Open Games i Ryssland är ett av många initiativ som drabbats av ett hårdnande politiskt klimat. Foto: Mathilda Piehl.
I veckan har det rapporterats om ett nytt lagförslag i Kenyas parlament. The Republican Liberty Party föreslår, bland annat, offentlig stening av ”personer som utövat sodomi.” Kenya har länge varit ett strategiskt viktigt land i regionen för aktivister från de omkringliggande länderna, till exempel som tillflyktsort för ugandier som tillfälligt eller permanent behövt evakueras. Förslaget kommer från ett litet parti och verkar redan ha förkastats, då det strider mot konstitutionen, men initiativet får ändå konsekvenser och visar på en oroande utveckling.
För några år sedan handlade det internationella arbetet med sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck mycket om att stötta små initiativ. Aktivister som ville ha en workshop kring medieteknik, några ville fira Pride, andra ville trycka en tidning. De flesta var glada när frågorna synliggjordes och många diskussioner handlade om att verka för avkriminalisering av samkönade sexuella handlingar. Lagarna, i cirka 80 länder, var för det mesta gamla sodomilagar, rester från tidigare kolonialmakter som inte använts i större utsträckning.
Idag ser kartan helt annorlunda ut. Det pågår en mycket omfattande och repressiv backlash och konsekvenserna av dagens snabbt accelererande politiska beslut och diskussioner är svindlande. Begränsningar av yttrandefrihet och organisationsfrihet, nedsatt hälsa i stora grupper, fattigdom, utsatthet, mord, mob-justice och så vidare. Frågor som handlar om enskilda människors val av livspartner eller sexuell partner, om vad jag gör med min egen kropp, får enorma och orimliga politiska konsekvenser.
Framförallt frågan om homosexualitet har fått proportioner som är svåra att överblicka eller påverka från gräsrotsnivå. Synen på sexuell läggning har blivit ett sätt att definiera nationsstaten, att berätta vem man är och vem man inte är. Statsöverhuvuden som Putin i Ryssland, och likasinnade i Georgien och Moldavien, använder frågan för att ena nationen.
De är inte ensamma om att måla upp frågan som ett hot utifrån, något som riskerar att splittra och förstöra den kulturella nationella essensen. Samma typ av retorik går att återfinna i flera afrikanska länder, där Uganda och Nigeria stått i strålkastarljuset vad gäller repressiv lagstiftning.
Samtidigt rapporterar media om vilka som är homosexuella, med namn och bild, och politiska ledare använder anklagelser om homosexualitet för att smutskasta sina opponenter. I Malaysia anklagades och fängslades till exempel oppositionsledaren Anwar Ibrahim för sodomi, enligt honom själv en del av en smutskastningskampanj. Denna typ av smutskastning undviks inte genom uttalad heterosexualitet utan genom att avsäga sig den oppositionella rösten.
Vittnesmål från hela världen berättar om ökad repression och förföljelse. Sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck används som argument för demokratiska begränsningar och inskränkningar. Lagarna medför problem ur många aspekter, men det hotfulla klimatet är också förödande i sig. Rädsla och skam är utmärkta hinder för utveckling.
Svenska kyrkan uppmanar makthavare att fråga sig vad de kan göra åt denna backlash, hur ämnen som rör sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck kan bemötas på politisk nivå. Det är dags att ta ett samlat grepp, som inte göder föreställningen om att homosexualitet är en västerländsk import, och att en plan för framtiden formuleras.
Lämna ett svar