Dagen efter FN:s klimatmöte i New York samlades civilsamhällesorganisationer för att sammanfatta läget. En enstämmig skara fastslog att få framsteg gjordes under mötet, även om viktiga frågor kom att dikusteras av en rad statschefer, inklusive frågan om behovet av att minska koldioxidutsläpp, omställning till förnybara energikällor och vikten av att utmana rådande globala maktstrukturer.
Klimatfrågan har inte varit på agendan på länge i den mån det behövs, och med viktiga toppmöten i Lima i år, och ännu viktigare i Paris 2015 då världens ledare väntas fatta beslut om ett globalt klimatavtal, hade FN:s generalsekreterare samlat 122 statschefer till ett extrainsatt klimatmöte för att öka den globala ambitionsnivån, och för att uppmana världsledare att komma med ”big, bold and brave actions to tackle climate change”.
En stor del av dagen utgjordes av att statschefer i tur och ordning gav uttalanden kring deras respektive planer för att bekämpa klimatförändringarna. Där fanns tal om åtaganden kring att minska koldioxidutsläpp, och fokus på förnybara energikällor. Kina meddelade att man tänker ställa om ”så fort som möjligt” och USA:s president Obama gjorde ett starkt anförande och talade om vikten av ledarskap. Länder som Sverige, Trinidad och Tobago, Island och Etiopien utlovade koldioxidneutralitet till 2050. Några länder presenterade också besked om klimatfinansiering. Omkring 1,32 miljarder dollar utlovades till Gröna Fonden, och pengar utlovades till Syd-Syd-samarbete. Klimatmötet gav i sin helhet många positiva signaler från statscheferna och känslan är att klimatfrågan åter är på agendan, och att ny energi getts till kommande klimatförhandlingar. Samtidigt ligger det mycket frustration hos civilsamhällesorganisationer i det faktum att många länder närvarade endast för att återupprepa gamla åtaganden.
Klimatförändringarna är inte en fråga för framtiden, utan slår hårt redan idag, mot framför allt människor som lever i fattigdom och utsatthet. Om detta vittnade många länder under klimatmötet, bl.a. Madagaskar, Filipinerna och Irak lyfte omfattningen och kostnaderna av klimatförändringarna i respektive land. Många var överens om att behovet att agera börjar bli akut, och många länder, i synnerhet små östater, liksom aktörer från privata sektorn och det civila samhället, efterfrågar politiskt ledarskap. Bolivias president Evo Morales, i rollen som representant för G77, gjorde ett uttalande som betonade vikten av ett rättvist avtal och gemensamt med differentierat ansvar.
Inför klimatmötet marscherade omkring 310 000 människor i New York, i en klimatmarsch av historiska mått, parallellt med runt 2800 manifestationer i 166 olika länder. Detta uppmärksammades också under klimatmötet, bl.a. av president Obama som meddelade att länder inte längre kan bortse från folkets vilja och engagemang. Men världens ledare verkar samtidigt inte ha uppfattat de signaler om att det behövs göras något idag, snarare än imorgon, som förmedlades i de många klimatmarscherna världen över.
Vägen framåt behöver nu utgöras av ambitiösa åtaganden och en insikt om att det krävs ett tydligt globalt samarbete för att slå mot klimatförändringarna som riskerar att bli katastrofala om ingenting görs. Nu måste världens länder anta robusta åtaganden, och verkligen slå in på vägen mot omställning till förnybara energikällor, hitta ett sätt att drastiskt minska koldioxidutsläpp inom en snar framtid, och hitta ett stabilit och långsiktigt sätt att ge finansiellt stöd till de länder som slås hårt av klimatförändringarna redan idag. Tydliga besked behövs om hur mycket additionella medel till klimatanpassning länder är villiga att anslå, och när dessa medel kan komma i omsättning. Globala strukturer som bidrar till ojämliket, social och ekonomisk orättvisa och klimatförändringar behöver adresseras och utmanas. Stora utsläppsländer behöver gå längre än tidigare utfästelser och presentera en tydlig plan för hur världen ska förhindra katastrofala klimatförändringar.
Så även om klimatmötet i New York knappast ledde till några nya beslut är klimatfrågan förhoppningsvis tillbaka på agendan. Nu gäller det att samla krafter och komma överens om ett nytt global avtal, redan om ett år – och ta vara på drivkrafterna från mötet i New York! Frågan är om detta momentum kommer hålla och ge tillräcklig kraft för att bryta dödläget i samtalen som har präglat klimatförhandlingarna i många år.
Lämna ett svar