De senaste månadernas nyhetsrapportering har på ett smärtsamt sätt synliggjort bristen på social trygghet som råder på många håll i världen. Med livet som insats flyr människor från väpnade konflikter, förföljelse och ekonomisk och social utsatthet.
Samtidigt har det kommit flera hoppfulla tecken på att sociala trygghetssystem klättrar högre upp på både den svenska och den internationella utvecklingsagendan. Det är tecken värda att uppmärksamma, särskilt i tider när lidandet som mänsklig otrygghet skapar blir så tydligt.
Först ut var det något oväntade utspelet från Världsbanken och ILO, som i somras presenterade ett gemensamt initiativ för universell social trygghet. Att ordet universell (eller ”generell” som det brukar kallas i svensk kontext) finns med i titeln är en positiv överraskning. Världsbanken har hitintills varit den mest tongivande internationella aktören för riktade trygghetssystem, där behovsprövade bidrag endast går till de fattigaste och mest utsatta. Att riktade system skulle minska fattigdom mer effektivt än generella bidrag är en starkt ifrågasatt teori, både från akademiskt håll och inom biståndsvärlden. Svenska kyrkan har vid flera tillfällen lyft frågan om generella trygghetssystem, nu senast i rapporten Inte bara för svenskar – om generell välfärd som mål i svenskt utvecklingssamarbete. I samband med lanseringen anordnade vi ett seminarium där politiker, tjänstemän och forskare diskuterade hur svenska välfärdserfarenheter kan vara relevanta i biståndssammanhang. Dokumentationen från seminariet finns här.
ILO:s och Världsbankens gemensamma initiativ betonar särskilt de livscykelanpassade trygghetssystemen – utformade för att täcka upp för de faser i livet då individer är som mest sårbara – med barnbidrag, familjebidrag och ålderspensioner. Initiativets budskap om universalitet är emellertid tudelat, då det också nämns att ”särskild uppmärksamhet ska ägnas de fattiga och utsatta”. Det återstår därför att se vad initiativet får för konkret inverkan på Världsbankens agerande i de många länder där den redan idag är med och finansierar sociala trygghetsprogram.
Sociala trygghetssystem uppmärksammas också i de nya globalmålen, Agenda 2030. Det första målet är att utrota fattigdom i alla dess former, överallt. Delmål 1.3 handlar specifikt om sociala trygghetssystem som ett viktigt verktyg för minskad fattigdom. På den sista konferensen om finansiering av de nya hållbarhetsmålen beslutades att en social compact för social trygghet ska inrättas. Vad en sådan ”compact” mer i detalj ska innebära är ännu oklart. Det är ändå ett tydligt tecken på att den roll som sociala trygghetssystem kan spela för att minska fattigdom tas på allvar av politiska beslutsfattare.
Bland de civilsamhällesaktörer som deltagit i diskussionen om social trygghet finns Global Coalition for Social Protection Floors. Koalitionen är en sammanslutning av olika civilsamhällesorganisationer som tillsammans verkar för att regeringar och globala institutioner ska införa nationella sociala trygghetsgolv, ett slags minimumstandard för social trygghet. Svenska kyrkan är den första svenska organisationen att bli medlem av koalitionen. Koalitionen driver förslaget om att skapa en global fond för uppbyggnaden av sociala trygghetssystem. Idén om en global fond har stötts av bland annat FNs tidigare specialrapportörer för rätten till mat respektive extrem fattigdom och mänskliga rättigheter.
Under sommaren lanserades också en egen hemsida för social trygghet och mänskliga rättigheter. Initiativet kommer från åtta FN-organ, med United Nations Research Institute for Social Development (UNRISD) i ledningen. Syftet är att öka kunskapsutbytet runt rättighetsbaserade sociala trygghetssystem.
Inte heller i Sverige har det varit tyst i frågan. Den 8 juli presenterade biståndsministern tillsammans med socialförsäkringsministern ett regeringsinitiativ för Svensk välfärd på export, som säger att Sverige ”aktivt (ska) driva frågan om uppbyggnad av breda trygghetssystem inom internationella forum.” Frågan uppmärksammas också i Sidas analys av strukturella orsaker till fattigdom, där vikten av universell social trygghet framhålls.
Sociala trygghetssystem lyfts även fram i regeringens biståndsbudget för 2016, som ett viktigt verktyg för fattigdomsbekämpning, jämställdhet och mänskliga rättigheter i utvecklingsländer. Det står att ”(s)venskt kunnande rörande social trygghet ska tas tillvara där denna är relevant och efterfrågad.”
Detta är flera hoppingivande tecken för en stärkt social trygghet i låg- och medelinkomstländer. Nu gäller det att orden blir verklighet. Att initiativ, utredningar och budgetskrivningar omsätts till praktiska åtgärder. Vad kommer regeringens initiativ om svensk välfärd på export innebära för den svenska biståndspolitiken? Vilken förändring kan vi vänta oss att se i Världsbankens arbete med att stötta länder i att bygga upp trygghetssystem? Hur kan olika FN-organ samordna insatser för att finansiera uppbyggnaden av systemen? Och vilka roller kan och bör civilsamhället spela i kampen för social trygghet?
Lämna ett svar