I ett av världens mest ojämlika länder, med en av världens högsta statsskulder, är arbetslösheten hög och elektricitet-och vattenförsörjningen bristfällig. God utbildning och sjukvård är tillgänglig endast för dem med ekonomiska resurser. Under lång tid har Libanon präglats av enorma klasskillnader och bristande samhällsservice Den ekonomiska situationen är katastrofal och i början av september meddelade regeringen att landet befinner sig i en ”ekonomisk nödsituation”. Få unga ser en framtid för sig själva i Libanon, många som har möjlighet väljer att flytta utomlands för att skapa en stabilare tillvaro
Beskattning av WhatsApp blev droppen
Protesterna inleddes i torsdags kväll efter att regeringen meddelat att ännu en ny skatt ska införas. Denna gång handlade det om beskattning av tjänster som tillåter telefonsamtal över nätet, som exempelvis WhatsApp – ett kommunikationssätt som många förlitar sig på. Förslaget var droppen för folket som är arga över att regeringen inte förmår skapa långsiktiga lösningar på den ekonomiska krisen.
Omkring en miljon människor, det vill säga ungefär en fjärdedel av Libanons befolkning, gick i helgen därför ut för att protestera. Från Tyre i söder till Tripoli i norr, från Bekaadalen i öster till Beirut i väst: demonstrationerna är utspridda över hela landet och rapporteras pågå på minst 60 olika platser. Många av demonstranterna är unga och säger att det är första gången de deltar i protester eller engagerar sig politiskt.
Vid demonstrationernas centrum på Martyrtorget i Beirut säger en ung man till mig:
– Vi vill bara ha basala rättigheter. El, vatten, utbildning, sjukvård. Sådant som definierar en människa.
En annan demonstrant förklarar:
– Oavsett vad resultatet blir av just dessa demonstrationer, är det hoppfullt att veta att vi kan organisera oss mot staten och vi kommer inte att ge oss innan vi ser långsiktiga lösningar där folkets intressen värnas. Regimen måste falla och systemet måste göras om.
Från oroligheter till festivalstämning
Stämningen har svängt snabbt i demonstrationerna. De inleddes fredligt men präglades sedan de första dagarna av upplopp, vandalisering och bränder. Polisen och militären svarade med tårgas och sköt med vattenkanoner mot demonstranterna. Fyra personer rapporteras hittills ha dödats i protesterna. Stora vägar i alla riktningar stängdes av och flygplatsen blockerades. I fredags gav premiärminister Saad Hariri sig själv och sina politiska koalitionspartners 72 timmar att presentera lösningar på Libanons ekonomiska kris.
På lördagen vände den oroliga stämningen och demonstrationerna övergick på många platser till ett festivalliknande firande. Volontärer var ute tidigt på morgonen och städade upp allt skräp och gjorde centrala Beirut rent från sönderkrossat glas och brända bildäck. Bland demonstranterna finns människor från alla delar av samhället. Många barnfamiljer har gett sig ut för att delta, folk tänder ljus, viftar med libanesiska flaggan och firar enighet bland folket. Oavsett etnisk, religiös eller partipolitisk tillhörighet har människor samlats för att visa att folket är starka tillsammans.
Premiärministern presenterade reformpaket
I måndags presenterade premiärminister Hariri regeringens reformpaket med halverade löner för nuvarande och tidigare ministrar och parlamentsledamöter, beskattning av banker, samt löfte om att nyligen införda skatter som drabbar befolkningen ska skrotas. . Men reformpaketet avvisades snabbt av demonstranterna som menade att det är för lite och för sent.
Premiärministernförsökte hålla en försonlig ton när han sökte demonstranternas stöd för regeringens reformer och sa sig även vara öppen för nyval. Han riktade sig till demonstranterna och sa att det är de som bestämmer när de ska sluta demonstrera, inte han:
– Det är era demonstrationer som har lett till att dessa reformer har godkänts.
En del av Hariris tal handlade om att korruption ska utredas, något som inte uppfattas som särskilt trovärdigt av demonstranterna. Snarare ses förslaget som ett bevis på varför protesterna behövde äga rum från första början: om det har funnit korruption hela tiden, varför har den då inte utretts för länge sedan?
En ung kvinna förklarar för mig att de politiker som suttit vid makten i 30 år behöver lämna sina positioner:
– Problemet är att det inte finns någon tilltro till de sittande politikerna. Löften om reformer kommer inte att accepteras, särskilt inte om inte Hariri själv tar ansvar för korruptionen. Det måste till nya ansikten.
I helgen meddelade partiet Libanesiska styrkor att deras fyra ministrar avgår. Men detta är inte tillräckligt för demonstranterna som många kräver att samtliga ministrar ska lämna sina poster. ”Alla betyder alla” ropar demonstranterna – och fortsätter att protestera.
Trots den allmänt glädjefyllda stämningen i protesterna är demonstranterna mycket frustrerade. Många drar paralleller till den arabiska våren. Den yngre generationen ser ingen anledning att kompromissa, utan kräver sina rättigheter. De är trötta på att vara uppdelad i olika etniska och religiösa grupper och kräver istället ett inkluderande medborgarskap där man inte ska behöva vara beroende av vilka politiker som representerar just den grupp man råkar tillhöra.
Hela landet har gått i strejk och folket väntar på att bli hörda. Nästan på dagen trettio år efter att Taifavtalet, som var början på slutet för det långa inbördeskriget, skrevs under, står nu landet inför ett nytt vägskäl.
Beatrice Eriksson
Regional Representant för Act Svenska kyrkan i Beirut
Uttalande från Act Svenska kyrkans partner
Act Svenska kyrkans samarbetspartner Adyan arbetar för ett inkluderande samhälle som omfamnar alla de religiösa och etniska grupper som finns i Libanon och där alla lever som jämlika medborgare med samma fri- och rättigheter. Adyan står bakom protesternas krav på ansvarsutkrävande och transparens och ett samhälle där alla kan leva i värdighet och rättvisa. Läs hela Adyans uttalande här.
Uttalande från kyrkoledare i Libanon
Kyrkoledare i Libanon har gjort ett uttalande med anledning av protesterna.
Lämna ett svar