

8 augusti, 2014

Kommentarer

2 svar till ”Inga militära lösningar har visat sig kunna bygga en varaktig fred här”

Ola Lundgren

11 augusti, 2014

Som en medkännande kristen blir jag naturligtvis beklämd över antalet barn och övriga civila dödsoffer. Jag ber för fred i regionen och hoppas att man komma till någon form av överenskommelse där Palestinier och Israeler kan leva sida vid sida utan att mörda varandra.

Men jag kan samtidigt inte låta bli att tycka att Kjell inte ger hela bilden. Blockaden mot Gaza infördes efter att Hamas vunnit valen (jag tror det var 2006) och med våld jagat ut sina motståndare Fatah, Hamas som nu är högsta myndigheten i Gaza och därmed också de som har ansvar för stadsplanering, budget mm. Alltså skötseln av samhället i Gaza. Hamas som ansvariga borde arrangerat val 2009 och 2012, men har inte gjort det. Istället förtrycks och misshandlas vanliga Palestinier. Som huvudansvarig för Palestiniernas välmående kunde man kanske tycka att de borde prioritera ekonomisk utveckling reparationer och föralldel också byggande av skyddsrum. Men istället har man investerat stora delar av sin budget i vapen och byggande av tunnlar in till Israel, varje tunnel är fodrad med cement. Cement som borde använts till byggnationer.

Vad som inte heller nämnts i Kjells inlägg är kristnas och homosexuella situation i Gaza och Västbanken. Många av dem tvingas fly till Israel för att kunna leva i fred. Man säger gärna att Israel har det största ansvaret, men har inte Hamas som ansvarig myndighet också ansvar för att underlätta för sitt folk? Anledningen till att det så få Israeler är ganska enkelt Israel bygger skyddsrum och har också investerat i avancerade motmedel, Hamas tycks bara tvinga sitt folk leva under hotet av Israelisk vedergällning då de lägger energin på att skicka raketer in i Israel.
Raketer som bär upp till 50 kilo sprängämnen. Raketer som ofta faller i Gaza.

Man kan kritisera Israel för mycket ex politiken på Västbanken. Men då bör man också även kräva åtgärder från den andra sida, fria val, åsiktsfrihet samt fri press på Palestinska områden anser jag vara minimum. Likaså en rejäl redovisning av hur biståndsmedlen används.

När man kritiserar Israel för brott mot Genèvekonventionen så bör man nämna att det ensligt samma konvention också är förbjudet att använda FN-märkta ambulanser som trupptransport, FN-märkta lokaler som raketförråd, sjukhus som kommandocentraler. Likaså bör också nämna vikten av staten säkerställer skydd för alla trosinriktningar, att de också skall skydda homosexuella samt säkerställa fria val.

Svara
1. Stefan Håkansson
  
  15 augusti, 2014
  
  Till Ola Lundgren.
  Ola nämner i sitt inlägg mest sådant som jag inte skrivit om i min korta blogg. I bristen på respekt för internationell lag, mänskliga rättigheter och fjärde Genevekonventionen inbegrips självfallet både Hamas och Israel. Hamas urskillningslösa raketer(som jag också sett och något upplevt skräcken för) är del av ”krigets vanvett”. Samtidigt är det nästan en truism som internationella jurister påpekar att assymetrin och disproportionerna i detta krig är total. Särbehandling av Israel, dubbla måttstockar och brist av påföljder för kränkningar av folkrätten både från EU och Sverige är delar i detta. I den närmast konsensus som också råder om att blockaden av Gaza och oförmåga att vilja respektera och följa överenskommelser att ens i små steg lätta på blockaden för 1.8 miljoner palestinier är huvudorsak till våldsutbrotten. Detta kunde vem som helst följa i uppladdningen till kriget 2008-2009. När nu fienderna talar med varandra och visserligen motstridiga rapporter ges om resultatet är utmaningarna gigantiska att ta hand om alla skadade och traumatiserade, återigen bygga upp sönderbombad infrastruktur som bekostats av EU-bistånd, också från oss. Låt oss hoppas att en hållbar vapenvila följt av en process där blockad av Gaza och det ultimata i konflikten, ockupationen av det palestinska området hävs. När jag bodde där på 1980-talet pendlade tiotusentals palestinier från Gaza dagligen för arbete i Israel. När blockaden lyfts, demilitarisering överenskommits om och internationell övervakning kommit på plats så kan detta åter bli verklighet. Facit av kriget med nästan 2000 människoliv som gått till spillo varav 400 barn nästan 10 000 skadade visar än en gång att kortsiktiga militära insatser har ett ohyggligt pris. En hållbar och varaktig fred kan bara uppnås genom lika mänskliga rättigheter grundat på internationell rätt. Kjell Jonasson
  
  Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.