”Så länge män ensamma håller makten i våra kyrkor, kommer kvinnor och flickor att fortsätta att dö”

Den 13 april avslutades Befolkningskommissionen med temat ”Sustainable cities, human mobility and international migration”, efter hårda förhandlingar och utan global konsensus. Kommissionen (Commission on Population and Development eller CPD) följer bland annat upp globala utvecklingsfrågor kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, även kallat SRHR.

1994 antogs ICPD – “The International Conference on Population and Development and Programme of Action” i Kairo. Det var år 1994 som befolkningsfrågorna och även sexuell och reproduktiv hälsa för första gången lyftes utifrån ett rättighetsperspektiv för att världens alla länder ska nå en hållbar utveckling. 

Fokus på urbanisering och migration

Sedan dess samlas man årligen på FN:s högkvarter i New York, för att summera och komma överens om vad som saknas och behövs göras framåt. Med målet att nå de målsättningar som sattes upp i Kairo för snart 25 år sedan kring jämställdhet, utbildning, tillgång till preventivmedel, familjeplanering och andra SRHR frågor. Förhandlingarna handlade denna gång om hur urbanisering och migration påverkar människor och länder världen över och vilken riktning vi gemensamt kan besluta om att ta för att ingen ska bli ”left behind” som Agenda 2030 uttalat.

Efter intensiva förhandlingar och gemensamma kompromisser lades en text fram på förslag av ordförande för kommissionen. Men förslaget mötte genast motstånd och drogs tillbaka efter att Afrikanska gruppen och USA motsatt sig den. Framförallt ogillades formuleringar kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, i texten.

Sexuella rättigheter och migration två stora konfliktytor

De senaste åren har medlemsländer inte lyckats komma till ett gemensamt åtagande, vilket är en besvikelse och ett symptom på hur polariserade vissa frågor inom FN är. SRHR-frågorna är en av de största konfliktytorna. Flera länder motsätter sig utveckling på området och går bakåt kring redan överenskommet språk och åtaganden. I år, när temat var migranters rättigheter, i relation till bland annat utbildning och hälsa, öppnades en annan konfliktyta. Då stora, svåra förhandlingar pågår samtidigt i FN kring Global Compact, det förhoppningsvis första mellanstatliga avtalet om migration, så påverkades befolkningskommissionen av detta.

ACT-alliansen markerar hållning i SRHR-frågan

Tidigare allierade kring SRHR-frågor reserverade sig framsteg om inte starkare ställning togs för migranters rättigheter och vice versa. Det visar på vikten av att inte separera frågor eller sätta frågor mot varandra. Samtidigt som polariseringen är tydlig så sker också starkare tvärregionalt stöd för SRHR. Vid kommissionens avslutning gjorde Tunisien ett uttalande med stöd från 35 länder i hela världen, där man åberopade vikten av SRHR för alla.

Befolkningskommissionen är inte bara förhandlande av text mellan medlemsstater, det är också ett utrymme för regeringar och civila samhället att mötas och för civila samhället att påverka. ACT-alliansen befann sig på plats för andra året i rad och deltog också i de officiella landsdelegationerna för Uganda, Tanzania, Kenya och Sverige. Men de var framförallt på plats för att ta en mer framstående roll för SRHR, något som har varit efterlängtat av många.

Aggressiv konservativ religiös lobby

Befolkningskommissionen samt Kvinnokommissionen som sker några veckor tidigare har de sista åren varit en strategisk hemvist för konservativt religiösa, lobbygrupper. Både från Heliga Stolen, Vatikanens FN observatör och andra katolska eller evangelikala aktörer från framförallt USA. De är en rätt liten grupp som är oerhört strategiska, synliga, organiserade och framförallt välfinansierade. De verkar rätt aggressivt mot framsteg på jämställdhetsområdet och mot de som driver dessa frågor.

Framförallt har de fokuserat på att arbeta mot allt som rör SRHR: familjeplanering, rätten till abort, sexualundervisning eller mot att specifika grupper ska få tillgång till hälsovård, tex ungdomar eller HBTQ personer. De appellerar mycket till att den så kallade ”naturliga familjen” som central för en hållbar utveckling. Syftet är att underminera framförallt HBTQ-personers rätt till familjebildning och att sexualitet och reproduktion bör höra hemma inom det heterosexuella äktenskapet. De vill med detta flytta fokus från individers rättigheter till familjen som institution, något som får konsekvenser för barn och kvinnor framförallt som ibland inte ses som egna rättsliga individer.

Verkligheten en mosaik av familjekonstellationer

Årets tema: migration, visade också på hur den ”ideala” familjen inte alls stämmer överens med verklighetens mosaik av familjer. Det hör snarare till normen att familjer förändras vid migration och består av till exempel ensamstående, av ensamkommande, av äldre syskon som blir vårdnadshavare för yngre syskon eller att farbröder eller mormödrar blir de som är kvar och tar hand om barnen. Familjer ser väldigt olika ut och ska alla innefattas av social trygghet. Alla individer har mänskliga rättigheter och skyddsvärde. 

Dessa religiösa grupper åberopar ett specifikt religiöst perspektiv som inte reflekterar verkligheten som den ser ut. Det är inte bara specifika perspektiv på religionen utan också länders suveränitet, kultur eller tradition som ofta blandas ihop. Att endast beskylla religionen som helhet missar målet och hur andra aspekter, som nationalism eller geopolitik samverkar och påverkar.

Det ger dessutom dessa lobbygrupper mer syre och större spelplan än de är förtjänta av och riskerar att istället skapa större grogrund för missförstånd, beröringsskräck och polarisering mellan länder i frågor om allas mänskliga rättigheter och hur vi ska komma dit gemensamt. Då religionen i FN tyvärr till stor del har monopoliserats till att symbolisera motsättning till mänskliga rättigheter så är det av yttersta vikt att finnas där och påvisa den bredd av religiösa aktörer, perspektiv och möjligheterna till samverkan och verkliga framsteg som faktiskt också finns världen över.

Bred delegation representerade ACT-alliansen

Citatet i rubriken: ”Så länge män ensamma håller makten i våra kyrkor, kommer kvinnor och flickor att fortsätta att dö”, kommer från en av ACT-alliansens delegater, som själv verkar i en komplex och konservativ kontext. Hon avslutade sitt inlägg under ett av veckans samtal med att stolt säga att hon är afrikan, post-kolonial teolog och feminist innan hon rev ner rungande applåder. ACT-alliansen befann sig, för andra året i rad på kommissionen och Svenska kyrkan var samordnade för en bred delegation av åtta partner från globala syd som bestod av muslimer och kristna; katoliker, anglikaner och lutheraner från Kenya, Nicaragua, Uganda, Egypten, Tanzania och Sydafrika.

Delegationen bestod också av en bredd av religiösa aktörer, allt från biskop Stephen Kaziimba från Uganda till Abongile Matyila, en ung teologaspirerande HBTQ-aktivist. Alla arbetar på olika sätt i sina kontexter för att öka tillgång till SRHR vare sig från predikstolen, i ungdomsgruppen eller till kliniken på landsbygden. Att religiösa aktörer endast är motstånd och hinder stämmer helt enkelt inte med verkligheten. 

Centralt att tillgängliggöra sexualundervisning

Vår partner Dr Paul Mmbando från Tanzania som också var på plats, som arbetar i den del av den lutherska kyrkan som driver ungdomskliniker och tillgängliggör sexualupplysning, gör detta i en miljö där regeringen främst är de som motsätter sig ett sådant arbete med SRHR och där det demokratiska utrymmet för dessa frågor – också för religiösa aktörer – krymper. Att religiösa aktörer endast är motstånd och hinder stämmer helt enkelt inte med verkligheten. Att alla är likadana stämmer inte heller. Det fanns en mångfald av perspektiv i ACT-delegation och – ja, olika perspektiv bland vissa på till exempel abortfrågan. En katolik som inte såg detta som det minsta problematiskt medan en lutheran hade en annan övertygelse.

Men båda kunde mötas i att det då är centralt att tillgängliggöra sexualundervisning och preventivmedel för att arbeta preventivt. Och båda kunde mötas i att om att låter man frågan förbli outtalad, i det tysta och dolda så kommer osäkra aborter fortsätta att orsaka kvinnor och flickors död i deras samhällen och kyrkor. Mångfalden av perspektiv var totalt transparent, ingen behövde verka mot sin värdegrund och inget av detta var heller ett hinder utan snarare lyftes upp som en rikedom. Trots olika perspektiv kan vi mötas i respekt för varandra, mötas i det som är gemensamt och att verka från en grund av mänskliga rättigheter och lika värde – för att man är religiös aktör- inte trots.

Utforska gemensamma kontaktytor

Att svårigheter kvarstår globalt är dock självklart och under veckan togs tillfälle att tillsammans i ACT-delegationen diskutera dessa svårigheter och möjligheter tillsammans med sekulära SRHR organisationer, från International Planned Parenthood Federation, FN-organet UNFPA och representanter från medlemsstater. På inbjudan av Sveriges regering hölls ett stängt dialogmöte mellan alla dessa aktörer med syfte att avdramatisera både SRHR och religionen och utforska gemensamma kontaktytor för att verka för ICPD.

Senare under veckan hölls också ett officiellt möte tillsammans med FN:s befolkningsfond där diskussionen fortsatte och en så kallad ”Task Force” bildades, med trosbaserade och sekulära SRHR-aktörer, med syfte att mötas inom FN, försvara de internationella normer och standards som länder skrivit under, att fortsätta hitta faktiskt praktiskt samverkan också på landnivå emellan dessa möten. ACT delegaten Hendrica Okondo från Kenya sade om etablerandet av gruppen: So we can harness the positive work of the communities, and remove the toxicity at the global level.

Ibland obekväma samtal

Att jobba tillsammans innebär att vi måste förstå varandras kontexter, värdegrunder. Det innebär ibland obekväma, svåra och frustrerande samtal. I dialogerna under FN-veckan slog det mig att vi bjuder in folk att prata om två av de mest triggande frågorna vi kan tänka oss tillsammans – nämligen sex och religion. Vi måste vara medvetna om att det inte bara handlar om politik utan att vi berör folks innersta och att det medför att de kan reagera utifrån detta. Detta vare sig det är en stark övertygelse om deklarationen för mänskliga rättigheter eller bibeln eller båda tillsammans.

Religionen är viktig, den spelar roll i en värld där 84 % av världens befolkning anser sig tillhöra en religion. Några delegater från Uganda, som arbetar med SRHR inom sjukvården sa till mig under veckan om en av ACT delegationens deltagare Biskop Stephen: ”Han är min biskop, från min kyrka. Detta gör sådan stor skillnad för digniteten och tyngden av vårt arbete för SRHR, inte bara inne i kyrkan men också gentemot regeringen.  Att han prioriterar att vara här visar att den här agendan är viktig!”

Missförstånd bidrar till polarisering

Att ta in dessa perspektiv innebär inte att mänskliga rättigheter tummas på. Alison Kelly, FN representant för ACT-Alliansen, det största nätverket i världen av protestantiska och ortodoxa organisationer och kyrkor är både trosbaserad och rättighetsbaserad och för ingen skillnad mellan de två. Dessa två perspektiv är inte, behöver inte och bör inte vara oförenliga och för väldigt många är de inte det.

Medskicket från samtalen mellan sekulära och trosbaserade SRHR-aktörer var tydligt: En del av det som som ligger till grund för polarisering är missförstånd, av vad SRHR är och vad religion är. Framförallt på FN nivå och som ibland spiller över till landnivå. Vi måste också öppna upp vårt språk och kontextualisera det vi ämnar påverka – vare sig det är mänskliga rättigheter, religion, utvecklingspolitik eller SRHR. Kanske arbetar vi mot samma mål men benämner det olika.

Dessutom behöver vi prata om bredden av frågor som innefattas i de sexuella och reproduktiva rättigheterna för att få med större grupper i arbetet och att mycket som innefattas inom SRHR är gemensamma grunder för alla och där det finns mer som är gemensamt än som skiljer. Vi behöver också visa på och prata om bredden av det religiösa, både aktörer och perspektiv. Vissa aktörer kommer inte att arbeta med vissa frågor, till exempel aborträtten, medan andra religiösa aktörer inte har samma svårigheter med frågan. Framförallt behövs det än mer samverkan på land och regionalnivå då tvärsektoriella möten i FN några gånger om året inte kommer att räcka, utan arbetet behövs intensifieras gemensamt på marken, nu.

Drivs av gemensamma värderingar

Med 84 % av världens befolkning tillhörande en religion så är spannet enormt för att verka för jämställdhet och SRHR tillsammans på olika sätt och det sker redan. Det är bråttom att strategiskt och modigt samverka så att bristen på tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inte fortsätter skapa diskriminering, fattigdom och att människor skadas och dör. Det finns ett stort, engagerat, trosbaserat, civilsamhälle i världen som befinner sig på platser som ibland ingen annan gör, som har möjlighet att nå de som lever i störst marginalisering och drivs och svarar till värdegrunder som är oss gemensamma.

Religious values are, at their core, about the values of dignity, justice, compassion and love, and we ask delegates to act out of those values. We urge that the resolution include reference to the human rights for all. We urge them to stand up to previous commitments to our countries, to stand up for the UN system and to reaffirm and fully protect human rights of all as included in the SDG framework so that no one is “left behind”. May all find safety and security.

ACT-alliansens avslutande budskap till regeringar för att uppmuntra till konsensus.

Se ACT-alliansens skriftliga uttalande till CPD51 här.

Emilie Weiderud
Policyrådgivare för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, Svenska kyrkans internationella arbete

Twitter: @EmilieWeiderud 

Följ Svenska kyrkans internationella arbete på Instagram,  Facebook och Twitter