Budgeten – ett steg i rätt riktning men…

Kort kommentar kring regeringens budget som presenterades idag:

Många är idag överens – ur ett klimat- och biståndsperspektiv är regeringens budget ett positivt steg i rätt riktning. Den innehåller stora satsningar på miljö- och klimatområdet, och aviserar också medel till internationell klimatfinansiering. Men samtidigt innehåller budgeten en rad punkter som är problematiska och svåra att förstå.

Det gäller framför allt klimatfinansieringen. Ända sedan den nuvarande regeringen tillträdde 2014 har vi glatts åt den positiva energi man har ingjutit i klimatdebatten i Sverige, och även internationellt. Redan 2014 aviserade man 4 miljarder till Gröna fonden i additionella medel, det vill säga utanför biståndet. 500 miljoner per år från offentliga medel under mandatperioden 2014-2018, dvs 2 miljarder och ytterligare 2 miljarder från andra, än idag okända, källor. Att förra höstens budget föll är känt, vilket resulterade i att de utlovade 500 miljonerna 2015 istället blev 250 miljoner. Detta korrigerades inte i år men kommer förhoppningsvis framöver.

I år hade regeringen sedan en tid tillbaka meddelat ytterligare medel till gröna klimatfonden, denna budgetperiod 2016 – 500 miljoner kronor i additionella medel. Detta är i sig ett mycket välkommet steg i rätt riktning! Men just additionaliteten är dock svår att få grepp på. I inledningen under utgiftsområde 7: Internationellt bistånd kan man läsa;

[…] Enligt förordningen för nationalräkenskaperna ENS 2010, som infördes i september 2014 och som medförde förändringar i beräkningsmetoden för BNI, motsvarar biståndsramen 0,98 procent av beräknad BNI. Ökningen från 0,96 procent (1,0 procent ENS 1995) till 0,98 procent (1,02 procent ENS 1995) medför att biståndsramen tillförs 886 miljoner kronor. I ökningen ingår medel till den gröna klimatfonden (GCF) och andra bidrag till klimatfinansiering i utvecklingsländer. Regeringens målsättning är fortsatt att biståndet under mandatperioden ska uppnå 1 procent av Sveriges BNI enligt den nya beräkningsmetoden […].

Det faktum att man blandar ihop två olika beräkningsmodeller – den man använder idag med den man använde förut gör dig som budgetläsare förvirrad – transparensen brister och därmed skadas den demokratiska insynen. Om man dock är konsekvent och analyserar årets budget enligt den beräkningsmodell man idag använder kan man se att;

1. Regeringen frångår återigen det överenskomna 1 % -målet vilket sedan 2006 säger att 1 % av Sveriges BNI ska gå till internationellt bistånd. Istället når man nu upp till 0,98 %. Dock är det en förbättring från förra årets 0,96 %.
2. I denna budget ingår medel avsatta för klimatfinansieringen, alltså som del i de 0,98 %.
3. Om man utgår från hur man räknade tidigare ser man att budgeten övergår 1 % och landar på 1,02 %. Men om man tar dagens modell är klimatfinansieringen knappast additionell då den räknas in i biståndet som inte når den överenskomna nivån.

Detta är givetvis djupt beklagligt då Sverige åtagit sig, i enlighet med FNs klimatförhandlingar, att som ett av världens rika länder bistå fattiga länder med nya och additionella pengar. Regeringen menar att de finns där, men var är desto mindre uppenbart.

En enklare redovisning och en klimatfinansiering som redovisas utanför biståndet hade förenklat insynen!