Förhandlingarna i Lima fortsätter, och under klimattoppmötets andra vecka med politiska förhandlingar ligger det fortfarande knäckfrågor på bordet som behöver lösas för att Lima ska utgöra ett konstruktivt och ambitiöst steg på klimattoppmötet i Paris 2015. Det är på mötet i Paris som världens ledare vilar sina ögon i nuläget, men vad som kommer ur mötet i Lima är inte desto mindre viktigt, tvärtom!
Under måndagen presenterades två utkaststexter som ska diskuteras under veckan för att lägga grunden för ett nytt avtal. Frågorna är många, vilka element ska ingå i ett nytt avtal? Vilka krav ska ställas på länder som under året som kommer ska bidra med information på vilka respektive bidrag man är villig att komma med när det gäller utsläppsminskningar, klimatanpassning och klimatfinansiering? En av knäckfrågorna här gäller huruvida denna information ska gå att jämföra mellan länder och om de nationella planerna ska undergå utvärdering och verifiering. EU är för jämförbara mål samt transparenta utvärderingsmekanismer, där USA och Kina är emot, med brasklappen att om information ska vara föremål för utvärdering ska det förbli en intern angelägenhet, snarare än något som utförs i ljuset av det internationella samfundet. En annan knäckfråga handlar om formuleringen ”evolving capacities” i utkaststexterna, dvs. att länders kapaciteter utvecklas över tiden. Frågan rör den gamla uppdelningen från Kyotoavtalet mellan utvecklade länder (Annex 1länder) och utvecklingsländer (Icke-annex 1-länder). Uppdelningen idag är något förlegad då vissa ”utvecklingsländer” (bl.a. Kina, Chile och Sydkorea) har mer medel än utvecklade länder, och står för mer utsläpp. Men många utvecklingsländer vill inte tala om en förändring av denna uppdelning, då det går emot de ursprungliga överenskommelserna från UNFCCC. Med övergången till att bli ett Annex 1 kommer också krav på ökade ambitionsnivåer när det gäller utsläpp och anpassning, och en förväntan att bidra, snarare än att ta från, FNs gröna klimatfond.
Även klimatfinansiering är en viktig fråga i förhandlingarna. Svenska kyrkan och dess samarbetspartners, framför allt inom ACT-alliansen, har välkomnat att utkasttexterna innehåller många bra formuleringar kring utvecklingsfinansiering, bl.a. kopplingen till att världen ska kunna hålla sig under en uppvärmning på +2 grader och finansiering av Loss & Damage med additionella medel (enligt besluts från COP19 i Warszawa 2013).
Under tisdagen hölls också ett högnivåmöte med deltagande ministrar från världen över för att diskutera klimatfinansiering. Med få undantag var det inte många nyheter som släpptes under det tre timmar långa mötet, men ett par nyheter är dock värda att nämnas. För det första meddelade Belgien, som tidigare undvikt att meddela hur mycket man vill bidra med till FNs gröna klimatfond, att man nu skulle bidra med lite mer än 50 miljoner euro. Detta innebär att de totala bidragen till gröna fonden nu klättrade över 10 miljarder dollar. Australien, som fram till ett par dagar sen avvisat förfrågningar om att bidra till gröna fonden, meddelade också lite oväntat att man bidrar med totalt 165 miljoner US-dollar. Även Tyskland, som tidigare meddelat att man bidrar med 750 miljoner euro till gröna fonden, meddelade att man lägger 50 miljoner euro till FNs fond för klimatanpassning.
Med 10 miljarder dollar utlovade över kommande fyra år, är utmaningen fortfarande stor när det gäller hur man ska komma upp i den tidigare utlovade nivån på 100 miljarder dollar fram till 2020. Pressen ligger nu på att man i Lima tar fram en plan på hur detta ska bli verklighet. Att klimatfinansiering är en grundbult för förverkligandet av ett framtida klimatavtal är det knappast någon fråga om idag, även FNs generalsekreterare nämnde i sitt invigningstal under tisdagen att det krävs långsiktigt och förutsägbar finansiering för att vi ska klara av att förhindra en temperaturhöjning på över 2 grader. Nu är det upp till de utvecklade länderna att ta sitt ansvar och se till att pengarna kommer på bordet!
Lämna ett svar