Den första dagen på COP21, den 21:a klimatkonferensen som hålls här i Paris, inleddes med tal av över 150 av världens presidenter och premiärministrar. Efter att ha lyssnat på ett dussintal framföranden började jag fundera på vad vi egentligen gör här? Om alla världens ledare är så positiva och villiga att göra så mycket, och dessutom redan gör såna enorma insatser för klimatet, så förstår jag inte vad problemet är. Då är det väl bara att sätta ihop det mest ambitiösa avtal vi kan tänka oss, skriva under och åka hem. För så roliga är inte de stora hangarliknande lokalerna att det är värt att spendera mer tid här än nödvändigt.
Kanadas nyvalda premiärminister Justin Trudeau avslutade sitt tal med att ”Canada is back, my good friends!” och framhöll vikten av att bygga ett avtal som gör både barn och barnbarn stolta. Obama talade också om skyldigheten mot nästa generation och vikten av ett långsiktigt tänkande. Och Stefan Löfven framhöll Sveriges mål att bli ett av världens första fossilfria länder. Till och med Australien höll en mjukare ton än vanligt, vilket höll i sig även när de officiella förhandlingarna började.
Under mötets första dagar kom även beskedet att 11 länder, däribland Sverige, har tillsammans lovat 248 miljoner dollar till GEF, Climate fund for most vulnerable countries, som ska användas till anpassningsåtgärder i utvecklingsländer. De afrikanska länderna har också meddelat att de år 2030 ska producera 300 GW förnybar energi vilket är dubbelt så mycket som den totala energiproduktionen i Afrika idag. En av policyhandläggarna i ACT-alliansens delegation uttryckte efter andra förhandlingsdagen, att det faktiskt var bättre än business as usual vilket känns ovant.
Men trots dessa positiva handlingar, ord och mjukare toner finns många utmaningar bakom fasaden. Ett mjukare tilltal betyder inte alltid att man har ändrat sin policy på papper och motsättningar finns fortfarande att reda ut. Dessutom kommer alla här ihåg besvikelsen från Köpenhamn som om det var igår och det sitter i väggarna. Ingen vill till fullo anamma den positiva känslan utan man förhåller sig avvaktande. Man vet också att oavsett resultatet här i Paris så är det bara början på en lång resa. Och att vad som än kommer ut ur dessa mötesrum så kommer det inte vara tillräckligt. Kanske lite bättre än worst case scenario, men det kommer inte räcka hela vägen fram.
Med detta i åtanke fortsätter ACT-alliansen sitt kampanj- och lobbyarbete för att påminna förhandlarna om att världen har ögonen på dem och att vi förväntar oss bästa möjliga resultat.
Och ännu är det många dagar kvar, så som Obama sa i sitt inledande tal ”Let’s get to work”
Tinde Carlbrand
projektledare för ACT Now for Climate Justice Sverige
Läs världsledarnas tal. Hitta dem här >>
Läs om Afrikanska länders energiambitioner >>
Följ oss på Instagram @internationellt_arbete och Twitter @SvkInt
Lämna ett svar