Jag vill inte att min kyrka ska säga: ”Jag kan hjälpa dig att dö”, utan: ”Låt mig hjälpa dig att leva!”.
Japé Heath
Idag är det Internationella världsaidsdagen, en dag som uppmärksammas globalt och som kommer att fortsätta behöva uppmärksammas så länge som hiv är en verklighet för människor och samhällen.
År 2016 lever 37 miljoner människor med hiv. I flera delar av världen betyder en hiv-diagnos fortfarande livslång sjukdom, stigmatisering och allt för tidig död. Att prata om hiv innebär att prata om massa saker samtidigt.
Det handlar om rättvisa och rättigheter, sexualupplysning och sexualitet. Det handlar om tillgång till dyra mediciner, om ekonomisk rättvisa och påverkan på samhällsutvecklingen när barn förlorar sina föräldrar och hela generationer påverkas.
Rev. Dr Olav Fykse Tveit, Kyrkornas världsråds generalsekreterare testade sig häromdagen i Oslo, till stöd för Kyrkornas världsråds kampanj “Leading by Example: Religious Leaders and HIV Testing,”
Det handlar om normer och makt, och de strukturella förändringar som krävs för att bland annat kvinnor, flickor och HBTQ-personer ska ha rätt till sin sexuella hälsa och rättigheter. Det handlar också om det intima livet, att känna sin kropp, sin sexualitet och vem som då får tillgång till den.
Hiv idag innebär fortfarande stora orättvisor för människor, framförallt för dem som lever i utsatthet. Myter, tystnad och stigma är också en stort del av problemet, i Sverige som i resten av världen.
För så länge som tystnad fortgår skapas myter och de fakta och framsteg som sker blir inte synliggjorda. Idag är det till exempel fullt möjligt att leva med smittfri hiv. En person som lever med hiv och har en välfungerande behandling har så låga virusnivåer att det inte ens går att upptäcka i blodprov.
Med god behandling är risken att överföra hiv från mamma till barn minimal och sedan 2010 har antalet barn i världen som föds med hiv eller som smittas via amning minskat med hälften, tack vare att många fler mammor får förebyggande behandling.
I södra och östra Afrika bor flest människor som lever med hiv. Det är också där flest har förlorat nära och kära i sjukdomar relaterade till aids. Men framstegen i regionen är stora och de senaste fem åren har fler än dubbelt så många människor fått tillgång till behandling, vilket också gör att de inte utvecklar aids och dödsfallen har minskat med nästan 40 procent.
Från att makthavare och beslutsfattare förnekade att det ens finns en koppling mellan hiv och aids, har nu hälso- och utbildningsministrar i 22 länder i Södra Afrika lovat att alla unga ska få rätt till sexualupplysning och till sexuell och reproduktiv vård.
För att dessa goda framsteg ska bli norm och för att de ambitiösa mål som UNAIDS har satt om att ”Ending Aids by 2030” ska nås, så måste en hel del politisk vilja till. Samtal och aktion krävs också bland de som i världen bidrar till att skapa normer i samhällen, så som kyrkliga samfund och kyrkliga ledare.
Arbetet mot stigmatisering och för prevention har pågått i flera år tillsammans med partnerkyrkor och kyrkoledare över hela världen, där de har lett vägen för oss. Svenska kyrkans internationella arbete har sedan 2014 ett uttalat strategiskt arbete för allt som rör sexuell, reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter.
Arbetet med hiv ingår både i våra program och i det globala policydialogarbetet med kyrkor, trossamfund och andra beslutsfattare. En del av problemet har varit och är kyrkans oförmåga att hantera sexualetiska frågeställningar. Kyrkans tystnad eller missriktade rekommendationer har bidragit till att epidemin har fortsatt att spridas.
Kyrkornas roll i arbetet mot hiv handlar inte minst om just värderingsfrågorna och där kyrkan deltagit i upplysningsarbetet och givit rekommendationer har det resulterat i effektiv prevention och motverkat marginalisering och stigmatisering.
Ett exempel på detta är Svenska kyrkans partnerorganisation INERELA som sedan 2002 arbetat med prevention och avstigmatisering inom kyrkor världen över och som samlar ett globalt nätverk av religiösa ledare som lever med hiv.
Nätverket har också åtagit sig uppdraget att stärka kapacitet hos kyrkoledare genom att utveckla utbildningsverktyg för att kunna skapa utrymme för att diskutera stigma och diskriminering kring hiv och aids. Detta innefattar ett samtal om genus och sexualitet och är en metod och möjlighet för att ta itu med känsliga frågor på ett öppet, informativt och icke-stigmatiserande sätt.
Trosbaserade aktörers roll är central i ett arbete mot hiv och aids. Idag, 1 december, uppmärksammas trosbaserade aktörers roll när UNAIDS väljer att ge ut sitt årliga pris på en konferens i Bogota Colombia där våra partnerorganisationer möts för att samtala om teologiska perspektiv på sexuell, reproduktiv hälsa och rättigheter.
För snart 10 år sedan antog Sveriges biskopar biskopsbrevet om hiv från ett globalt perspektiv. Det som sades då är lika viktigt idag:
”När vi som Svenska kyrkans biskopar nu uttalar oss om hiv gör vi det dels utifrån de erfarenheter som kyrkan vunnit i sitt arbete bland hivsmittade personer, dels utifrån de erfarenheter som kommit oss till del från andra kyrkor. Att bryta tystnaden och motverka isolering och stigmatisering är något av det viktigaste vi som kyrkan kan göra i arbetet med hiv och aids. Det handlar i grunden om mänsklig värdighet. Alla är skapade till Guds avbild och har samma värde.”
Hör mer om INERELA i podden RFSU Dokumentär >>
Ladda ner Biskopsbrev om hiv i ett globalt perspektiv >>
Emilie Weiderud
Emilie Weiderud
Policyrådgivare för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, Svenska kyrkans internationella arbete
Följ oss på Instagram, Facebook och Twitter
Lämna ett svar