Hotspot på ön Samos i Grekland. Sedan EU:s avtal med Turkiet den 20 mars tas alla flyktingar som kommer till Samos hit för registrering och asylansökan. Lägret är slutet för besökare och flyktingarna får inte lämna området. Svenska kyrkans lokala partner, Apostoli, bistår bland annat med matpaket, hygienkit, sovsäckar och andra förnödenheter. Foto: Magnus Aronson /Ikon
1 046 600. Det är antalet flyktingar som sökte asyl i EU förra året. En kris för vissa. För andra, toppen av ett isberg – jämfört med de 65 miljoner människor som tvångsförflyttats från sina hem efter konflikter och förföljelse, inklusive 21 miljoner som befinner sig utanför sina hemländer. Helt uppenbart är inte Europa längre ogenomträngligt för trycket från migranter och det sätter ljuset på att flykt är ett globalt fenomen, som måste hanteras globalt, med ett solidariskt, globalt ansvarstagande.
Tyvärr finns det inga tecken på att Europa – eller snarare EU – är redo att ta sin del av ansvaret. En snabb titt på den policy som infördes förra året visar ett övergripande mål: ju färre flyktingar som kommer in i EU, desto bättre.
Europa överväldigades av flyktingströmmarna och en instinktiv självbevarelsedrift tog över. Den 13 september 2015 återinrättade Tyskland gränskontroller, även om landet trots detta tog emot 1,1 miljoner asylsökande förra året. Österrike, Tjeckien, Slovakien och Sverige följde efter. Ungern och Slovenien reste staket för att förhindra människor att ta sig över gränsen. Och rutten via Balkan stängdes slutligen helt och fick 55 000 asylsökande att bli fast i Grekland.
Den 22 mars undertecknade EU ett avtal med Turkiet där EU förband sig att betala Turkiet 3 miljarder euro för att hejda migrationsströmmarna till Europa. Detta innebar att alla migranter och flyktingar som därefter tog sig till Grekland olagligt – inklusive syrierna – skulle skickas tillbaka. I gengäld åtog sig EU att ge 70 000 syriska flyktingar från Turkiet så kallad vidarebosättning i Europa.
Denna modell för att hålla migrationsströmmarna utanför Europa är den nya trenden. Europeiska kommissionen och Europeiska rådet banar väg för andra bilaterala avtal av liknande slag, med början på den afrikanska kontinenten. Att effektivt blockera migranter från att nå EU och att återta utvisade planeras bli villkor för att biståndsmedel ska betalas ut.
EU gratulerar sig själv till att ha förstört smugglarnas affärsmodell på Egeiska havet och minskat antalet olagliga och farliga överfarter. Ändå har uppskattningsvis 292 246 asylsökande och migranter tagit sig in i Europa sedan början av året, samtidigt som 3 198 dött på Medelhavet eller rapporterats saknade.
Vidarebosättning och omplacering av flyktingar har gått extremt långsamt. I juli 2015 kom EU: s medlemsstater överens om att omfördela 22 000 flyktingar och i september 2015 beslutades att flytta 160 000 flyktingar från Grekland och Italien. Fram till den 5 september har 4 519 av de 160 000 flyktingarna flyttats och 7 272 av 22 000 fått vidarebosättning.
Som trosbaserade organisationer har vi kunskapen och möjligheten att nå aktörer och områden som få andra organisationer kan, och kan arbeta med människor i behov av skydd i Mellanöstern, Afrika och Latinamerika. Uppfattningen att ett samhälle ska välkomna skyddssökande och värna solidariteten är särskilt viktigt för oss. Men vår uppmaning till de europeiska regeringarna att ta emot sin beskärda del av skyddssökande – såväl i ett inomeuropeiskt som i ett globalt perspektiv – baseras inte bara på moraliska och teologiska argument. Vi förstår att migrationens drivkrafter inte kommer att försvinna över en natt. Men vi befarar att det planerade tillvägagångssättet, att förflytta gränserna utanför EU i kombination med utdragna perioder i flyktingläger kan ge bränsle åt instabiliteten.
Intressant nog visar forskningsresultat vid Clingendael, institutet för internationella relationer, att: ”Försöken att ta itu med den syriska flyktingkrisen i ursprungsregionen sannolikt kommer fortsätta att vara otillräckliga så länge de större politiska och finansiella initiativen är främst inriktade på att förebygga illegal migration till Europa.”
Forskningen hävdar att om flyktingfrågan lämnas åt regeringar vars främsta motiv är att motverka att flyktingar etablerar sig, hindrar det dem från att skapa ett anständigt liv. Det sätter också tryck på värdsamhällenas system vilket kan tvinga båda grupperna att ta till alternativa eller negativa strategier för att hantera situationen, vilket enligt forskarna leder till att människor riskerar att utnyttjas eller rekryteras av extremistgrupper.
I ACT-alliansens arbete med flyktingar och invandrare på Afrikas horn, i Mellanöstern och Latinamerika till exempel, ser vi att kvinnors och barns röst ofta inte hörs. Barnäktenskap är vanligt i flyktingläger och bland människor som söker skydd. I en av våra studier framkommer att skyddssökande ofta är i riskzonen för sexuellt våld.
Inför FN: s toppmöte för flyktingar och migranter den 19 september i New York, ber vi EU att verka för konkreta åtaganden och investeringar för att förbättra levnadsförhållandena i instabila stater och regioner; att öka fokus på att skydda utsatta grupper och att skapa säkra flyktvägar till Europa. Detta är avgörande för personer i behov av internationellt skydd och för migranter som söker vidarebosättning, familjeåterförening, rörlighet på alla nivåer inom arbetsmarknaden och studentvisum.
Agnès Bertand
European Refugee Crisis Advocacy Officer, ACT Alliance
ACT står för Action by Churches Together, och betyder kyrkor tillsammans i handling. I januari 2010 bildade över hundra organisationer med kyrklig bakgrund en av världens största biståndsallianser, ACT-alliansen. Genom ACT-alliansen blir kyrkornas arbete större, effektivare och mer slagkraftigt. Läs mer >>
Lämna ett svar