Årets första klimatförhandlingar, och de första sedan COP20 i Lima i december 2014, avslutades i förra veckan i Geneve. Mötet i Geneve tog några små steg framåt mot ett avtal i Paris men vittnar samtidigt om att processen ännu inte rör sig framåt i den hastighet som krävs. Men fortfarande lever hoppet om ett ambitiöst avtal kvar, och i veckan lanserade Svenska kyrkan tillsammans med Diakonia den svenska delen i vad som är ACT Alliance´s globala klimatkampanj – Act now for Climate justice – för att sätta press på världens politiker att leverera rättvisa och effektiva klimatåtgärder för att minska de globala koldioxidutsläppen och samtidigt hjälpa världens fattiga med klimatanpassning och en möjlighet till hållbar utveckling.
Med mindre än 10 månader kvar innan klimattoppmötet äger rum i Paris, det möte som världen hoppas ska leda till ett robust och ambitiöst avtal, är tiden nu allt annat än en lyxvara.
Förhandlingarna i Geneve resulterade i en ny utkasttext som ska ligga till grund för avtalet i Paris, en text som kommer fortsätta behandlas i förhandlingar i Bonn i juni och under hösten fram till december. Dokumentet, nu 86 sidor långt, 54000 ord och 1234 spårändringar dubblade i omfång från den text som kom ur COPet i Lima, den så kallade Lima Climate Action Plan. EU med flera har kritiserat förhandlingarna för att gå för långsamt, och uttryckt en varning om att processen måste gå framåt i en snabbare takt för att undvika en upprepning av det katastrofala COP15-mötet i Köpenhamn 2009, där förhandlingarna slutligen gick i stå. Förhandlingarna präglas nu snarare av en mer långsamt diplomatisk atomsfär, viktigt också för att säkra ett kommande nytt avtal som inte hastas fram utan är omfattande och väl underbyggt.
Klimatförändringarna slår hårt mot människor världen över redan idag, absolut hårdast mot människor som lever i fattigdom och utsatthet, som har knappa resurser för att anpassa sig till exempelvis stigande havsnivåer, uteblivet regn och torka. Förhandlingarna som ska leda till ett nytt avtal är en del i en kommande lösning, men inte hela lösningen. Verklig förändring krävs, såväl på makronivå, som tex. finansiella reformer, globala skatter på utsläppsindustrier och satsningar på förnybara energikällor, som på mikronivå, t.ex. med ändrade konsumtionsvanor, som tär mindre på jordens resurser. Även samtal utanför FNs ramar är viktiga, städer och kommuner spelar en viktig roll, liksom företag, stora som små, och det civila samhället. Religiösa samfund har en viktig roll, inte minst i att bidra till ett förändrat narrativ kring värderingar och hur vi ser på jorden, från endast en källa och resurs för våra behov, till en skapelse som vi behöver leva i samklang och harmoni med.
I början av februari träffade Ärkebiskop Antje Jackelén besökande Ärkebiskop Thabo Makgoba från den anglikanska kyrkan i Sydafrika i Uppsala för att samtala om klimat, värderingar och hållbar utveckling. Mötet fokuserade mycket på Svenska kyrkans Biskopsbrev som diskuterar klimat- och hållbarhetsfrågan ur ett teologiskt perspektiv, och kommer med uppmaningar till svenska och internationella beslutsfattare. En viktig poäng som kom ur samtalet är den att religion behöver samverka med vetenskap, politik, kultur och ekonomi, och vice versa. Klimatutmaningen är oundvikligen en fråga om moral och etik, en existentiell och andlig utmaning, som berör oss människor på nära håll, hur ser vi på vår roll i förhållande till jorden och naturen, vilket ansvar har vi för att agera i solidaritet med människor långt borta? På så sätt är liknande utbyten kring klimatfrågan viktiga för att belysa klimatutmaningens globala karaktär, den berör oss alla, oavsett var på jorden vi bor, arbetet behöver få tydligt genomslag i samhällsutveckligen världen över. Därför behöver kampen mot klimatförändringarna också föras på en bred och global front!
Lämna ett svar