Fågel Fenix – Gaza reser sig ur ruinerna

Joanna Lilja bloggar efter ett besök i Gaza:

– Du vet fågelstatyerna vid Palestine Square, säger Suhaila, och tittar på mig lite finurligt

– Det är fågel Fenix, du vet, han som reser sig ur askan. Det är symbolen för Gaza.    

Jag klamrar mig fast vid Suhailas ord, så här två veckor efter mitt besök i Gaza. För i orden finns det styrka och hopp. Hopp om en bättre framtid, hopp om att Gaza, likt fågel Fenix, ännu en gång ska resa sig ur ruinerna av ett våldsamt krig, ett krig där civila drabbats hårt. Fågel Fenix har i urkyrkan också symboliserat Jesu uppståndelse och även det är trösterikt.

Förstörelsen är mycket omfattande, framförallt i vissa delar av Gazaremsan där hela områden har förstörts. Israels offensiv ”Protective Edge” har resulterat i över 2,100 dödsfall, mer än 11,000 skadade och att 110,000 människor fördrivits från sina hem.[1] Med över 18 000 förstörda bostäder och skolor och ett sextiotal skadade sjukhus och hälsokliniker är behoven enorma.  Många kan inte återvända, en del har flyttat in i ruinerna där deras hem en gång stod. I likhet med andra krigssituationer så lever kvinnor och barn i särskild utsatthet.

De psykosociala behoven är akuta, människor har förlorat barn, föräldrar, syskon och kusiner såväl som hem och hus. Vissa av de som kunnat återvända till sina bostäder vill inte längre bo kvar i sina hem, för hemmet förknippas inte längre med trygghet. Men man känner stor skam över denna känsla – många av deras grannar har inte ens ett hem att återvända till.

 Ahmad arbetar för en lokal organisation som har varit involverad i hjälpinsatser runtom i Gazaremzan. Han berättar att hans sexåriga dotter redan hunnit genomleva tre krig och att familjen använt olika strategier för att skydda dottern och avleda hennes uppmärksamhet under anfallen.

– Vi klappade i händerna när bomberna föll och låtsades att det var någon i närheten som sköt raketer för att fira bröllop. Men ju äldre hon blivit, desto svårare har det blivit att undanhålla vad som händer, säger han.

 Personal som jobbat dygnet runt med att rädda liv har också själva lidit förluster. Dr. Maher Ayad jobbar på Al Ahli Arab Hospital som drivs av den anglikanska kyrkan. Han berättar om hur personalen dagligen riskerade sina liv genom att ta sig från hårt utsatta områden till deras arbeten på sjukhuset för att vårda sjuka och skadade, varav en stor del hade svåra brännskador.  I nuläget tar man emot ett trettiotal patienter dagligen för rehabilitering och uppföljning av medicinska behov för skadade från attackerna, samt försöker ta hand om de som står i kö för operationer.

 I stadsdelen Shiyaiya totalförstördes en statlig klinik i de israeliska bombattackerna och ca 90 000 personer har nu endast en klinik i området att förlita sig på. Dr. Issa Tarazi driver kliniken genom sitt arbete för Near East Council of Churches Department of Services to Palestinian Refugees i Gaza. Han berättar att man efter krigets slut nu tar emot 150-200 patienter dagligen. Strömavbrott på upp till 18 timmar per dag och dålig tillgång till vatten, bränsle och mediciner gör att behoven är fortsatt stora.

Hiba Zayyan från UN Women berättar om en kvinna som hon mött efter förra kriget. I samtal om vad hon förväntade sig av FN, men också av framtiden svarade kvinnan: ”Jag förväntar mig ingenting av FN. Men jag förväntar mig fler krig”. Det visade sig att hon hade rätt. Dr. Maher uttrycker en liknande oro och säger:

– Vi kan aldrig vara helt lugna. Vi kan bli attackerade igen om ett år, ett dygn eller en vecka.

Det är också det perspektivet som genomsyrar diskussionerna om katastrofberedskap. För den humanitära situationen i Gaza beror på kriget. Och på blockaden. De vi möter i Gaza är samstämmiga i sin analys och understryker med emfas att situationen i Gaza är en humanitär katastrof med politisk grund och att det finns därmed finns en politisk lösning. Blockaden måste hävas.

Joanna Lilja

Policyhandläggare, Mellanöstern