Utrikesdeklarationen – närområdet i fokus

Ukrainas sak är vår. Självklart står kriget i vår närhet, Nato och det nuvarande ordförandeskapet i EU i centrum för regeringens första utrikespolitiska deklaration. I inledningen görs också viktiga markeringar av de principer och värderingar som Sveriges utrikespolitik länge vilat på och som det funnits bred enighet om: folkrätten, FN-stadgan, frihet och att våld inte får gå före rätt.

Att utrikespolitiken får ett större fokus på Europa och närområdet är förståeligt, och ingen nyhet. Det är ändå chockerande hur lite uppmärksamhet regeringen ägnar åt andra globala utmaningar i omvärlden och som i hög grad påverkar också Sverige. Inte en stavelse om ökande antal människor som lever i akut hunger och fattigdom, om klimatrelaterade katastrofer eller hur demokratin trängts tillbaka i stora delar av världen.

Världen utanför Europa nämns först halvvägs genom deklarationen, där regeringen gör en välkommen markering mot Kinas auktoritära styre. Vi beklagar samtidigt att de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter i Indien förbigås med tystnad. Liksom tidigare regeringar tycks regeringen mena att det är viktigare att lyfta fram Indien som handelspartner och blunda för övergreppen mot muslimer, kristna och andra religiösa minoriteter.

Bistånd och handel

I avsnittet om bistånd betonas handel som välståndsskapande kraft, att det är därför bistånds- och handelspolitiken knyts närmare varandra. Kopplingen mellan handel och bistånd är ingen nyhet i regeringens budskap, och inte heller i Sveriges bistånd. Olika sätt att främja handel har varit en av det svenska biståndets uppgifter under lång tid. Svaren på vad handelsfokuset kommer att innebära i praktiken lyser dock med sin frånvaro.

Regeringen markerar tydligt att det är som ”strategiska partner” och handelspartner Sverige relaterar till de flesta länder. I det sammanhanget är det avgörande att utgå ifrån den helhetssyn som Agenda 2030 står för. De positiva effekterna av handel är beroende av att företagen arbetar för mänskliga rättigheter, och där spelar politiska signaler och regler en viktig roll. Tyvärr nämns dock inte företagens människorättsliga ansvar, EU:s pågående lagstiftningsarbetet på området eller ens Agenda 2030.

Kortfattat om bistånd

Förutom resonemanget om handelns betydelse är avsnittet om bistånd extremt kort. Det är väl känt att regeringen har övergett åtagandet om en procent av BNI i bistånd, men det görs heller ingen annan markering om betydelsen, behovet eller omfattningen av biståndet.

Tidigare deklarerade prioriteringar om humanitärt stöd, demokrati, jämställdhet och klimat listas i en mening, tydligt underordnade huvudprioriteringen på Ukraina. De geografiska prioriteringarna nämns om möjligt ännu mer kortfattat. Alarmerande är att Latinamerika inte finns med i listan över de regioner där Sverige kommer att vara ”fortsatt engagerat” med tanke på hur viktig Latinamerika är i en rad frågor som påverkar stabiliteten i regionen. Bistånds som bidrar till uppbyggnad av rättstatens principer, mot straffrihet, för demokratiutveckling och försvar av MR-försvarare. Biståndet till Latinamerika är en viktig del i svensk utrikespolitik i regionen. Sverige tappar resultat, legitimitet och röst om biståndet till regionen minskar.

Oklart om civilsamhället

Civilsamhället och människorättsförsvarare har stor betydelse för fred, utveckling och mänskliga rättigheter, och de befinner sig i en mycket utsatt situation i många delar av världen. Här spelar biståndet (till skillnad från handel) en avgörande roll. Ändå förbigår regeringen civilsamhällets krympande utrymme med tystnad. Samtidigt slår regeringen fast att ”kärnstödet riktas om från multilaterala organisationer till civilsamhället”. Vad innebär det? Att kärnstödet ska minska är känt sedan tidigare, och något som Act Svenska kyrkan beklagar djupt . Att civilsamhället ska prioriteras högre har regeringen uttalat upprepade gånger – ändå minskar stödet i regeringens budget för 2023. Vi beklagar att regeringen ställer civilsamhället mot FN, eftersom de i stället samverkar och är beroende av varandra. I många sammanhang är FN:s närvaro helt avgörande för att civilsamhället ska kunna verka. FN behövs på många sätt och på många platser, ett försvagat stöd från Sverige bidrar inte till en bättre värld. I hela utrikespolitikens utförande så kommer samverkan med civilsamhället vara absolut nödvändigt. Act Svenska kyrkan är redo att bidra med vår expertis och erfarenheter och ser fram emot dialog med regeringen.

Den kommande strategin för cyberfrågor och ett internationellt sändebud i digitala frågor inom utrikes- och säkerhetspolitiken är välkommen. Samtidigt vill vi betona att denna satsning behöver genomsyras av fler aspekter än de som regeringen trycker på, som civilsamhället, demokrati, mänskliga rättigheter, inklusive jämställdhet och SRHR, då digitalisering skapar stora konsekvenser för dessa områden på gott och ont.

Jämställdhetsarbetet betonas

Vi välkomnar att den svenska regeringen vill driva ett strategiskt jämställdhetsarbete i bistånds- och utrikespolitiken och att insatser inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) betonas. I detta sammanhang är det positivt att regeringen hänvisar till varje individs lika värde oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller religion. Det är också positivt att Tobias Billström benämner jämställdhet som ett kärnvärde för Sverige som demokratisk stat. Dock görs inga referenser till vare sig kvinnor-fred och säkerhetsagendan eller Agenda 2030 och målet om jämställdhet. Det saknas också en genomgående jämställdhetsintegrering, exempelvis nämns inte kvinnors situation ens i avsnittet om de mänskliga rättigheterna i Iran. Texten fokuserade mer på kvinnors utsatthet och beskydd, snarare än representation, deltagande och aktörskap, vilket möjligen vittnar om en lägre ambitionsnivå i jämförelse med tidigare regeringar. Vi hoppas det detta inte är en indikation på den fortsatta politiken. 

Ukrainas sak är vår, och är därför en existentiell fråga för Sverige. Det är vi överens om. ”Inget framtida stöd kan uteslutas” skriver regeringen om Ukraina. Låt oss hoppas att den formuleringen öppnar för att Sveriges stöd till Ukraina i framtiden inte kommer att ske på bekostnad av människor som lever i extrem utsatthet i andra delar av världen.

Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan

Eva Ekelund, policychef Act Svenska kyrkan