Är fred en förutsättning för allmänna val?
Regeringen i Sydsudan har utlyst allmänna val i landet till den 30 juni 2015 för att undvika att ett makt vacuum skapas när nuvarande mandatperiod går ut den 9 juli. Det är helt i enlighet landets konstitution som säger att val ska hållas vart fjärde år. Ändå reagerar många och menar att fred och säkerhet måste komma först. I Sudan Tribune 9 januari rapporteras att Sydsudans civilsamhälle vill skjuta upp valet, de menar att förutsättningar för ett fritt och rättvist val i Sydsudan saknas just nu. Ett antal viktiga förutsättningar räknas upp: fred och säkerhet, möjlighet för alla som flytt att återvända hem och försörja sig, medborgarskapsutbildning och sedan, efter noggranna praktiska förberedelser: val. De menar också att det är tveksamt att lägga pengar på ett kostsamt val när så många i befolkningen riskerar svält. SuNDE är en koalition av 75 Sydsudanesiska enskilda organisationer som arbetar för demokrati, fria och rättvisa val. Enligt Sudan Tribune den 12 januari 2015 uppmanar de Sydsudans lagstiftande församling att se över och att ändra övergångskonstitutionen så att valet kan skjutas upp och möjliggöra för sittande regering att fortsätta fredsförhandlingarna.
Den 30 januari möts IGAD i Addis Abeba i ännu ett försök (sista?) att mäkla fred i Sydsudan. Det är det sjunde mötet sedan konflikten bröt ut och många menar att det är nu eller aldrig. IGAD behöver få parterna att inse att mer våld inte löser konflikten. IGAD behöver också ”ta kommandot” och fatta beslut om en gemensam strategi över alla de olika fredsprocesser som överlappar och ibland kontrasterar varandra. Det är IGAD som har det officiella mandatet att medla i Sydsudans konflikt men flera andra initiativ har också tagits och som olyckligtvis verkar mer hindra fredsförhandlingarna än föra dem framåt. Partnernas raffinerade förhandlingsförmåga har underskattats och ibland har det lett till att parterna kunnat strunta i sina tidigare löften och inta nya ståndpunkter efter behov. Man får komma ihåg att sydsudaneserna har fredsförhandlat i decennier.
Det tycks bli svårare och svårare att återställa freden i Sydsudan. De stridande partnerna: regeringen, de olika rivaliserande grupperna och rebellerna (oppositionen) verkar mindre och mindre intresserade av eld-upphör, av att minska våldet. Över ett år har nu gått sedan oroligheterna startade i Juba i december 2013, nästan en halv miljon människor har flytt landet och 1,5 miljon är flyktingar i sitt eget land. Stridigheterna har på sina håll medfört att ingen sådd kunnat ske och att traditionella handelsrutter brutits. Hälften av befolkningen lever i mat osäkerhet. Fredsförhandlingarna i Addis Abeba under IGADs medling går trögt och bara små framsteg har gjorts. Flera avtal om eld-upphör har tecknats mellan regeringen och oppositionen och lika många avtal har brutits. Långt gångna tankar på en övergångsregering har förhandlats fram mellan SPLM och oppositionen, kommer de att implementeras? Kritik riktas också mot att bara två parter finns representerade vid förhandlingsbordet när det i realiteten finns många mindre oppositionsgrupper att ta hänsyn till.
Allmänna val i den skakiga situation som råder i Sydsudan just nu kan nog riskera att bli både ofria och orättvisa och inte fullt ut återspegla folks vilja. Samtidigt väcker idén om att ändra i konstitutionen ett obehag och en oro. Detta med tanke på hur frekvent och lättvindigt konstitutioner har ändrats förut på olika håll i Afrika och som i slutändan lett till att ledare i Afrika ofta suttit och fortfarande sitter orimligt länge på sina poster.
Lämna ett svar