Svenska kyrkan har under flera år uppmärksammat att kontanta bidrag till människor som lever i utsatthet och fattigdom är ett många gånger förbisett medel att minska fattigdom.
Vi har också noterat att röster om fördelarna med generella trygghetssystem fördelar i hög grad saknas i de internationella diskussioner om ”social protection”. Det är konstigt att Sverige inte deltar mer aktivt i det samtalet, mot bakgrund av att det sedan många decennier råder en bred enighet i svensk politik om den generella välfärdens grunder. Detta påpekades den 7 maj i såväl i en debattartikel som i rapporten Inte bara för svenskar. Läs Omvärldens artikel om rapporten här.
Mentormamma Nozibele Chopele vid organisationen Philani i Sydafrika ger Nosiphela Luthuli rådgivning. Ansökan om barnbidrag är en av de saker mentormammor kan hjälpa till med.
I rapporten lyfter vi fram sedan länge kända forskningsresultat om att breda generella trygghetssystem minskar fattigdom effektivare än mer riktade system. Genom att inkludera stora eller hela befolkningen skapas en legitimitet och delaktighet som har en lång rad fördelar. Detta är ingen en nyhet, och i det svenska sammanhanget en sällsynt öppen dörr att slå in. Vi har inte sagt något nytt, bara påpekat att de svenska erfarenheterna skulle kunna vara intressanta att ta del av för de länder som idag är i färd med att utforma sina egna trygghetssystem.
Till detta kommer en lång rad argument om hur problematiskt det ofta är i praktiken när de mest behövande för olika sociala stöd ska identifieras: risk för felaktig exkludering, för stigmatisering, för social splittring i lokalsamhällen, för korruption, fusk och maktmissbruk m.m. Många av dessa problem illustreras väldigt tydligt i rapporten Holding Cash transfers to Account som bygger på studier av program för kontantstöd i Palestina, Jemen, Kenya, Mocambique och Uganda. Rapporten är mycket läsvärd och en av få rapporter som lyfter fram mottagarnas egna erfarenheter, snarare än effekter på makronivå.
Att vi med rapporten identifierat en viktig men egentligen inte kontroversiell fråga blev tydligt under det seminarium där rapporten presenterades. Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson och tidigare socialförsäkringsminister Ulf Kristersson var en av dem som kommenterade rapporten vid det seminarium där den lanserades. Han inledde sin kommentar med att slå fast att han stöder grundtesen om den generella modellens många fördelar. Därefter gick han, liksom de andra talarna, vidare med att nyansera och fördjupa diskussionen – självklart måste de svenska erfarenheterna förmedlas med ett stort mått av ödmjukhet, frågan om trygghetssystem måste kopplas ihop med arbetsmarknads- och skattepolitik. Sist men inte minst, möjligheterna att skapa politiska allianser som gör det möjligt att införa barnbidrag eller folkpensioner ser förstås olika ut i olika länder.
Den enda kritiska reaktionen kommer från en praktikant på SvD:s ledaravdelning som menar att rapporten är ett exempel på att Svenska kyrkan hellre ägnar sig åt vänsterretorik än teologi (se Svenska kyrkans respons här). Tolkningen av rapportens budskap som vänsterretorik är emellertid okunnig. Kanske är den också ett tecken på att det inte bara i biståndsdebatten, utan även i debatten om den svenska välfärdens framtid finns skäl att bättre diskutera och dra lärdom av de erfarenheter som Sverige faktiskt har.
Den svenska välfärden står inför enorma utmaningar, och EU-migranter och papperslösa utesluts i hög grad idag, se DN:s serie om ”skuggsamhället”. Hur kan den grundläggande idén om inkluderande och generell välfärd förvaltas i Sverige idag?
Se där en fråga som från Svenskans horisont är viktig inte bara för det internationella arbetet, utan för hela Svenska kyrkan. Just nu inleds på uppdrag av Kyrkostyrelsen att flerårigt arbete kring Svenska kyrkans roll och uppgift i den svenska och välfärden.
Läs också Trygghetssystem hjälper till att bygga välfärd på bloggen Svenska kyrkans internationella arbete >>
Gunnel Axelsson Nycander
Lämna ett svar