Den 16 mars attackerades två kyrkor i Lahore i Pakistan. 15 människor dog och 80 skadades av de två självmordbombarnas sprängmedel. En bild som gjorde starkt intryck på mig visar förtvivlade anhöriga som samlats runt en 9-årig pojke klädd i sina vita söndagskläder. Död. Han ser mycket liten ut och ligger där helt lugn bland alla upprörda människor.
Gudstjänst i Pakistan våren 2014. Foto: Ewa Almqvist
Efter attentaten gick de kristna i Lahore ut på gatorna för demonstrera sin ilska och frustration. Många kors bars runt av demonstranterna för att visa ”här är vi, vi finns, vi har rätt att finnas i Pakistan vi också” och ”Kristus den korsfäste är med oss i lidandet”. I protesternas spår sattes bilar i brand och affärer vandaliserades. En kristen mobb lynchade två män som de ansåg vara medhjälpare till attentatsmännen.
Våld mot religiösa minoriteter i Pakistan är dessvärre inte något nytt och de flesta incidenter blir inte omvandlade till löpsedlar i internationella media. Extremisterna som tog ansvar för attackerna var tydliga med att deras mål är att driva ut de kristna från landet. Hinduer, shia-muslimer och sikher är också utsatta och frustrationen över att regeringen inte kan garantera deras säkerhet växer. Frustrationen kan leda till hämndbegär och motvåld eller till en inåtvänd andlighet där världen är ond och belöningen väntar i nästa liv.
Biskop Azariah, ledare för Svenska kyrkans partnerkyrka Church of Pakistan, lade liksom andra kristna företrädare, ett stort ansvar på Pakistans regering för situationen samt manade kristna till lugn och besinning. Church of Pakistan höll ett par dagar efter attackerna en solidaritets- och sorgegudstjänst med medverkan från flera betydelsefulla muslimska ledare. Också där var budskapet tydligt – regeringen gör inte tillräckligt för hindra religiöst motiverat våld, upphäva diskriminerande lagstiftning eller hitta en någorlunda rättssäker tillämpning av landets hädelselagar som i praktiken kan användas mot vem som helst som man vill göra illa.
Även om staten i Pakistan ofta brukar beskrivas som svag, har den likafullt ansvar för alla medborgares säkerhet och likhet inför lagen. Förutom fortsatta insatser för att stödja de starka krafter som finns för tolerans och respekt för alla religiösa grupper i landet, behöver omvärlden fortsätta att sätta press på Pakistans regering. Denna måste visa i handling att den har en strategi för att motverka extremistiskt våld som handlar om mer än att ge ytterligare medel till militären eller återuppta verkställande av dödsstraff för terrorister. Ett litet steg bland många vore att ta bort skrivningar i läroböckerna som utmålar främst hinduer men även andra minoriteter som ”främmande” eller till och med fiender till Pakistan.
Johan Hasselgren, Svenska kyrkans programhandläggare Pakistan
Lämna ett svar