Vem är förföljd i Mellanöstern och hur pratar vi om det?

Just nu pågår Mänskliga rättigheter-dagarna i Umeå 13-15 november 2014 med Svenska kyrkan som en av huvudorganisatörerna, se programmet här.

 För att uppmärksamma, diskutera och problematisera den otroligt svåra humanitära och politiska situationen i Mellanöstern, med särskilt fokus på religiösa minoriteter, hölls ett seminarium på temat ”Vem är förföljd i Mellanöstern – och hur pratar vi om det?” Bakgrunden är också att Svenska kyrkan fått mycket kritik från ledarskribenter, politiker och medlemmar mot att vi inte tillräckligt stått upp för de kristna som är utsatta och förföljda i Mellanöstern. Inför seminariet hade vi fått ett antal direkta frågor om Svenska kyrkans syn och roll i frågan som togs upp av Kjell Jonasson som i över 30 år arbetat för Svenska kyrkan i Mellanöstern. Nedan är några av de frågor och svar som togs upp på seminariet.

Hur ser den religiösa mosaiken i Mellanöstern ut idag?

KJ: ”Vi ser idag en region med enormt mänskligt lidande, miljoner människor på flykt och pågående krig och konflikter. Samtidigt är det viktigt att vi bättre förstår den sociala, politiska, historiska, etniska och religiösa kontexten i regionen, och att det finns stora variationer mellan de olika länderna. Om vi inte gör det riskerar alla försök att avhjälpa situationen bli felriktade. Columbiauniversitetet i New York har genom sitt Gulf 2000-projekt en bra kartdatatjänst som visar både på den etniska och religiösa komplexiteten i regionen, och där man kan se att det är stora skillnader mellan till exempel Irak, Libanon, Palestina och Egypten.

Men är det inte så att kristna är den mest utsatta gruppen i Mellanöstern?

KJ: ”Återigen, det går inte att ge ett entydigt svar. Det är självklart så att det finns en historisk trend där den kristna populationen minskat drastiskt över tid, vilket är djupt tragiskt. Att kyrkklockorna som samlat kristna i Mosul (norra Irak) till gudstjänst varje söndag i över 1500 år har slutat att ringa efter IS brutala övertagande av staden är oerhört tragiskt. I länder där kristna tidigare har haft en relativt privilegierad roll politiskt och ekonomiskt under tidigare auktoritärt styre, som Irak och Syrien, blir de förstås också extra utsatta när denna makt utmanas eller störtas. Samtidigt så är det faktum att i relation till t.ex yasidier, kurder eller shia-grupper i Irak så har de kristna i en del fall ställts inför ett val i mötet med IS. Det är förvisso ett hemskt ultimatum: att köpa sig fri, konvertera eller dö, vilket i praktiken inneburit att många har flytt och lämnat allt. Men de tre förstnämnda grupperna ställs inte inför ett val. De dödas.”

Följande är frågor som inskickats via twitter till Svenska kyrkan inför seminariet:

Varför är ni så skamligt tysta om kriget mot kristna? Och vad tror ni att era medlemmar anser om det? (Erik Helmersson, ledarskribent DN)

KJ: ”Jag vill nog påstå att vi inte är ’skamligt tysta’ men jag håller med om att vi måste höja vår röst mer för våra medkristna i Mellanöstern. Det handlar i grunden om ett gemensamt ansvar som vi delar med andra aktörer som riksdag och regering, EU och internationella aktörer som FN och inte minst media. Svenska kyrkan har tillsammans med Sveriges kristna råd uppmärksammat de kristnas situation i flera solidaritetsmanifestationer, bl a i Stockholm, genom debattartiklar och genom uttalanden tillsammans med Kyrkornas världsråd och ACT-alliansen där vi är medlemmar. Det är anmärkningsvärt att de manifestationer som hölls tidigare i höst i solidaritet med utsatta kristna i Mellanöstern som samlade tusentals deltagare uppmärksammades så lite i riksmedia. Så självkritik behövs hos alla inblandade.

Anser Svenska kyrkan att det finns en kristofobi i Mellanöstern med tanke på kristnas situation? (Robert Hannah, riksdagsledamot för Folkpartiet)

KJ: ”Situationen är alltför komplex och låter sig inte reduceras till ett tal om fobier. Läget ser så helt olika ut i de olika länderna i regionen. I länder som Libanon och Jordanien är situationen relativt bra, medan situationen i Irak och Syrien är mycket mycket allvarlig och det behövs omedelbara insatser för skydd, humanitära korridorer och överlevnad för de kristna och de andra utsatta grupperna. I en multietnisk och multireligiös region kan man inte endast fokusera på en grupp. Vårt uppdrag är att se till helheten. Målet måste vara att människor av olika tro och etnisk identitet ska kunna samexistera i ömsesidig respekt och säkerhet. Om man ensidigt avgränsar sig mot andra skapas rädsla och murar.”

Har kyrkan ngt särskilt ansvar att engagera sig mer för kristna, än andra, förföljda? (Susanna Birgersson, ledarskribent DN)

KJ: ”Jesusordet – ’Vad ni gjort för en av mina minsta, det har ni gjort för mig’ – har av kyrkan oftast tolkas inklusivt, dvs att omfatta alla människor. Att i praktisk solidaritet gå utöver sig själva i samhörighet och ömsesidighet har alltid varit kännetecken för kyrkan.”

 Hur vi ska bredda frågan till att omfatta alla utsatta grupper? (Lawen Redar, riksdagsledamot Socialdemokraterna)

 KJ: ”För Svenska kyrkans internationella arbete är det ’humanitära imperativet’ en grundpelare som innebär att inte göra skillnad mellan olika grupper när det gäller humanitär hjälp eller utvecklingsinsatser. Vi har flera pågående satsningar i regionen. Så ja, frågan måste omfatta alla grupper. Vi ser att arbete för demokrati, tolerans, mänskliga rättigheter – inte minst kvinnors och barns rättigheter – samt uppbyggnaden av starkt civilt samhälle är viktigt. Om steg tas i denna riktning kommer det alla grupper till del.”

 Hur ofta uppmanar ni era församlingar att be för förföljda kristna och tror ni bön gör skillnad? (Maria Ludvigsson, ledarskribent SvD)

 KJ: ”Ja bön är viktigt. Bön gör skillnad. Vi uppmanar hela tiden våra församlingar och medlemmar att be. Vi har en bönewebb, vi har haft förbönsgudstjänst i Storkyrkan för Mellanöstern och på många platser i vårt land. Särskilda förböner har nyligen skrivits för regionen och för Egypten, Israel och Palestina, Syrien och Irak. I detta står vi också tillsammans med andra kyrkor i Sverige och globalt genom Kyrkornas världsråd.”

Läs gärna mer här om Svenska kyrkans arbete med religionsdialog, religions- och övertygelsefrihet och stöd till utsatta troende. Vi ser ett stort behov av att fortsätta dialog och debatt, bön och handling för akut hjälp och skydd liksom för långsiktig fred och rättvisa för alla i Mellanöstern. Alla krafter behövs!