Denna vecka samlas företagsledare, experter och politiker på World Economic Forum (WEF) i Davos under rubriken ”En delad framtid i en splittrad värld”. Rubriken speglar en oro för en mer otrygg värld som många delar: Hur ska konflikterna i vår värld kunna lösas? Vad händer med demokratin?
Som både DN och SvD har rapporterat om identifierar WEF numera växande ojämlikhet som orsak till en rad samhällsproblem. De efterlyser en politik som leder till att ekonomisk tillväxt faktiskt ger förbättrad levnadsstandard. Det är de inte ensamma om. Internationella valutafonden har konstaterat att stora klyftor är ett hot mot ekonomisk stabilitet, och vi vet att de hämmar tillväxten. En rad samhällsforskare har visat att ojämlikhet försvårar fattigdomsminskning och eroderar social tillit, vilket i sin tur leder till försvagad demokrati och i förlängningen till säkerhetshot.
Svenska kyrkan ser detta hända i flera av de länder där vi arbetar med internationell utveckling och humanitärt bistånd. Filippinerna är ett exempel. Där har BNP vuxit med 7 procent per år de senaste 10 åren, samtidigt som landet tappat 30 placeringar i listan över mänsklig utveckling. Tillsammans med andra aktörer verkar vi för att de som lever i utsatthet involveras i arbetet för mänskliga rättigheter och en hållbar utveckling.
Utvecklingen går idag åt helt fel håll. Forskning visar att de ekonomiska klyftorna ökar i nästan alla länder men snabbast i USA, Kina, Indien och Ryssland. Mest oroande är att en mycket stor del av de senaste decenniernas tillväxt har tillfallit den rikaste procenten, som fått ungefär dubbelt så mycket som den fattigaste halvan av jordens befolkning. Bilden bekräftas i den rapport som Oxfam publicerade denna vecka.
Frågan om jämlikhet är en politisk kärnfråga. I det perspektivet är det en stor framgång att alla länder tillsammans har åtagit sig att minska ojämlikheten. Mål 10 av FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling (Agenda 2030) handlar om att minska ojämlikheten både inom och mellan länder. Dessutom innehåller Agenda 2030 ett åtagande om att ingen ska lämnas utanför när samhället utvecklas (leave no one behind) – och att de som idag är mest exkluderade ska få del av förbättringar först. Allt detta ska ske inom planetens gränser, vilket också väcker frågor om hur det återstående utsläppsutrymmet för växthusgaser ska fördelas mellan länder.
Att ”inte lämna någon utanför” stämmer väl överens med Svenska kyrkans uppdrag och med kristna värden om allas lika och okränkbara människovärde. Vi ser därför både mål 10 och det övergripande åtagandet att inkludera alla som helt avgörande i arbetet för att uppnå agendans mål.
Verktygslådan som Agenda 2030 lyfter fram för att uppfylla dessa mål innehåller väl kända åtgärder:
– Fördelningspolitik, inklusive progressiv skattepolitik och grundläggande social trygghet
– Universell tillgång till utbildning och hälsovård
– Skydda arbetstagares rättigheter
– Åtgärder för att motverka diskriminering och för att inkludera kvinnor, urfolk, funktionshindrade och andra särskilt utsatta grupper
Hur de stora företagen ställer sig till denna typ av åtgärder blir avgörande när målen om minskad ojämlikhet ska omsättas i verklighet. WEF har tagit fram ett ramverk för inkluderande tillväxt. Där förespråkas breda strukturreformer med jämlik tillgång till utbildning, inkomstutjämnande skattepolitik, förbättrade arbetsvillkor m.m. Det är ett stort steg framåt att man bejakar åtgärder som företag med kort tidshorisont annars brukar se som kostnader istället för investeringar. Vi ser gärna att ramverket också kopplas till mål 10.
Frågan är när denna attitydförändring får brett genomslag inom det globala näringslivet. Stater bär huvudansvaret för att skydda mänskliga rättigheter och främja jämlikhet i samhället. Företag har ansvar för att respektera mänskliga rättigheter, och de förväntas bidra till genomförandet av Agenda 2030. De har också stora möjligheter att påverka politiken. Vi frågar oss: Är näringslivet redo att ta sig an mål 10 genom att uppmana regeringar världen över att minska klyftorna och bekämpa utsattheten? Är det redo att själva säkerställa löner som går att leva på i egna verksamheter och hos leverantörer? Vilka företagsledare är redo att ta på sig ledartröjan för mål 10, på samma sätt som vissa vd:ar och styrelseordförande gjort i kampen mot klimatförändringarna?
Erik Lysén, Internationell chef
Gunnel Axelsson Nycander, policyrådgivare
Lämna ett svar