Just nu (23-24/5) pågår World Humanitarian Summit i Istanbul. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har bjudit in till världstoppmötet där regeringschefer från hela världen och representanter från organisationer, näringsliv, drabbade samhällen och civilsamhälle möts. Mötet är det första i sitt slag och syftar till att ta fram strategier för hur länder bättre ska kunna förbereda sig för och möta humanitära situationer, även när dessa pågår under en längre tid.
Sammanlagt samlas omkring 5000 deltagare och Svenska kyrkan finns representerad genom en delegation från ACT-alliansen. Nedan följer ett inlägg skrivet av Reshma Adatia, ACT:S globala humanitära koordinator, inför konferensen.
Hari Maya Bhujel kramar om sitt barnbarn Utsab, 5 år, i byn Majhitar i Dhading-distriktet i Nepal, där ACT-alliansen bistått befolkningen efter den förödande jordbävningen 2015. Foto: Paul Jeffrey
Efter år av förberedelser är nu den allra första World Humanitarian Summit (WHS) här. Tusentals timmars arbetsinsatser från alla världens hörn, ett flertal rapporter och en mängd åtaganden har föregått under arbetsprocessen. Och när jag nu lägger sista handen på förberedelserna inför min avresa till Istanbul, kommer jag på mig själv med att redan tänka på vad som kommer härnäst.
Jag reflekterar kring ”the Agenda for Humanity” och är glad över de åtaganden som rör inkludering av och ett erkännande av den roll lokala och nationella aktörer spelar jämte sina internationella motsvarigheter i den humanitära kontexten. Jag blir hoppfull när jag hör att begrepp som ”det humanitära ekosystemet” blivit standard i diskussionerna, eftersom det är ett slags erkännande av det icke-statliga organisationer vetat hela tiden, nämligen att vi bidrar med olika styrkor för att uppnå samma mål: att rädda liv, upprätthålla värdighet och ge stöd till människor i nöd.
Men jag känner mig också tveksam. Jag vet att jag inte är ensam om att undra över vilket det konkreta bidraget blir för de människor vi bistår. Hur säkerställer vi att drabbade människor blir delaktiga i arbetet, inte bara nu utan på sikt? Hur säkerställer vi att kärnan i det vi gör – att snabbt leverera bistånd till så många som möjligt i nöd – inte tappas bort bland alla ord?
Inom ACT-alliansen har vi spenderat månader med att gå igenom de åtaganden vi ville lyfta under WHS. Vi har lagt timmar på möten och diskussioner mellan våra medlemsorganisationer, där vi reflekterat kring det vi hör från drabbade människor i fält. För oss handlar de åtaganden vi landat i inte om WHS, utan om vilken slags aktör vi vill vara i relation till de människor vi bistår. Det handlar om den förändring vi vill åstadkomma och tycker är viktig att lyfta, oavhängigt WHS-processen. För oss innebär WHS en möjlighet att rikta blicken mot oss själva och reflektera kring vilket slags system vi vill vara en del av. Med våra åtaganden vill vi bana väg för hur vi svarar mot humanitära kriser – oavsett om de når igenom nyhetsbruset.
ACT-alliansen består av över 140 trosbaserade organisationer som arbetar inom humanitärt-, utvecklings- och påverkansarbete i över 100 länder runt hela världen. Över 70 % av våra medlemmar är lokala aktörer och hör till de första som svarar upp när en humanitär katastrof inträffar. Vår mångfald är en av våra främsta styrkor, där vi lyckats med utmaningen om en gemensam vision för lokala aktörer som finns på plats före, under och efter en katastrof.
Som vi ser det är WHS bara början. Det är vad som händer efter, när vi utvecklat våra planer och ska göra verkstad av våra åtaganden, som det verkliga arbetet börjar. Vi kommer fortsätta att arbeta tillsammans med och för drabbade befolkningar över hela världen. Vi kommer fortsätta stå till svars inför dem, för vi är övertygade om att slutändan kommer våra åtaganden mätas mot vilken verklig skillnad de haft för att rädda liv och upprätthålla värdigheten bland människor som drabbats av humanitära kriser. Den bestående tanken jag tar med mig till Istanbul är att humanitärt arbete först och främst handlar om medmänsklighet.
Reshma Adatia har arbetat inom humanitärt bistånd i både sitt hemland Kanada och utomlands i över 15 år. Numera arbetar hon som Global humanitär koordinator på ACT-alliansens sekretariat i Geneve, Schweiz.
Översättning: Therése Naomi Jonsson
Originaltexten kan läsas här.
Lämna ett svar